Datum: 24 maj 1999.
Sträcka: Ellis Island, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi har nu kommit till ett av resans mål, New York. En sådan känsla det är att få segla in i sakta slör under första hängbron, 240 fot hög, 1 Nm lång, och se hela Manhattan med alla dess skyskrapor på nära håll. Vi ligger nu innanför den gamla karantänsön Ellis Island och har Frihetsgudinnan vid sidan om oss. Manhattan har vi en sjömil bort. Då det regnade hela gårdagen, fick vi tillfälle att skriva färdigt resebrev nummer sju för distribution till Sverige. Att segla här längst USA:s ostkust har varit mer positivt än vad vi tänkt oss från början. Vi har sett mycket och träffat många trevliga människor, som har blivit vänner för livet. Idag har vi varit inne och gått hundra gator "Street" upp, men mestadels bara på den långa Broadway som går tvärs igenom Manhattan. När man står mittemellan World Trade Centers båda byggnader och tittar upp snurrar det runt i huvudet. Att räkna de 110 våningarna går inte. Vi besökte marinan som ligger vid West 79th Street och frågade på plats och pris. Det visade sig att det var billigare att ligga i deras boj vid Manhattan än vad färjan kostar tur o. retur för två personer. Vi beställde en boj plats här för ankomst om några dagar. När vi kom tillbaks via färjan till New Jersey var lillbåten halv av vatten. Det hade tydligen regnat mer än vad vi märkt under dagen.
Datum: 25 maj 1999.
Sträcka: Ellis Island, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Hård vind och stark ström gör att vi är kvar ombord. Sjön blir så hög och oberäknelig när strömmen på grund av tidvattnet och hård vind träffar den lilla gummibåten. Personerna blir genomblöta då vattnet skvätter rakt in i båten. Solen är i alla fall uppe och det är gott och varmt. Marianne städar, stryker och syr, jag skriver på datorn och fixar lite småplock som alltid finns att göra. Det kommer en båt till och ankrar upp i vår fina vik. Det är en segelbåt som kommer från Ukraina och heter S/Y White Madonna. Det är alltid trevligare att ligga två eller fler båtar i en vik om något skulle hända. Vi hälsade dem välkomna på seglares vis.
Datum: 26 maj 1999.
Sträcka: Ellis Island, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Även idag var det hård vind. Vi började med lite vår utrustning av båten. Skrapade nedgångs luckor samt däcket under sprayhooden som sedan skulle lackas och behandlas med benarolja. Efter lunch var vi ombord på S/Y White Madonna som bjöd på kaffe. Därefter åkte vi alla in till land och promenerade. Vi besökte det gamla stationshuset där alla nyanlända immigranter reste vidare in i USA, efter att ha passerat Ellis Island. Sedan gick vi upp till New Jersey City där vi handlade färsk mat. Lodmila, ombord på S/Y White Madonna, ringde hem till sina två barn och grät hejdlöst under och efter samtalet. Vi åt biff och drack rosévin på kvällen och tyckte vi hade det mysigt ombord.
Datum: 27 maj 1999.
Sträcka: Ellis Island, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Bättre väder och nya utflyktsmål väntade. Idag besökte vi museet på Ellis Island som var mycket intressant. Vi fick se hur alla undersöktes om de var sjuka eller handikappade. Även olika intelligenstester utfördes, för att ingen skulle komma in i USA och vara till belastning för den nya växande staten. De som inte klarade sig genom Ellis Islands tester, fick resa hem igen med det fartyg som de kommit hit med på rederiets bekostnad. Cirka en halv million svenskar kom hit till USA i slutet av 1800 talet. Vidare besökte vi ön Island of Liberty med statyn Frihetsgudinnan. Det var en lång kö för att komma upp till den högsta punkten, inne i kronan, men vi hade ju tid och ingen som väntade på oss. Denna staty skänktes av Frankrike år 1896. Det var samma byggherre och konstruktör som byggt Eiffeltornet i Paris. På vår hemväg besökte vi Liberty parken på New Jersey. Här fanns det en staty med många USA flaggor som hedrade de stupade under andra världskriget. Innan vi kom ombord på vår båt igen, besökte vi White Madonna. De ville visa några tavlor som de hade målat. Vi tyckte de var fina men kunde inte enas om vilken vi skulle köpa. Till slut köpte vi var sin tavla, det var och blev enklast så, vi ville nämligen ha ett minne från dem. För övrigt har vi inte köpt så mycket souvenirer under vår segeltur.
Datum: 28 maj 1999.
Sträcka: Ellis Island - West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 7 Nm.
Vi flyttade oss idag från New Jersey sidan till West 79th Street Marina som är mitt i Manhattan. När vi gick upp i den mäktiga Hudson River såg vi alla de gamla pirerna som Amerikabåtarna lade till vid med höghusen på nära håll. Vi lade oss i en boj som tillhörde marinan. De hade även en säker dinge dock inom området. Nu har vi nära till alla fina intressanta byggnader på Manhattan och detta tillfälle tänker vi nu utnyttja väl. Efter en tidig lunch ombord bar det iväg tvärs över Manhattan till 1:a Avenyn. När vi kom till FN-huset, följde vi med på en rundvandring i de olika stora salarna. Tyvärr var den mycket populäre Kofi Annan inte hemma, så vi träffade inte honom eller hans svenska fru. Vi hade gått om varandra då han just nu besökte Sverige. Vår italienska guide berömde Dag Hammarsköld väldigt fint och hon talade om att mycket gick i hans anda på det stora kontoret. Detta sade hon utan att veta att vi kom från Sverige. Rundvandringen i FN-huset var en av höjdpunkterna bland många andra. Vi vandrade vidare söder ut och igenom Kinatown där alla skyltar och reklam var på kinesiska. Sedan kom vi till sydudden av Manhattan, där vi besökte pir 17 med många gamla segelfartyg. I Battery Park fanns flera statyer och minnesplatser sedan krigen och man har svårt att fatta hur många som fått sätta livet till i dessa olika krig. Vi fortsatte runt stranden upp till World Trade Center där vi tog tunnelbanan hem till 79:de gatan och vår båt igen. Åter en lång och varm dag var slut.
