Datum: 30 mars 1999.
Sträcka: Fernandina Beach, Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Mycket vind från fel håll gör att vi ligger kvar ännu en dag i denna trevliga stad. Marianne tvättade en stor tvätt och jag skrev ut flera resebrev från datorn, som vi senare postade till våra nära.
Datum: 31 mars 1999.
Sträcka: Fernandina Beach, Florida, USA - Brickhill River, Georgia, USA.
Seglad distans: 20 Nm.
Marianne fortsatte att tvätta även idag. Vi skulle tanka diesel och fylla vatten innan vi lämnade Fernandina Beach. Dieselpriset i Florida är ca: 1,50 – 2.50 kr per liter och vattnet är gratis när man tankar. På eftermiddagen lämnade vi Florida och gick in i Staten Georgia. Det är en bit längs ICW upp till Brickhill River som blev natthamn. Här är vattnet mycket smutsigt och stark ström råder på grund av tidvattnet som ändrar sig 1,5 till 2 meter. Stränderna är låga med vass så långt ögat kan se.
Datum: 1 april 1999.
Sträcka: Brickhill River, Georgia, USA - New Teakettle Creek, Georgia, USA.
Seglad distans: 50 Nm.
Morgonen började med att jag blev lurad av svenska segelbåten S/Y Smile som ropade på nätet. Är det någon som vet hur man får loss en haj från fiskekroken? Den har suttit där nu i flera timmar. Jag kom med det kloka svaret att han kunde skära av senan. Jag fick tillbaka april, april som tack. Resan norrut fick bli söder ut efter ett tag då ytterligare en bro satte stopp för oss. Det var en lång väg ut förbi flera sandbankar innan vi kunde styra norrut igen. På dagen kom vi in i ett stort åskväder. Som tur var drog det förbi mot havet och det klarnade upp igen. På kvällen gick vi in i nästa flodmynning för att ankra upp i en liten biflod till ICW som heter New Teakettle Creek. Det var lugnt och fint väder men vi fick gå in och stänga omkring oss då det var massor av knott som ville äta upp oss.
Datum: 2 april 1999.
Sträcka: New Teakettle Creek, Georgia, USA - Skidaway Island, Georgia, USA.
Seglad distans: 53 Nm.
Dagen började med tät dimma och massvis med små, små flugkryp. De var så små att de nästan inte kunde ses. Men för att kompensera det, var de desto fler, och ack vad de bet i skinnet. Vi hade haft stängt alla luckor och dörrar hela natten och de förblev stängda hela dagen. Vi kunde gå på insidan av Intra Coastel Waterway (ICW), 53 sjömil, utan en enda bro. Trots dimman valde vi att starta på morgonen. Flugkrypen förföljde oss hela dagen. Vi har lovat varandra att påminna oss om detta, när vi går på utsidan och det rullar eller är motvind och jobbigt.
Datum: 3 april 1999.
Sträcka: Skidaway Island, Georgia, USA - Herb River, (Savannah), Georgia, USA.
Seglad distans: 10 Nm.
Det är förmodligen en värmebölja som har kommit hit. Det är varmt och kvalmigt samt väldigt dimmigt på morgonen. Dimman ligger mycket tät vid mynningen, det är därför tur att vi inte behöver gå ut idag. Vi har bara förflyttat oss 10 sjömil norrut på ICW där det är en fast bro som vi inte kan passera. I morgon har vi planerat att cykla in till centrum av Savannah. Det är bara 8 km dit in så vi hoppas på att det blir en härlig tur.
Datum: 4 april 1999.
Sträcka: Herb River, (Savannah), Georgia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Dagen började med uppackning av cyklarna som inte varit framme sedan Venezuela. Vi tog dingen in till en privat brygga, som vi kvällen innan hade besökt och fått ägarens tillåtelse att förtöja vid. Cykelfärden in till Savannah började med att vi först var tvungna att passera en bro som tyvärr låg åt fel håll. Cykeln är egentligen ett mycket bra transportmedel. Väl framme kunde vi cykla gata upp och gata ner. Det var en fin stad med massor av parkanläggningar och torg. Hamnen var också fin med gator av kullerstenar och flera hjulångare vid kajen. Efter mat på en restaurang var det dags att tänka på hemfärden. Vi stannade till vid en affär och köpte mat som alltid behövs ombord. På kvällen var det så dags att börja slåss med de små flugkrypen igen.
Datum: 5 april 1999.
Sträcka: Herb River - Wilmington River, Wassaw Island, Georgia, USA.
Seglad distans: 8 Nm.