Datum: 29 maj 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Det är ingen tid att sova bort. Vi var tidigt iväg efter dusch och frukost. Vi började med att besöka Lincoln Center. Här fanns mäktiga hus som Metropolitan där det dansades balett och Symfoniorkesternas hus. Vi undersökte också flera olika matvaruaffärer och dess priser, men konstaterade snart att handla färsk mat för överseglingen skulle bli onödigt dyrt i New York. Marianne ville gärna se Cats på teatern, men det var lång väntetid och svårt att få bra sittplatser. De 75 dollarna stycket för biljetterna lade vi på annat gott. Vi besökte sedan Grand Central Station och gick runt och tittade på allt det fina inomhus. Stationen var något större än Göteborgs Central med 120 olika perronger i flera plan. Ett besök i Empire State Building hann vi också med, men det var en jättelång kö för att åka upp de 85 våningarna. Vi fick nöja oss med de 4 våningar som besökare kan vandra runt i. Flera stora varuhus besöktes också denna dag och plötsligt såg vi en svensk flagga vid ett hus. Det var Svenska Kyrkan i New York som vi utan att vi visste om det ramlat på. Den hade stängt för dagen bara 20 minuter innan vi kom dit, men nu visste vi var den ligger. Nu hade värmen kommit hit ordentligt. Det var över 30 grader varmt klockan sju på kvällen och vi drog oss sakta hemåt genom Central Park och handlade lite matvaror på vägen.
Datum: 30 maj 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Fortsatt mycket varmt och vi har sovit med luckan öppen i natt mitt i New York. Då det är ett stort flottbesök här i samband med minnesdagen i morgon, har vi varit ombord på fyra stora krigsbåtar varav ett hangarfartyg. Svenska Marinens flotta kan inte jämföra sig mot dessa USA:s fartyg och det enorma skydd som byggs upp runt omkring dem. Men de är mycket öppna och vi fick komma in i eldledningscentralen och upp på bryggan på två av kryssarna. Hangarfartyget var som ett stort museum där olika vapenslag hade sina utställningar. Vi klev omkring i helikoptrar, olika flygplan, stora svävare, bärplansbåtar, amfibiebilar, landstigningsbåtar samt stationer med olika specialiteter. Efteråt gick vi till Svenska Sjömans Kyrkan och kopplade av med svenska dagstidningar, gott kaffe med kanelbulle. Vi talade med vår son Magnus och spikade preliminärt vår hemresa. Den kommer att gå hem via Azorerna i stället för Grönland. Vi kommer att ligga kvar här och njuta tills Magnus har kommit den 7 juni. Han får då tillfälle att se en del av Manhattan innan vi drar upp på insidan Long Island till Newport i Rhode Island.
Datum: 31 maj 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag är det Memorial Day och väldigt många ställen är stängda. Vi var också lite trötta efter alla våra långa promenader och bestämde oss för att stanna ombord denna dag. Vi fortsatte med att slipa och putsa nedgångsluckorna, samt ytorna under sprayhooden, som vi börjat med tidigare. Svenska nyheter hör vi varje dag på kortvågsradion och idag hörde vi att Sverige vunnit Eurovisions slagerfinalen i Israel under den gångna helgen.
Datum: 1 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Dagen startade med att slipa och putsa färdigt. Sedan tog vi iland våra cyklar för en längre upptäcktsfärd. Vi cyklade västsidan upp från 79th till 220th gatan längst norr ut på Manhattan och över Broadway Bridge. Sedan vände vi och tog östra sidan ner. Vi cyklade även ner genom Harlem, en stadsdel som inte såg så trevlig ut och som vi inte ville besöka under den mörka tiden. Många rivningshus fanns här och många mörka skumma personer. Det var mycket glas på gatorna och två punkteringar blev resultatet. Då vi hade lagnings grejer med oss var det bara att stanna och laga, ett jobb som normalt inte alltid är så roligt och framför allt inte i Harlem. Central Park däremot var en oas i storstaden och den kändes inte otrevlig att gå eller cykla i. Här var vi ofta på våra vandringar och utfärder.
Datum: 2 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Marianne oljade alla putsade ytor med benarolja på förmiddagen och det doftar vår utrustning i båten. Vi åkte sedan iland och besökte bl.a. Time Square för att sända hälsningar med fotografi via e-mail till våra nära. Ett besök på det stora huvudbiblioteket gjordes också, där vi hade en önskan som vi tänkt på länge. Kunde vi hitta min kusin, Ingela, som vi inte hade hört av på länge. Jag tyckte det skulle vara roligt när vi nu äntligen hade seglat över Atlanten på egen köl, kanske ända gången i livet? Efter flera olika sökningar, fastnade vi för en person där namnet stämde, och som fanns på ett Universitet, vars namn vi kände igen i Rhode Island. Det fanns många med samma namn i USA, det kunde vi konstatera. När vi ringde till Universitetet fick vi höra att Ingela hade slutat sedan några år, men att de hade glömt att ta bort namnet i Internet katalogen. Men kvinnan i växeln var trevlig och lovade att försöka ta reda på den nya adressen och ev. telefonnummer om vi ringde åter i morgon. På hemvägen köpte vi en stor shoppingvagn, som vi hade sett här och som Marianne tyckte skulle passa oss bra hemma i Långedrag. När vi kom till båten hade oljan torkat bra och det gick att stryka på ett lager till.
Datum: 3 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag tog vi tunnelbanan för ett besök på Bronx Zoo. USA:s största djurpark för utrotningshotade djur. En fin park där djuren hade det så fint de kan ha det i fångenskap. Hela dagen gick åt att se de olika djuren som var ordnade i olika avdelningar. Rent och fräscht med stora ytor som gjorde ett gott intryck på oss och väl värt ett besök. Vi tog tunnelbanan tillbaka igen och hade en lugn kväll i båten. Grannbåten fick besök av en mycket stor tjock kvinna. När hon skulle ombord från deras gummibåt, orkade hon inte ombord utan ramlade i vattnet. De fick bogsera in henne till marinan med gummibåten där de drog upp henne på den låga bryggan. Allt slutade väl och vi tror att hon sätter sig nog aldrig i en liten båt igen. Många amerikaner är väldigt tjocka, onormalt många extra kilon att bära på.