Efter frukost gick vi iväg ut med båten till Wilmington:s flodmynning där vi ankrade upp. Vi gjorde detta för att kunna bada i havet igen och samtidigt göra ren vattenlinjen och loggens propeller. Det var också motvind ute på havet. Nästa etapp ligger ca: 60 sjömil nordost plus in och ut passage i flodmynningarna. Det var nog tur att vi stannade här idag, Vi upptäckte en läcka från babords dieseltank. Lukt av diesel spred sig i båtens pentry. När vi öppnade durkarna såg vi att en grov slang hade lossnat och ca: 30 liter diesel kommit ut i kölsvinet. Det var svårt att komma åt slangfästet, men till slut lyckades vi få det tätt. Vi skall göra om reparationen när det blir lämpligt och tanken är tom.
Datum: 6 april 1999.
Sträcka: Wilmington River, Wassaw Island, Georgia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Även i dag är det motvind. Vi fortsatte att jobba med underhåll på båten. Kölsvinet fick tvättas rent ordentligt efter diesel läckaget. Vi sände iväg och fick även många e-mail idag.
Datum: 7 april 1999.
Sträcka: Wilmington River, Georgia, USA - Tom Point Creek, South Carolina, USA.
Seglad distans: 75 Nm.
Vi gick upp tidigt för att starta i gryningen denna morgon. Vinden hade avtagit och vridit till vår fördel. Det är lång väg upp till nästa tänkbara infart. Vi fiskade hela vägen, men fick inte ens sjögräs på kroken. Lagom en halvtimma före mörkret var vi inne i Tom Point Creek, en liten biflod till North Edisto River där vi ankrade upp. Det blixtrade och åskade under kvällen och på natten regnade det ordentligt.
Datum: 8 april 1999.
Sträcka: Tom Point Creek - Wappoo Creek, (Charleston), S. Carolina, USA.
Seglad distans: 26 Nm.
Nu var vi inne i vassbevuxna låga öar igen och det medförde dessa ettriga små knott. Vi lät luckor och ventiler vara stängda när vi fortsatte vår resa inomskärs. Strax innan Charleston kom det vi hade fruktat sedan länge, en fast bro som inte var med i vårt sjökort. Den var inte häller upptagen i den nya boken om ICW – kanalen, som vi köpte i Miami. Det blev lite snopet att vända om för att finna en annan lämplig ankarplats. Vi fann en plats i närheten av bron och natthamn blev Wappoo Creek.
Datum: 9 april 1999.
Sträcka: Wappoo Creek, (Charleston), S. Carolina, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag var det en cykeldag till Charleston som stod på vårt program. Vi tog cyklarna i dingen, åkte till en närbelägen marina och besökte staden hela dagen. I en av de många butiker som vi var inne i, träffade vi en mycket trevlig expedit, Joyce Wichmann. Hon ville absolut att vi skulle träffa hennes man, Fred Wichmann. Vi bjöd ner dem till båten samma kväll. De kom som avtalat vilket vi till en början inte trodde så mycket på. Vi fick inte bjuda på mer än ett glas, för de ville att vi skulle åka med dem till en restaurang. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och trivdes bra ihop. De ville absolut att vi skulle flytta båten nästa morgon till deras brygga vid sitt hus, som låg runt hörnet.
Datum: 10 april 1999.
Sträcka: Wappoo Creek, (Charleston), USA - Stono River, Charleston, USA.
Seglad distans: 2 Nm.
På förmiddagen flyttade vi oss till Stono River och Wichmann:s Dock. Efter gemensam lunch åkte vi till en utställning med gamla träbåtar. Där låg även deras egen segelbåt, en tvåmastad båt från 1935. De fick pris för äldsta båt på mässan. Efteråt åkte vi hem till ett äldre par där mannen i huset var svenskättling. Dessa två hade i en 33 fots båt, seglat till Sverige 1967, och kom tillbaka som hjältar två år senare. Kvällen avslutades med middag på en restaurang. Vi gjorde även ett kort besök på segelklubben James Island Yacht Club. Mycket fin klubb med härliga utrymmen för möten och samkväm. Av de flera hundra vimplar som fanns på väggarna från hela världen, kunde vi inte hitta någon från Skandinavien. Det skulle vi ändra på under måndagens möte.
Datum: 11 april 1999.