Datum: 4 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Nu var det dags för en ny cykeltur. Denna gång cyklade vi västsidan ner runt södra Manhattan, Battery Park och upp utefter östsidan till FN-huset. Det finns många fina cykelvägar här, men på en del ställen föredrar vi att leda cykeln. De tar ingen hänsyn till en vinglande cyklist i USA, det har vi märkt. Vi ringde också till Universitetet och fick ett telefonnummer till den som hette Ingela. Då vi inte visste om det var rätt Ingela var det väldigt spännande att slå numret. Jag vet inte vem som blev gladast när vi fick konstaterat att det var rätt Ingela. Vi bestämde att vi skulle träffas i Newport omkring den 11 juni och detta såg vi alla fram emot. Efter detta glädjande samtal cyklade vi vidare till den Svenska Sjömans Kyrkan med nya tidningar och kaffe med dopp som inte kändes fel när benen var trötta. En tur genom Central Park och den stora insjön, en gång i tiden Manhattans vattenreservoar, avslutade dagens motion.
Datum: 5 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Marianne tvättade och jag fyllde på vatten och servade alla batterierna. Efter lunch tog vi en lagom promenad upp till väst 122:a gatan, tittade på några stora kyrkor, en katedral och fortsatte in mot Harlem där vi besökte ett stort Universitetsområde. Då vi var trötta idag, gick vi in i en bokhandel, köpte en bok med bilder över Manhattan, gick tillbaks till båten, studerade boken om det var något som vi missat och gärna ville se. Marianne putsade årorna och flaggstången för att kunna lacka dessa morgonen därpå.
Datum: 6 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Efter frukosten åkte vi iland till ett planerat besök sedan länge. Vi besökte Svenska Sjömans Kyrkan och var med på gudstjänsten då det var Sveriges Nationaldag idag. Sara, som var dagens präst, hälsade oss välkomna. Hon inledde andakten med att alla som var nya fick berätta lite om sig själva och varför de var i New York. Det blev min lott att kortfattat berätta om vår färd till New York och alla lyssnade entusiastiskt. Ett annat par berättade, att de skulle gifta sig här i kyrkan i morgon. Det var också ett barndop i början. Prästen gjorde det mycket stämningsfullt. Hon bar den lilla flickan, Vanessa, omkring i kyrksalen och visade upp den nya församlingsmedlemmen. När gudstjänsten var klar, kom en ny överraskning. En blandad gosskör från Stockholm på turné i USA, gästade Sjömanskyrkan och bjöd på härlig sång. Efteråt var det sillbord med mycket gott till, det var bara nubben som saknades. Middagen avslutades med kaffe och tårta. Det kändes skönt att prata svenska med personer utanför vår lilla båtvärld. Vi träffade Lena som tillfälligt undervisade på Universitetet häröver. Hon blev vår gäst under kvällen i båten. På vägen till båten tittade vi på hennes rum där hon bodde centralt i en skyskrapa. Senare följde vi med henne till bussen så att hon kom hem ordentligt på natten.
Datum: 7 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
På förmiddagen lackade Marianne årorna och flaggstången två gånger. Jag stuvade undan cyklarna och den nya shoppingvagn som vi köpt och de fick plats under kojen i förpiken. Vi ville att Magnus, som är på väg till oss, skulle få se en städad och ren båt. Det blir lätt att man breder ut sig när man bara är två personer. Vi skall hämta honom på John F. Kennedy flygplatsen senare i kväll. Innan dess gick vi runt på Manhattan och besökte några affärer på femte Avenyn. Vi gjorde också ett planerat besök i Svenska Sjömans Kyrkan för att vara brudparets vittne under vigseln. Vi hade nämligen dagen innan lovat vara vittnen till akten om det tidsmässigt stämde för oss. En lycklig söt brud i en gräddvit klänning fick sin brudgum i fin kaptensuniform. Efteråt slumpade det sig så, att Johan som var dagens präst skulle hämta några gäster vid John F. Kennedy flygplatsen och vi kunde därför åka med honom dit ut. Magnus anlände i rätt tid kl. 2140 efter en lång resa via Bryssel. Vi tog tunnelbanan hem till marinan och båten. Vi önskade honom välkommen till New York med en brusande skål och han var därmed påmönstrad för resan hem till Sverige.
Datum: 8 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag var det en guidad stadsvandring för Magnus av oss. Vi gick hela Broadway ner och tittade på allt som var i närheten. Vi var inne i Empire State Building men åkte inte upp till toppen. Däremot åkte vi upp till 110 våningen på World Trade Center. En fantastisk utsikt där alla andra skyskrapor såg ut som små dockhus. Vi promenerade ner till Battery Park på sydändan av Manhattan och sedan fick det vara nog för idag. Lillpojken var trött och ville tillbaks till båten, det hade blivit kväll. Vi fyllde även upp vattentankarna innan vi lade oss, för i morgon lämnar vi marinan. New York har varit en stor upplevelse och vi har varit ute nästan varje dag till sena kvällen under denna tid här.
Datum: 9 juni 1999.
Sträcka: West 79th Street Marina, New York, USA - Eatons Neck Bay, Long Island, USA.
Seglad distans: 44 Nm.
Tidvattnet vid södra udden på Manhattan vände idag kl. 1115 och då var det lågvatten. Det innebar för oss avgång 1000 med tidvattnet ut ur Hudson River. Vi passerade åter en gång, nu för att Magnus skulle få se Ellis Island och Frihetsgudinnan på nära håll. När tidvattnet vände följde vi med strömmen öster om Manhattan under många stora och vackra broar. Vi såg också FN-huset på nära håll när vi styrde upp innanför Long Island. Att försöka gå emot tidvattnet här skall man glömma. Det sätter med sex knop i sunden där det är som smalast. Det blev ändå motström sex timmar senare men då var det bredare och strömmen betydligt svagare. Vi sökte natthamn vid Eatons Neck för det var även motvind. Nu hoppades vi på härliga medvindar i morgon för att inte missa avtalad tid med min kusin. Tyvärr var inte väderprognosen den bästa tänkbara men inte mycket att göra åt.
Datum: 10-11 juni 1999.
Sträcka: Eatons Neck Bay, Long Island, USA - Newport Bay, Rhode Island, USA.
Seglad distans: 106 Nm.
Tidig start denna dag då vi hade långt kvar till Newport. Vi hade bestämt möte med min kusin Ingela den 11 juni i Newport och det ville vi inte missa. Det blev en jobbig dag och natt med motvind men kl. 0600 den 11 juni ankrade vi upp i denna fina stad. Den påminde om Marstrand men med många mycket stora segel och motorbåtar. När vi kom iland och gick till den bestämda mötesplatsen kl. 1000, såg vi Ingela och Bruce på långt håll. Vi gav varandra flera stora björnkramar under en lång stund. Ingela hade gift om sig och Bruce blev en ny trevlig bekantskap för oss. Vi åkte alla ut till båten och fick prata av oss. Sedan fick Ingela och Bruce visa oss omkring i deras omgivningar som de väl kände till. Kvällen avslutades med ett restaurangbesök i Newport.