Sträcka: Wichmann Dock, Stono River, Charleston, S. Carolina, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag är det söndag och då följde vi med till deras kyrka. Vi blev presenterade för många personer, bl.a. en svenskamerikan. Han blev så glad när han fick prata lite svenska, så han kramade om Marianne flera gånger. Vid lunchtid besökte vi en vår festival där mycket gott i olika små portioner kunde köpas. Vi prövade det mesta som fanns att äta. Efter lunch var vi bjudna till deras barnbarn som fyllde 2 år. Det var barnkalas med glass och tårta och många presenter. Efter kalaset tog Fred och jag hem familjens segelbåt, S/Y Mobjack, från utställningen till sin hemmahamn. Nu låg det två segelbåtar vid deras brygga och detta var de stolta över. På kvällen bjöd vi dem på en svensk middag med sill och köttbullar.
Datum: 12 april 1999.
Sträcka: Wichmann Dock, Stono River, Charleston, S. Carolina, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Joyce var även lärare i franska och Marianne följde med till hennes skola. Det var endast en vit elev i klassen, resten var svarta. Under eftermiddagen var Marianne inne i staden och besökte bl.a. en damfrisering. Lars tyckte att det elektriska på bryggan var i mycket dålig kondition. Inget fungerade bra förutom en hissanläggning till racerbåten. All belysning och alla eluttag var sedan länge ur funktion. Jag erbjöd mig att dra nya kablar och koppla om så det fungerade som Fred önskade att det skulle vara. På kvällen var det månadsmöte på segelklubben och vi var medbjudna dit. Efter gemensam middag började mötet. Inga damer var invalda som medlemmar i klubben och fick därför inte vara med på detta möte. Mötet startade med att alla vände sig mot USA-flaggan och de läste en bön. Sedan presenterades alla gäster och de hälsades välkomna. Jag berättade lite om vår segling och passade även på att överlämna en vimpel från vår båtklubb, Delfin. Det blev den första vimpel från Sverige som skulle pryda väggen i framtiden. Damerna hade samlats i ett annat rum under tiden. De hade sitt möte med i stort sett samma procedur som herrarna. Marianne höll ett omtyckt tal där hon beskrev vår resa och var stolt över sin prestation.
Datum: 13 april 1999.
Sträcka: Wichmann Dock, Stono River, Charleston, S. Carolina, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
En ny dag med fel vindar för segling norrut. Marianne åkte iväg för att handla mat. Jag fortsatte med mina självpåtagna el-jobb. Kvällen avslutades med middag hos familjen Wichmann:s med några av deras gäster.
Datum: 14 april 1999.
Sträcka: Wichmann Dock, Stono River, Charleston, S. Carolina, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Det blev mer jobb än jag tänkt mig från början men det var roligt att kunna bjuda igen för allt som de gjort för oss. Marianne passade på att skura däcket då vi hade tillgång till färskvatten i slang. På kvällen ville Fred att vi absolut skulle låna deras bil och åka iväg på egen hand. Vi gjorde så och njöt av att få åka runt i en riktig amerikanare, en Lincoln, där vår Volvo inte går att jämföra sig med. Allt som går att automatisera och kan göras på elektrisk väg, görs också med el. Vi tog en liten utflykt till en annan marina och en runda i staden. Vi promenerade i centrum och passade på att handla konserver på hemvägen. En sådan shopping bil är inte vanlig i Sverige.
Datum: 15 april 1999.
Sträcka: Wichmann Dock, Stono River, Charleston, S. Carolina, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
El-jobben avslutades idag och allt fungerade som tänkt från början. Fred och Joyce var mycket glada. Jag passade på att uppdatera underlaget till hemsidan. I kväll är vi bjudna på ett cocktailparty till någon som bor ensam i ett hus, inköpt för fyra miljoner dollar. Vi planerar avsegla i morgon fredag, men det blåser hårt idag, vi får se!
Datum: 16 april 1999.
Sträcka: Charleston, South Carolina, USA - Tallahassee, Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Det var fredagsmorgon och vi hade redan kvällen innan bestämt att vi skulle tacka ja och följa med till Floridas västkust under långhelgen. Vi åkte på förmiddagen, en 7-8 timmars bilresa. Allt gick bra förutom att Fred åkte fast för fortkörning. Han hade kört 85 miles/tim mot godkänt 55. Vad det blir för böter vet han i juni 99. Hoppas att de inte tar körkortet för honom. Som tur var satt inte jag bakom ratten denna gång. Väl framme i Tallahassee körde vi till den festlokal, Golden Eagle Club, där 60-åringen skulle firas. Det var en gammal kompis till Fred. Mat, dryck, tal och dans hörde till, men ändå inte riktigt så som vi är vana vid. Här var allt uppdukat på bord där man själv fick gå och plocka av läckerheterna. Mycket ostron i olika former, musslor, räkor, kött och ostar fanns att välja bland. På natten kom vi till ett fint hotell som var förbeställt.
Datum: 17 april 1999.
Sträcka: Tallahassee, Florida, USA - Mexikanska Golfen, (tur o. retur), USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag hämtade 60-åringen oss för en rundtur till några naturreservat vid Mexikanska Golfen. Vi såg bl.a. några alligatorer i det fria som låg i marvattnet och lurpassade. Vi besökte också St. Marys fyrplats samt en visit på hans segelbåt. På kvällen var det middag hemma hos 60-åringen, Hutson och hans fru Margaret. Hela deras familj med respektive var där samt vi fyra, totalt 15 personer. Vi åkte tillbaks till hotellet på natten för några timmars vila.
Datum: 18 april 1999.
Sträcka: Tallahassee, Florida, USA - Charleston, South Carolina, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Efter frukost var det hemresa till Charleston, South Carolina, och för vår del båten som gällde. Jag körde hela vägen tillbaka. Vi tog en avstickare till Simon Island, Georgia, för lunch. På kvällen var vi framme och ännu en Florida resa rikare, denna gång i en underbar bil, Lincoln.
Datum: 19 april 1999.
Sträcka: Wichmann Dock, Stono River - Stono River Inlet, S. Carolina, USA.
Seglad distans: 15 Nm.
Idag hade vi bestämt att lämna Wichmann Dock och gå norr ut. Efter avskedslunch hos värdparet lättade vi på förtöjningarna och gick ut i Stono River. Joyce ville absolut följa med oss ut i båten och hade själv ordnat med hemtransporten. Vi visste om att passagen genom sandbankarna vid Stono Inlet var en kritisk punkt. Fred och hans son kom ikapp oss med en racerbåt och skulle lotsa oss ut. Eftersom det inte var högvatten, visade det sig omöjligt att komma igenom. Vi fick istället vända om och ankrade upp i skydd av en ö. Det blev att säga adjö med Fred och Joyce, ett avsked som alltid är svårt. Vi kände att vi hade fått vänner för livet. Senare läste vi via e-mail, att de hade kontaktat kustbevakningen, som i sin tur meddelade tillbaka till dem, att vi hade passerat Stono Inlet utan problem.
Datum: 20-23 april 1999.
Sträcka: Stono River Inlet, South Carolina, USA - Norfolk, Virginia, USA.
Seglad distans: 509 Nm.
Denna morgon var det högvatten vid 12-tiden och vi hade god tid på oss att äta frukost och förbereda avgång. Vi fick se en fiskebåt på väg ut och passade på att följa med i dess kölvatten. Skepparen på fiskebåten ropade upp oss på radion och undrade om vi visste vägen ut. Vi svarade att vi visste vägen men ville ändå gå efter honom. Allt gick bra och en timma senare var vi ute i öppet hav, Atlanten igen. Det var en beryktad sträcka som skulle passeras. Cape Hatteras heter den, med den varma Golfströmmen med oss och den kalla Labrador strömmen mot oss. När de möts brukar det resultera i en häxkittel med oroligt vatten och hög sjö. Alla vi pratat med sade att gå långt ut och undvik land. Ni får då Golfströmmen längre med Er och det visade sig gå riktigt bra, tidvis upp till 2 knops extra fart. Nu såg vi flygfiskar igen och de beryktade portugisiska örlogsmännen, en slags manet, som är mycket farligare att komma när, än de ”snälla” rödmaneterna hemma. Vi var 60-70 Nm utanför kusten och gick i en halv cirkel runt Cape Hatteras in till Norfolk i Virginia. ICW kunde vi inte gå på grund av alla fasta broar. Efter 73 timmar och 509 sjömil ankrade vi upp i Willoughby Bay norr om Norfolk. Under sista dagen var det en tryckande värme. På kvällen kom förklaringen med blixt, åska, hagel och hårda vindar.
Datum: 24 april 1999.
Sträcka: Willoughby Bay, Norfolk, Virginia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi ligger kvar denna dag och jobbar med båten. Det är alltid skönt med en vilodag efter en längre etapp. Innanför oss har vi en stor militärbas med många helikoptrar som övar runtomkring oss. De låter delar av besättningen hoppa i vattnet för att varvet efteråt plocka upp dem igen.
Datum: 25 april 1999.
Sträcka: Willoughby Bay - Hospital Bay, Norfolk C, Virginia, USA.
Seglad distans: 10 Nm.