Datum: 12 juni 1999.
Sträcka: Newport Bay, Rhode Island, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi sov länge denna morgon. Magnus hissades upp i masten för att kontrollera riggen och smörja där så behövdes inför Atlantseglingen. Ingela och Bruce var upptagna i dag så vi gjorde Newport på egen hand. Stora fina båtar i alla de former. Här fanns också trevliga små butiker och mycket folk att studera. Våra blybatterier ombord, som varit med sedan båten var ny, började bli dåliga och några var redan bortkopplade. Nu var det hjälpmotorns startbatteri som sade nej. Jag fick tjuvkoppla den för att få igång hjälpmaskinen med dess generator. Utan denna generator kunde vi inte ladda övriga batterier. Vi hade inget annat val än att köpa ett nytt startbatteri här. Övriga batterier får snällt vänta tills vi kommer hem, förutsatt att de håller hela vägen.
Datum: 13 juni 1999.
Sträcka: Newport Bay, Rhode Island, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Morgonen bjöd på kraftig dimma och mistluren hade tjutit hela natten. På förmiddagen träffade vi Ingela och Bruce igen. Ett besök på USA:s Coastguard, (kustbevakningen), för att få information om den annalkande stormen som vi hört om på radion gav inget resultat. Inget besked fick vi av hamnkaptenen i Newport heller, när vi besökte honom. Vi får lita på de väderkartor som vi får in via radion och datorn. Sedan åkte vi runt och tittade på många ”sommarstugor” som kallades Mansion. Det fanns många av dessa här i Newport. Ett av husen som vi besökte, hade namnet Mable House och här hade man spelat in filmen High Society med bl.a. sången True Love. Det var denna film med Grace Kelly och Bing Crosby som jag fastnade så mycket för, att alla båtarna härefter, fick samma namn som sången. Det var ett fantastiskt hus med marmor, guld och fina målningar och med 35 mans betjäning. Huset ligger vid Atlantkusten men det var tyvärr dimma så vi såg inte så långt. Deras ordinarie hus i New York hade 300 rum så man kan förstå att de som har pengar här, har pengar så det räcker. Eftermiddagen gick åt att handla färsk mat och övrigt för överresan. Det var praktiskt då vi hade tillgång till biltransport. Kvällen avslutades med middag ombord. Vi sade adjö med vårt värdfolk och tackade för ett trevligt besök i Newport. Nu var det den sista kvällen i USA enligt planerna. Det som oroade oss var det första tropiska lågtrycket som hade övergått och kallats tropisk storm med namn Arlene. Den låg runt Bermuda nu och vi ville inte möta den på havet och helst inte till ankars heller.
Datum: 14-29 juni 1999.
Sträcka: Newport Bay, Rhode Island, USA - Horta, Faial, Azorerna, Portugal.
Seglad distans: 2100 Nm.
Vi gjorde oss klara för avgång idag. Det var mycket som skulle stuvas undan. En del smörjas upp och ses över. Vi kontrollerade också Arlene så gått vi kunde. Vi bedömde att med den riktning och hastighet som stormen rörde sig skulle vi hinna före innan den kom upp till vår breddgrad. Vi ringde också några samtal till Sverige att dagen var inne. Gummibåten spolades av, torkades och packades ner. Det sista vi gjorde var att fylla upp diesel- och vatten- tankarna föra avresan.
Kl. 1700 gick vi ut ur hamnen för att starta en seglats på ca: 15-20 dygn, 2100 Nm. Arlene kunde vi följa på vår väderfax och konstaterade snart att den hade ändrat kurs från nordväst till nordlig riktning. Det var inte så bra för oss, men nu var vi på väg. Dagen efter hade den minskat i styrka men med kurs mot oss. Delfiner har vi sett ganska många av och det ger ju tur med sig har vi hört. Varje dag såg vi en eller flera båtar, handelsfartyg såsom små nöjesbåtar. Arlene kom närmare och om två dagar är den framme hos oss. Styrkan har dock gått ner och den är under 60 knop (30 met/sek). Några plaskningar och en fena från en val sågs på långt håll några gånger och även några hajfenor har vi sett nära båten. Vi fick också en del flygfiskar som kom ombord nattetid, men de är för små att äta upp. Fiskelyckan har däremot varit dålig, inte ett ända napp. Kockan har däremot serverat mycket god mat till oss varenda dag. Med 5000 meter (5 km) under kölen har vi seglat fram längs fyrtionde breddgraden.
Vi har nu en fjärdedel av resan och 525 sjömil kvar till Azorerna och det är midsommarafton den 25 juni. Dagen firades ombord med sill o. potatis. Kaffe och jordgubbstårta med grädde fick vi på eftermiddagen. Då det är en alkoholfri båt till sjöss, fick nubbe och avec vänta tills vi kom iland.
Hjälpmaskinen lade av och vid felsökning visade det sig att kylningen var dålig. Vi bytte ut impellern i vattenpumpen och det blev en lyckad reparation. Vid provkörning gick den bra och vi kunde ladda igen. Med kyl och frys ombord är det viktigt att batterierna kan laddas upp.
Då vi var tre personer ombord delades vakterna upp från nio på kvällen till nio på morgonen med 2 st 2 timmars vakt per person. På dagen fick den som satt bäst till och var vaken, hålla utkik. När vi ändrar seglen är vi alltid två vakna. Vi hade dock nästan hela tiden motström, som vi inte hade räknat med. Vi trodde det var fel på våra instrument, men när vi senare i Horta fick höra att alla seglare sade det samma om strömmen stämde det nog med motström 1-2 knop. Vi har som tidigare nämnts fiskat hela tiden men resultatet var noll tills i går kväll. En Big Eye Tuna fisk på 7 kilo nappade i 7-8 knops fart. Vi fick slita hårt en stund, men fisk middagen smakade gott dagen efter. Det blev också ett tillskott i frysen för kommande middagar.