På morgonen gick vi in till Norfolk Stad och passerade de stora krigsfartygen som låg på rad. Där var bl.a. ett stort och ett mindre hangarfartyg, enorma skepp. På vägen in mötte vi en stor svensk segelbåt från Stockholm. När vi senare träffade dem i marinan, fick vi reda på att de var ute och seglade med sponsorer. Vi ankrade upp i centrum med nära till allt av intresse. Vi besökte ett marin museum, handlade mat och tittade på staden.
Datum: 26 april 1999.
Sträcka: Hospital Bay, Norfolk Centrum, Virginia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi besökte Mac Arthur Memorial, en gravplats med museum om hans liv och karriär inom USA:s arme. Det fanns också ett exklusivt köpcentra med hans namn, som vi besökte. På vägen ut hälsade vi på hos en kanadensisk båt, som vi tidigare träffat i Bahamas. De hade dagen innan bjudit oss att komma ombord efter stadsbesöket.
Datum: 27 april 1999.
Sträcka: Hospital Bay, Norfolk Centrum, Virginia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Förmiddagen gick åt till att besöka marinmuseet Nauticus igen. På eftermiddagen var det till Norfolk Zoo vi tänkt oss. Men det blev några andra besök istället, så tiden räckte inte till för djuren. Vi var inne i en jaktaffär för att titta och allmänt fråga om hur det var att köpa vapen. Expediten sa, att vem som helst kunde köpa gevär, men för att köpa en kraftig revolver måste man vara 16 år fyllda eller ha målsmans tillåtelse. Vi som var utlänningar fick köpa vad vi ville. Det är lite olika bestämmelser i de olika staterna, men ändå. Vi köpte inga vapen men däremot en ny kikare, som fick bli morsdags present från våra barn. Vi hittade också de vindrutetorkar armar, som vi letat efter länge i en annan affär. Då vi var osäkra på om de passade, fick vi ta med oss flera olika modeller till båten utan deponering av vare sig pengar eller namn. Vi såg förmodligen snälla ut.
Datum: 28 april 1999.
Sträcka: Hospital Bay, Norfolk Centrum, Virginia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag regnade det och var kallt. Vi tog på oss regnkläder och åkte in till staden, för att lämna tillbaka de torkar armar som inte passade och betala för de vi ville behålla. Vi köpte kompletta armar med blad och några i reserv. Vi gick också till ett köpcentrum och köpte mat samt 30 liter destillerat vatten till batterierna. På kvällen var det batteriservice ombord.
Datum: 29 april 1999.
Sträcka: Norfolk Centrum - Willoughby Bay, Virginia, USA.
Seglad distans: 10 Nm.
Nu kunde vi Norfolk tillräckligt och ville segla vidare in i Chesapeake Bay. Vi lättade ankar och startade vår resa. Då vinden ökade i fel riktning och det var mycket kallt och regnigt avtog segelintresset. En riktig nordanvind drog över oss så vi beslöt att gå in till den vik, som vi tidigare hade legat i. Marianne hade dessutom fått en förkylning med snuva och feber, den första sedan vi lämnat Sverige i september 1997.
Datum: 30 april 1999.
Sträcka: Willoughby Bay, Norfolk, Virginia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag är det Valborgsmässoafton och vi är inblåsta. Det är 9 grader i sittbrunnen och värmen tidvis påslagen inne i båten. Marianne är fortfarande inte bra och sover i omgångar. Det blev underhåll och förbättringar av båten inomhus. Hasse på S/Y Xora fyller idag 60 år och vi hade sänt ett e-mail till Power Boat på Trinidad med gratulationer från oss. Vi fick senare en bekräftelse via radion att det kommit fram till dem. Vi firade Valborg med extra god mat och dryck.
Datum: 1-2 maj 1999.
Sträcka: Willoughby Bay, Norfolk, Virginia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi blev kvar här ytterligare några dagar då vinden och regnet inte gav vika. Det blev fortsatt arbete inomhus. Det finns alltid något att göra ombord så tiden går fort. Marianne började även lära sig datorn sakta men säkert. Det slutade med att hon sände iväg sitt första e-mail hem till Magnus och Anna. Via e-mail fick Marianne också upplysningar om sin tjänst till hösten. Vi hade knappast varit utomhus under tre dagar nu på grund av vädret.
Datum: 3 maj 1999.
Sträcka: Willoughby Bay, Norfolk, Virginia, USA - Deltaville, Virginia, USA.
Seglad distans: 46 Nm.
Vinden hade minskat så vi bestämde oss för att lämna Norfolk idag. Det var grått och disigt när vi startade och vinden ökade igen fram på dagen. Det kändes ändå härligt att vara på väg. Tidvis fick vi köra radarn, då det var ganska dimmigt. Vi kunde inte hålla den kurs vi ville, men med kryss och senare även med motorns hjälp, kom vi fram till Deltaville strax före mörkret.
Datum: 4 maj 1999.
Sträcka: Deltaville, Virginia, USA - Gwynn Island, Virginia, USA.
Seglad distans: 5 Nm.
När vi vaknade, var det varmt ute. Solen sken från en klarblå himmel och det var helt stilla, underbart. Dagens etapp blev bara 5 Nm. Vi skulle hälsa på Frank, en vän till den gamle mannen George, som vi träffade i Miami. Vi ankrade upp i viken innanför Gwynn Island, sedan vi passerat dess öppningsbara bro.
Datum: 5 maj 1999.
Sträcka: Gwynn Island, Virginia, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Cyklarna plockades fram och vi åkte iland med gummibåten. Vi cyklade runt och njöt av våren, som är ca: en månad tidigare här än i Sverige. Frank träffade vi vid hans fina hus, som låg intill vattnet längre upp i viken. I huset intill bodde en äldre man som vi också träffade där. Vi bjöd ut dem alla till båten och kvällen avslutades på en restaurang.
Datum: 6 maj 1999.
Sträcka: Gwynn Island, Virginia, USA - Tangier Island, Virginia, USA.
Seglad distans: 28 Nm.
På morgonen gick vi ut genom den för oss öppnade bron. Där stod den gamle mannen och vinkade, som vi hade träffat dagen innan. Målet för dagens seglats var Tangier Island, en låg ögrupp mitt ute i Chesapeake Bay. Det var som att komma hem till ett fiskeläge i Bohuslän. Sjöbodar överallt men dessa stod inte på fast berggrund utan på pålar ute i vattnet. När vi gick runt på ön, såg vi att många hade sina anhöriga begravda i de egna trädgårdarna. Det har vi aldrig sett tidigare.
Datum: 7 maj 1999.
Sträcka: Tangier Island, Virginia, USA - Solomons Island, Maryland, USA.
Seglad distans: 40 Nm.
Det var tät dimma på morgonen, men efter frukost gick vi ändå ut. Vi ville gå när det var högvatten och det var även långt till vår nästa natthamn. Fram på dagen när dimman lättade, vaknade alla flugorna som vi fått med oss ombord från Tangier. De såg ut som våra vanliga husflugor men de bet så det gjorde ont. När vi hade ankrat upp i Mill Creek innanför Solomons Island, kom en farbror roende ut till oss. Han bjöd in oss till sitt hus för hans fru var svenska och kom från Karlsborg. De hade träffats under Koreakriget. Jim var pilot och Beth var sjuksköterska för Röda Korset. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och Beth fick prata svenska med oss och vi engelska med Jim.
Datum: 8 maj 1999.
Sträcka: Mill Creek, Solomons Island, Maryland, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
På morgonen körde Jim mig in till ett ställe så jag kunde fylla min gasolflaska. Vi blev bjudna på en amerikansk frukost av Beth när vi kom tillbaks. En sådan rejäl frukost skulle jag önskat ha varje morgon, men då hade resultatet blivit övervikt. När vi kvällen innan åkte in till Jim o. Beth, ropade en annan man till oss på danska att vi var välkomna in och dela en flaska vin. Vi ropade tillbaka att vi tyvärr var upptagna i kväll. Idag passade vi på att åka in till dem för att hälsa på och skaka hand. Vi var också nyfikna varför han hade ropat på danska. Det visade sig att han hade jobbat i Danmark under en tidsperiod. Vi blev sittande där några timmar och sedan var det ingen idé att fortsätta seglatsen den dagen.
Datum: 9 maj 1999.
Sträcka: Solomons Island, Maryland, USA - Spy Creek, Annapolis, Maryland, USA.
Seglad distans: 46 Nm.
En tidig start denna morgon för att vi skulle hinna upp till Annapolis i god tid. Det blåste inte så mycket, så vi fick tuffa med motorn hela dagen. Väl framme förtöjde vi i en boj inne i centrum, som tillhörde hamnen. Denna boj kostade bara 15 dollar per natt, ca: 130 kr. Om vi hade gått in i en marina hade det kostat oss ca: 800 kr per natt.
Datum: 10 maj 1999.
Sträcka: Spy Creek, Annapolis, Maryland, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag var det stadsvandring i Annapolis, en mycket vacker stad. Staden liknade Marstrand, men mycket större. Vi besökte stadshuset, rådhuset, olika kyrkor och United States Naval Academy, en högskola för marinens officerare. Här har många av USA:s presidenter börjat sin utbildning. Vi ringde även till Ritvas barnbarn, Jessica, och bestämde att vi skulle träffas i morgon i Washington DC.