Tidigt dagen innan passerade vi Flores, den första och västligaste av Azorernas öar. Nu visste vi att navigationen var rätt. Under den sista kvällen minskade vi segelytan, då vi inte ville angöra hamnen när det var mörkt. Kl. 0930 lokal tid, förtöjde vi utanför ankomst kajen. Efter mina sedvanliga besök hos dels hamnkontoret, immigrationskontoret och tullkontoret, blev vi anvisade en plats vid stora kajen i väntan på en plats inne i marinan. På dagen gick vi upp och promenerade och det var härligt att få röra på sig ordentligt. På kvällen åt vi gott med tillbehör för att sedan få sova en hel natt utan sjögång och nattpass samt i en båt som låg alldeles stilla.
Sammanfattning: En natt med hård ”Arlene” vind och mycket sjö, det blev RULLIGT. En natt med motorn på, det blev BULLRIGT. En natt med motvind, det blev TRÅKIGT. Alla andra dagar och nätter har varit med fina vindar och relativt lite sjögång. 14,5 dygn från Newport till Azorerna och 2050 Nm lång sträcka, ger drygt sex knop över grund i snitt med motström. Detta får vi vara mycket nöjda med. Vi var förberedda på att det skulle vara mycket sämre förhållande ute till havs på dessa breddgrader i Atlanten. Klockan fick vi flytta fram 4 timmar och nu är vi bara två timmar efter Sverige.
Datum: 30 juni 1999.
Sträcka: Horta, Faial, Azorerna, Portugal.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi sov länge denna morgon utan vakter som störde nattsömnen. På förmiddagen kom hamnkapten och sade att vi kunde gå in i marinan. Det är väldigt mycket båtar i hamnen, många ligger till ankars i hamnbassängen och vid de stora kajerna. Vi blev glada och flyttade oss med en gång. Nu kunde vi koppla både elström och vatten till båten. På dagen gick vi en längre rundvandring upp på höjderna runt Horta. Vi passade på att besöka en stor matvarubutik som vi tyckte var mycket fräsch. Vi studerade även alla fina målningar som de olika båtbesättningarna har gjort på kajerna och murarna runt om marinan. Det var många kända namn för oss och en del riktiga konstverk.
Datum: 1 juli 1999.
Sträcka: Horta, Faial, Azorerna, Portugal.
Seglad distans: 0 Nm.
Dagen började med regn, regn som vi inte haft sedan vi låg till ankars vid Ellis Island för drygt en månad sedan. Alla ombord var sysselsatta med något, själv sitter jag och skriver på detta resebrev. Köksfläkten slutade att fungera så jobb saknades inte. Det visade sig att lagret hade skurit på grund av allt stekos och Marianne blev dagens givna syndabock för detta. Efter några timmar var fläkten som ny och det var fritt fram att laga middag igen. Till maten serverades flera olika ölsorter. Vi ville provsmaka vilket som var godast innan vi köpte flera flak öl. Vi fastnade för två olika sorter som skulle inhandlas dagen därpå. På kvällen träffade vi Klas med fru från Fiskebäck. Han köpte, reparerade och sålde båtar. Nu var han på väg till Sydamerika för leverans av en mindre båt. Det var längesedan vi senast såg en svensk flagga på en båt, i Norfolk, USA, om jag minns rätt.
Datum: 2 juli 1999.
Sträcka: Horta, Faial, Azorerna, Portugal.
Seglad distans: 0 Nm.
Dagen startade med stor skurning av däcket. Marianne tvättade upp det som fanns i tvättkorgen. Sedan var det den stora inköps dagen i matvarubutiken. De hade lovat att köra ner varorna till kajen. Alla ölsorter var tyvärr slut i butiken när vi kom dit, utom en liten 0,25 liters flaska. Vi hade inget annat val utan fick köpa denna öl innan även denna tog slut. Det blev stuvning av matvaror en lång stund. På kvällen lagade Magnus en härlig middag med roquefort späckad oxfilé, hasselbackspotatis, sallad och ett gott Portugisiskt rött som tillbehör. Sista kvällen på Azorerna firades. Vi hade en härlig musik från parken ovanför marinan. Magnus satt och njöt efter en god middag och ville inte lämna hamnen Horta i morgon. Vi tyckte också det var en härlig kväll men vi hade tider att passa.
Datum: 3-13 juli 1999.
Sträcka: Horta, Faial, Azorerna, Portugal - Falmouth, England.
Seglad distans: 1250 Nm.
Morgonen började med att en ambulans körde upp till en av grannbåtarna. Efter lite spring med olika väskor bar de iland mannen på bår. Senare fick vi höra att han avlidit i en hjärtattack och nu lämnat fru och barn kvar. En tryckt stämning lade sig över hamnens närmaste båtar. Marianne passade på att polera och vaxa överdelen av plasten. Efter att ha studerat dagens väderkartor, betalade vi marinan och klarerade ut på förmiddagen. Vi tankade också upp båten med diesel för säkerhets skull, om det skulle bli stiltje. En sista inköpsrunda hann vi också med för att göra slut på resten av de sista escudos vi har. Vid lunchtid drog vi ut ur hamnen på Horta för en tio dygns färd till Engelska kanalen.
Vi har nu svårt att få kontakt med radiomodemet via Florida. Det går bitvis mycket bra via Zagreb i Kroatien. Detta får bli vår nya e-mail station tills vidare. Vi har dock fått tillbaks många mail som felaktiga, trots att det var rätt adress. När vi sände dem igen gick de fram, men då oftast inte med färska nyheter. Vindarna på denna sträcka har varit över lag svagare, men havet är mer oroligt än sträckan USA till Azorerna var. Vi har också fått gå med motorn ett dygn på grund av svag motvind. Det har i regel varit ett fartyg per dag som vi sett, men de är inte talrika. Magnus var deppig och längtade till Helena, men när kycklingfiléer med curry och grädde serverades till middagen, lyste han upp och blev pigg och glad igen. Den 12 juli var det så dags att fira Diamantbröllop. Vi hade varit gifta i 30 år och det trettioåriga kriget var slut. Vi hann dock inte fram till England för att fira det på restaurang. Istället blev det pannkakstårta med flaggor som garnering till lunch och marinerad biff till middag. Vi såg Lands End norr om oss och det är Englands sydostligaste udde. Det märks att vi närmar oss kanalen, den täta fartygstrafiken ökar markant. Kvart över tre på natten till den 13 juli, efter nio och ett halvt dygn och 1250 sjömil från Horta, ankrade vi upp i hamnbassängen i Falmouth. En resa som vi är mycket nöjda med. Nu hade vi seglat från Amerika över Atlanten och vi var nästan hemma kändes det som. I Engelska kanalen hade vi varit många gånger under tidigare års seglingar.