Datum: 11 maj 1999.
Sträcka: Annapolis, Maryland, USA - Washington DC, (tur o. retur).
Seglad distans: 0 Nm.
Vi gick upp tidigt för att ta morgonbussen in till Washington centrum. Vi besökte Vita Huset, men Clinton tog inte emot oss. Vid minnesplatsen för Vietnamkriget fanns långa stenväggar med ca: 50´000 namn ingraverade, alla som omkommit under detta krig. Även Korea krigets minnesplats och Lincoln monumentet besöktes. Vi åkte senare upp i Washington monumentet, en ca: 160 meters hög obelisk där vi hade en fin utsikt över staden. Ett av de många konstmuseumen hann vi också med. Det som vi tyckte var mest intressant var Air and Space Museum. Här fanns det bland annat satelliter, månlandare, raketer och missiler. Flygets historia visades på ett trevligt sätt från begynnelsen tills i dag. Vi var även inne i US Capitol, (Parlamentshuset), och lyssnade bl.a. på senaten. Vi ringde Jessica och bestämde träff vid den gamla tågstationen, Union Station. En mycket vacker nyrenoverad byggnad där de har bevarat den gamla stilen. Vi hälsade på Jessica och hennes man Abdul i deras fina lägenhet i centrala Washington. Sedan körde de oss till Annapolis där vi alla åkte ut till båten.
Datum: 12 maj 1999.
Sträcka: Spy Creek, Annapolis, USA - Mill Creek, Annapolis, Maryland, USA.
Seglad distans: 6 Nm.
På förmiddagen tog vi det lugnt. Vi hade nu varit här i tre händelserika dygn. Vi fyllde vatten och tankade diesel som här kostade 1,75 kr per liter, innan vi flyttade oss runt till nästa vik. När vi skulle ankra upp ca: 100 meter utanför ett hus, hissade en man upp en stor banderoll med text att vi inte var välkomna. Han satte även på en högtalare med hundskall. Vi tyckte synd om alla hans grannar och flyttade oss ytterligare 200 meter in i viken. Detta är det första stället som vi känt oss ovälkomna i USA. Överlag annars har det varit ett gästvänligt land att segla i, mycket bättre än vi innan vågat hoppas på. Kvällen sysselsatte vi oss med att läsa alla de turistbroschyrer vi fått de senaste dagarna. Det var uppenbart mycket som vi missat men tiden räcker inte till.
Datum: 13 maj 1999.
Sträcka: Mill Creek, Annapolis, USA - Chesapeake City, CD-Canal, Maryland, USA.
Seglad distans: 50 Nm.
Chesapeake och Delaware Bays förbinds med en kanal vid namn CD – Canal. Mitt i kanalen ligger en liten vik och staden Chesapeake City. Detta var vårt mål idag. Vinden och strömmen var kraftigt emot nästan hela dagen. Den sista timman däremot vände strömmen och vi fick en härlig skjuts in i kanalen. Då var det dags att ankra upp. Vi är fortfarande i staten Maryland, men gränsen till Delaware går inte långt ifrån oss.
Datum: 14 maj 1999.
Sträcka: Chesapeake City, CD-Canal, Maryland, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Det blåste hård motvind så vi valde att ligga kvar ett dygn. Jag började med ett mycket trevligt jobb på morgonen. Ett riktigt "skitjobb", rensa rent i den aktra toalettens alla pumpar och kranar, som kalkat igen av allt vi skickat ut. Det tog hela dagen men vilket bra resultat efteråt. Nästa gång arbetslusten infaller så får jag ta även den främre stolen, men den fungerar hyggligt bra ännu. Vid sextiden på kvällen tog vi dingen i land, tittade oss omkring och handlade lite färskvaror. Vi försöker att undvika konservburkarna. De kan vara bra att ta till under Atlanten seglingen.
Datum: 15 maj 1999.
Sträcka: Chesapeake City, Maryland, USA - Cape May Canal, New Jersey, USA.
Seglad distans: 60 Nm.