Datum: 13-14 juli 1999.
Sträcka: Falmouth, England - Weymouth, England.
Seglad distans: 115 Nm.
Då vi hade en avtalad tid med Magnus flickvän Helena att passa i Weymouth, gick vi redan vid 12-tiden från Falmouth. Magnus ville inte missa tiden för det var nästan ett dygn att segla. Det gick ut varningar på VHF-radion att skjutövningar och ubåtar uppehöll sig i de farvatten som vi skulle segla över denna kväll och natt. Vi såg också flera stora kryssare och en ubåt, men ingen sade något till oss så vi fortsatte vår resa till Weymouth. Vi talade också via VHF-radion med segelbåten S/Y Barina med John och Lisa ombord. De hade varit ute i 5 år, seglat ett varv runt jorden, och var nu på hemväg. Plötsligt var vår segeltur rätt liten. En tidig ankomst till Weymouth hamn gjorde att vi kunde vila ut, samt gå och handla matvaror i lugn och ro. Marianne hittade en damfrisering och försvann några timmar. Vi talade med en svensk båt, S/Y Sia, som kom från hemmahamnen Västerås, och var nu på väg ut mot det härliga Karibien. Helena, som kom med flyget från Stockholm och sedan via tåget från London, hämtades upp på stationen vid 19-tiden. Hon mönstrade på för att följa med hem över Nordsjön och via Norge till Sverige.
Datum: 15 juli 1999.
Sträcka: Weymouth, England - Poole Bay, England.
Seglad distans: 26 Nm.
Klockan halv fem på morgonen skulle första båten gå som låg innanför oss och klockan åtta var det så dags för nästa båt att gå. Magnus och jag skurade däcket på förmiddagen medan flickorna var på shopping runda. I England är det tidvattnet som bestämmer avgångstiden. Härligt när strömmen är med oss, men extra jobbigt om den är emot. Vi skulle bara en liten bit runt en udde till Poole, en bassäng som vi aldrig hade besökt tidigare. På eftermiddagen gick vi ut ur hamnen, och det blev en fin mjukstart för Helena. Det var en lagom bit kvar till Portsmouth dagen efter, där vi hade en ny tid att passa. Vår dotter Anna, som jobbade utanför London denna sommar, skulle vara med oss över helgen. Denna gång var det vi gamla som inte ville missa tillfället, vi hade inte sett henne sedan i augusti förra året.
Datum: 16 juli 1999.
Sträcka: Poole Bay, England - Portsmouth, England.
Seglad distans: 40 Nm.
En tidig start denna morgon med tidvattnet och frukost under gång hade vi tänkt, men lågvattnet var för lågt. Vi kom inte över den sandbank eller tröskel som vanligtvis finns i alla flodmynningar. Det blev att äta frukost stående på botten i avvaktan på att vattnet skulle stiga. Då det är 3-4 meter tidvatten här, tar det inte så lång tid innan man är flott igen. Man får bara se till att inte hamna där när vattnet sjunker. Vi kom loss efter en halvtimma och stävade fram mot passagen The Needles för att gå på insidan av ön Isle of Wight. Vi hade över 5 knops medström i sundet och det var riktigt roligt så länge det varade. Ungefär var sjätte timma vänder strömmen, så det gäller att passa på när det bjuds extra skjuts. Vi kom två timmar för tidigt till Portsmouth så vi ankrade upp tills vi skulle hämta Anna vid stationen. När vi skulle dra upp ankaret, fastnade vi i en wire och då det var 12 meter djupt blev det tungt att dra upp det till ytan. Med ett rep kunde vi avlasta ankaret och kroka av det. Repets ena ände släppte vi, och wiren sjunk snabbt till botten igen och vi var loss. Vi fick inte gå i land där vi först tänkt oss och ytterligare extra tid gick till spillo. En halvtimma försenat hämtade Magnus Anna vid stationen och familjen var åter samlad. Vi gick längre upp i floden och ankrade upp för natten. En skumpa som välkomstdrink och oxfilé till middag samt jordgubbstårta med grädde till kaffet avslutade denna kväll. Anna hade mycket att berätta och munnen gick nästan ur led.
Datum: 17-18 juli 1999.
Sträcka: Portsmouth, England - Dover hamn, England.
Seglad distans: 105 Nm.
Även denna morgon gjorde vi en tidig start på grund av tidvattnet. Vi skulle segla till Dover där vår Anna skulle mönstra av igen. Flickorna sov skönhetssömn och kom inte upp förrän vi var långt ute till sjöss. Svaga vindar gjorde att motorn fick gå nästan halva tiden av färden. Magnus fiskade och vi andra psykade honom för att det inte fanns någon fisk i Engelska kanalen. Bara därför drog han upp åtta makrillar. Vi kom in halv fyra på morgonen den 18:de juli. Vi fick flytta oss och släppa fram några båtar redan halv sju samma morgon, då flera skulle iväg med tidvattnet. Vi låg kvar vid ankomst kajen, tittade på staden, handlade, åt färska makrillar med spenat till lunch, följe Anna till tåget och avgick med tidvattnet 1430 mot Norge.
Datum: 18-21 juli 1999.
Sträcka: Dover hamn, England - Hille, Sörlandet, Norge.
Seglad distans: 468 Nm.
Sista ”långresan” över öppet hav hade börjat med svag vind och medström. När vi hade passerat de båda fyrskeppen Goodwin, Syd och Ost, sattes rättvisande kurs 26 grader mot syd Norge. Vi räknade med fyra dygn men hoppades på mindre. I flera omgångar seglade vi förbi stora oljefält med oljeplattformar. Det är som en hel stad med bostäder och allt. Vinden ökade men som tur var från väster så vi fick bra gång på båten. Sista dygnet var det mycket sjögång så jag tror alla tyckte det var skönt när vi kom i lä bakom Hilles höga berg i syd Norge. Helena klarade sig från att bli sjösjuk, men maten smakade inte riktigt bra under gång sista dygnet. Det tog 3 dygn och 6 timmar att segla, men bäst av allt var att vi kunde äta middag den kvällen i en stilla båt vid Norges fasta bergsklippor. Vi kände alla som var ombord, att som en härlig avslutning på vår långtur, det var att få njuta i Norska Sörlandet och vårt Bohuslän.
Datum: 22 juli 1999.
Sträcka: Hille, Sörlandet, Norge - Ny Hellesund, Norge.
Seglad distans: 20 Nm.
Hille är en ö som vi har besökt vid ett flertal tillfällen. Denna ö bjuder på en härlig men krävande rundvandring blandat med lagom dos av bergsklättring. Efter lunch seglade vi vidare till Ny Hellesund, även denna ö är flitigt besökt av oss genom åren. Vår vanliga plats var upptagen denna gång av två båtar, men viken har många andra tilläggsmöjligheter. Vi förtöjde längs fjället närmare Olavsundet. Totalt var vi nog 20 båtar i viken denna kväll.
Datum: 23 juli 1999.
Sträcka: Ny Hellesund, Norge - Andö, Kristiansand, Norge.
Seglad distans: 8 Nm.
Nu var det upptäcktsfärd med lommelykte till de tyska gamla befästningarna. Idag är de upprustade och lätta att besöka. Flera kanoner finns på plats och rummen/salarna i bergen rensade från skrot. Efteråt gick vi med motorn till Morten Moe och hans familj där vi fick en mycket fin kajplats vid hans fina hus. På kvällen träffade vi Inger och Kaare Heistein som bjöd på god fisksoppa med tillbehör. Det blev en taxi tillbaks till båten den natten.
Datum: 24 juli 1999.
Sträcka: Andö, Kristiansand, Norge - Dybingen, Blindleja, Norge.
Seglad distans: 15 Nm.
Marianne tvättade på morgonen och efteråt följde vi med i Mortens racerbåt in till Kristiansand där vi vandrade runt i den nya fiskhamnen, som var helt ombyggd. Det bar av med över 40 knop, något mer än vad vi var vana vid. Med den farten hade det bara tagit 11 timmar från Dover i England. Efter lunch bjöd vi på namnsdagstårta då det var Kristina dagen idag. På kvällen gick vi vidare till Blindleja och förtöjde intill en bergvägg.
Datum: 25 juli 1999.
Sträcka: Dybingen, Blindleja, Norge - Nordmandsvig, väst Homborön, Norge.
Seglad distans: 10 Nm.
Efter bad (Marianne) och frukost gick vi runt i Blindleja ett tag och fortsatte sedan nordost. Vi träffade Britt och Asbjörn ombord på S/Y Delfini från Oslo, som vi hade lärt känna på Antigua i Karibien. Vi tog tillfället i akt, båda båtarna stoppade, ankrade upp i närmsta vik och hade några trevliga timmar tillsammans.
Datum: 25 juli 1999.
Sträcka: Nordmandsvig, väst Homborön, Norge - Inre Malö, Grimstad, Norge.
Seglad distans: 6 Nm.
Efter vårt stopp med S/Y Delfini, gick vi åt var sitt håll för att söka natthamn. Vi gick in till Inre Malö som ligger i Grimstads skärgård.
Datum: 26 juli 1999.
Sträcka: Inre Malö, Grimstad, Norge - Skotkilen, nordost om Risör, Norge.
Seglad distans: 37 Nm.
Vaknade till en härlig morgon med svag vind och soligt väder, inte ett moln på himlen. I dag var fiskelyckan med oss, tretton makrillar och en stor torsk. Makrillarna lades i frysen för senare behov och torsken blev till fiskgratäng på kvällen. Nu är det många båtar att hålla uppsikt på vid navigering i den trånga skärgården. I den stora viken som ligger en bit utanför Risör, var det överfyllt av båtar och därför valde vi en annan vik lite längre öster ut. Här kunde vi förtöja utefter bergväggen med fendrar, ett vanligt sätt i Norge. Efter middagen blev det en långpromenad i land.
Datum: 27 juli 1999.
Sträcka: Skotkilen, nordost om Risör, Norge - Kragerö, Norge.
Seglad distans: 12 Nm.
Lite vind och mer skulle det inte bli enligt sjörapporten. Det blev motorgång utefter Norges kust idag och då passade vi på att gå in till Kragerö för att fylla upp dieseltankarna. Diesel är något billigare för båtar i Norge, 5,60 norska kr. mot ca: 8 svenska kr, inte så mycket men åt rätt håll.
Datum: 27 juli 1999.
Sträcka: Kragerö, Norge - Jordsbukta, Haaö, Norge.
Seglad distans: 18 Nm.
Vi fortsatte sedan för motor till området söder om Porsgrund och Skien. En mycket fin och skyddad natthamn hittade vi. Tyvärr försvann kvällssolen men man kan ju inte få allt. I kväll var det den sista utländska natthamnen, Sverige och Bohuslän hade väntat länge på oss.
Datum: 28 juli 1999.
Sträcka: Jordsbukta, Haaö, Norge - Otterstenarna, södra Koster, Sverige.
Seglad distans: 42 Nm.
Idag startade vi tidigt för att komma fram till Koster innan det var för sent. Vi fiskade och fick ett tjugotal makrillar under några timmar. Det var en speciell känsla när vi siktade Nordkosters höga berg och Ursholmens fyr i kikaren. När vi kom fram till Otterstenarna i Kosterskärgården var det många båtar där och fler blev det under kvällens lopp. Det blev makrill med spenat till middagen och lite vitt därtill.
Datum: 29 juli 1999.
Sträcka: Otterstenarna, södra Koster, Sverige - Fjällbacka, Sverige.
Seglad distans: 23 Nm.
På förmiddagen går vi genom Kosters vackra öar och vidare söder ut till Fjällbacka. Där skall resterande familjen Fridman från Stockholm med Birger, Christina och Malin komma på besök och mönstrade på för några dagar i Bohuslän.
Datum: 29 juli 1999.
Sträcka: Fjällbacka, Sverige - Gluppö-bassängen, väst Fjällbacka, Sverige.
Seglad distans: 3 Nm.
De kom rätt sent så vi gick bara ut till Gluppö för natten. Där träffade vi Bertil Lindblom med fru. Han är slöjdlärare på Tynneredsskolan och kollega med Marianne. Det blev mycket snackande innan kvällen var slut.
Datum: 30 juli 1999.
Sträcka: Gluppö-bassängen, väst Fjällbacka, Sverige - Strömsundet, Väderöarna, Sverige.
Seglad distans: 6 Nm.
Vädret var fint och sjörapporten bra vilket betyder att många båtar drar sig ut till Väderöarna. Vi ville trots detta visa dem ett av Bohusläns finaste område. Vi fiskade på vägen ut och alla som ville fick sina makrillar, som vi sedan stekte och åt upp. Det var fullt i Storö hamnen men i Strömsundet hittade vi en plats intill en bergvägg. Här låg vi mycket bra, precis som i en ankdamm. Gummibåten blåstes upp och vi rodde över till Storön och vandrade runt. Där finns det bl. a. ett litet museum om naturen och folket som bott här ute. Vi vandrade också upp till den gamla, sedan länge övergivna lotsutkiken, för att där se ut över hela skärgården runt omkring. Vi kunde utan problem se Smögen och Hållö fyr i söder, Väderöbods fyr i väster, Fjällbacka i öster och delvis Kosterskärgården i norr.
Datum: 31 juli 1999.
Sträcka: Strömsundet, Väderöarna, Sverige.
Seglad distans: 0 Nm.
Då vi låg jättebra här ute och bättre vatten kunde vi inte få, bestämde vi oss för att stanna här ett dygn till. Att kunna visa våra gäster från ostkusten hur härligt det kan vara här på ”Bästkusten” är extra roligt för oss. Promenader runt ön varvat med bad och mat blev dagens sysselsättning. Magnus och jag tvättade av utsidan på båten, smuts som vi fått från bl.a. Engelska kanalen och Dover hamn. På kvällen satt vi alla högt uppe och tittade på solnedgången. Det var mer folk på bergen runt omkring oss här ute i yttersta skärgården än vad man kunde tro, alla satt och njöt. Vi såg ganska många sälar i det blanka vattnet ut åt väster. Horisonten skars av stora lastfartyg och passagerarbåtar på kurs i nord och sydlig riktning.
Datum: 1 augusti 1999.
Sträcka: Strömsundet, Väderöarna, Sverige - Norra Kajen, Fjällbacka, Sverige.
Seglad distans: 10 Nm.
Efter frukost gick vi ut i Väderö arkipelagen för att titta på alla sälarna. Det var gott om säl vid Valeskären så att alla blev nöjda. Sedan gick vi in till Norra Kajen i Fjällbacka för avmönstring av familjen Fridman, som åkte hem till Stockholm igen. Helena som varit med från England samt vår son Magnus, som varit med från USA, valde också att mönstra av här. Plötsligt var vi ensamma igen.
Datum: 1 augusti 1999.
Sträcka: Norra Kajen, Fjällbacka, Sverige - Ulebergshamn, Sverige.
Seglad distans: 11 Nm.
Vi vinkade adjö och ställde färden till Ulebergshamn där Mariannes mamma Ester väntat länge på oss. Mariannes bror Bosse med fru Marianne stod på kajen och tog emot oss.
Datum: 2-4 augusti 1999.
Sträcka: Ulebergshamn, Sverige.
Seglad distans: 0 Nm.
Besök hos bekanta och med gäster ombord, gjorde att dagarna försvann fortare än vi anat. Mariannes mamma Ester var givetvis glad när vi kom hem för att inget hänt oss med stormar och liknande på vägen. Vi kunde bara instämma i detta och visst håller vi med, men vi tror att landsvägarna är ännu farligare att vistas på.
Datum: 5 augusti 1999.
Sträcka: Ulebergshamn, Sverige - Knuts brygga, Dragsmark, Sverige.
Seglad distans: 27 Nm.
Nu var det inte många dagar kvar av vår långsemester. Det har tidigare varit svårt att komma igång efter 5 veckor, hur skall det gå efter 2 år? Detta var frågor som ideligen kom upp i huvudet. Nåväl, Sotenkanalen passerades och målet denna dag var Kerstin och Knut i Dragsmark, som följt vår resa under hela vägen. Det blev en trevlig samvaro under eftermiddagen och kvällen. Vinden var svag så vi låg kvar vid deras brygga till nästa morgon.
Datum: 6 augusti 1999.
Sträcka: Knuts brygga, Dragsmark, Sverige - Rammens syd västra vik, Sverige.
Seglad distans: 35 Nm.
Lite vind på morgonen och det som var kom från syd vilket innebar motvind. Vi startade med motorgång, men efter Kyrkesund satte vi genuan och det gick riktigt bra. Det blev en natthamn vid ön Rammen som ligger öster om Rörö i Göteborgs norra skärgård. Vi hade tänkt oss att städa ur båten och göra den fin innan vi kom hem. Men allt går inte som planerat för efter middagen fick vi besök av S/Y Reality med Per och Ingalill Sandwall ombord. De hade sett oss och undrade om de störde. Att byta städning mot ett trevligt besök var inte något svårt val. Vi hade mycket att prata om och kvällen blev sen.
Datum: 7 augusti 1999.
Sträcka: Rammens syd västra vik, Sverige - Lilla Porsholmen, Sverige.
Seglad distans: 7 Nm.
Vid lunchtid gick vi ner till vår båtklubb Delfin och dess egna fina ö, Lilla Porsholmen nära Hjuvik, Torslanda. Vi fick ett trevligt välkomnande vid den nya bryggnocken som var utsmyckad med björklöv och ballonger. På kvällen var det välkomsttårta i klubbhuset. Att vi pratade långsegling denna eftermiddag och kväll, det förstår Ni nog.
Datum: 8 augusti 1999.
Sträcka: Lilla Porsholmen, Sverige - Långedrag, Göteborg, Sverige.
Seglad distans: 4 Nm.
Idag var det sista dagen av vår långsegling. Vid lunchtid gick vi hem till Långedrag, Göteborg, och cirkeln var sluten. Det var den 4 september 1997 som vi lämnade Långedrag med båt. Marianne och jag är mycket nöjda med vår resa, allt har gått bra och inga missöden på vägen. Många länder har vi besökt och inget land vill vi ha ogjort. Vi har ändrat segelrutten vid två tillfällen under vägen. Från början var det meningen att vi skulle segla västerut till San Blas och via Mexikanska Golfen komma upp till Key West i Florida, USA. Orkanen Mitch kom och det medförde att vi vände om och tog ett moturs varv runt i Karibien. Hemresan ändrades också som från början skulle gå via Grönland, Island, Färöarna, Shetland till Norge. Försäkringspremien blev för hög tyckte vi som skulle betala kalaset. Färöarna och Shetland hade vi varit vid tidigare, men nu fick vi se Azorerna istället för Grönland och Island. Azorerna var trevliga öar och gav mersmak
Långedrag, Göteborg, Sverige.
Hälsningar i mängd.
Marianne o. Lars.