I natt har det varit kallt inne i båten. När vi kom ut i sittbrunnen på morgonen var det endast fyra grader varmt. Vinden hade minskat lite och vi startade vid gryningen kl. 06:15 med utgående ström mot Delaware Bay. I kanalen mötte vi ett svenskt handelsfartyg från Stockholm. Styrman kom ut på bryggvingen och vinkade glatt. Vi visste att Delaware Bay inte hade några bra platser att stanna till vid, så det var bara att stå på till udden Cape May. Cape May är den sydligaste udden på New Jersey. Det finns en kanal som förbinder Atlanten med havet innanför, men på grund av de fasta broarna, är den vägen inte möjlig att gå för oss. Vinden hade ökat och jag ville inte gå runt udden med alla dess sandbankar och hög sjö. Vi gick så nära land vi kunde och ankrade upp 16:45 utanför Cape May. Vid denna vindriktning låg vi bra här, trots att det rullade en del. Vi kunde däremot inte komma iland som önskat.
Datum: 16 maj 1999.
Sträcka: Cape May Canal, New Jersey, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Det var delade meningar ombord idag om vi skulle fortsätta eller ligga kvar. Skepparen valde på grund av vädret, dock att ligga kvar. Marianne ändrade sig också till slut. Vi skrev resebrev, Marianne övade sig på datorn och vi e-mailade. Dagen gick rätt fort och vinden gav inte vika.
Datum: 17 maj 1999.
Sträcka: Cape May Canal, USA - Longport, Ocean City, New Jersey, USA.
Seglad distans: 37 Nm.
Det hade mojnat i vinden men riktningen var fortfarande emot oss. Nu skulle vi ta steget ut runt udden. Det var krabb sjö och stora strömvirvlar. Marianne var glad att vi inte gått dagen innan och jag var nöjd med det beskedet. Vi hade bara ett revat storsegel uppe, detta mestadels för att häva den rullande effekten. Målet var Atlantic City, men när vi passerade Ocean City, sju sjömil tidigare, valde vi att gå in där istället. Här fanns det enligt vårt sjökort bättre ankringsmöjligheter.
Datum: 18 maj 1999.
Sträcka: Longport, Ocean City, New Jersey, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Dimma och motvind gjorde valet lätt att stanna kvar här ett dygn till åtminstone. Vi skrev reseberättelse på datorn hela förmiddagen, och åkte iland för att titta och handla god mat på eftermiddagen. På kvällen blev vi tvungna att äta upp den goda maten, och det gjorde vi med något gott att dricka till.
Datum: 19-20 maj 1999.
Sträcka: Longport, Ocean City, New Jersey, USA - Sandy Hook, New Jersey, USA.
Seglad distans: 94 Nm.
Det var tät dimma men svag motvind. Vi bestämde att segla iväg med den utgående strömmen, som kom efter lunch. Vid tvåtiden gick vi iväg med radarn påslagen. Dimman lättade efter några timmar, som vi räknat med, men vinden ökade och det blev en tuff natt. Att kryssa i motvind ute i Atlanten ger en försmak av vad vi förmodligen kommer att uppleva mera av senare. De sista 20 sjömilen gick vi med motorn utefter land där sjön var mindre. När vi var mer än 30 sjömil ifrån New York, började vi se alla skyskraporna växa upp på Manhattan. Jag kan föreställa mig hur alla de svenska utvandrarna kände sig efter att ha krossat Atlanten och se New York växa upp framför sig. Visserligen inga höghus på den tiden, men ändå, känslan måste finnas där. Vi gick runt Sandy Hook och ankrade upp utanför Atlantic Highlands, en fin liten idyllisk stad, 18 sjömil från Manhattan och centrum i New York.
Datum: 21 maj 1999.
Sträcka: Atlantic Highlands, Sandy Hook, New Jersey, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi njöt av vädret och utsikten, samt att New York ligger inom räckhåll för oss. Det går t.o.m. express båtar in till Manhattan på 55 minuter om vi så önskar. Vi fann en stor matvaruaffär här och vi passade på att köpa allt som vi behöver för vår Atlant resa senare, förutom färskvaror. De körde oss ner till hamnen. Det var en mycket tungt lastad dinge som åkte ut till True Love. Vi antecknade, prickade av och stuvade ner varorna hela kvällen.
Datum: 22 maj 1999.
Sträcka: Sandy Hook, New Jersey, USA - New York City, New York, USA.
Seglad distans: 18 Nm.
Idag är det Pingstafton och vi hade bestämt att gå in till centrum av New York med vår båt. Vi passerade den höga hängbron över sundet The Narrows vid södra inloppet, 70 meter segelfri höjd och 1320 meter mellan bropelarna. I en sakta slör gled vi in i hamnen förbi Frihetsgudinnan och lade oss innanför den gamla karantänsön, Ellis Island. Det blev en härlig pingstafton med supé av en bra kocka och en hygglig servitör, ombord på True Love. Vi hade en underbar utsikt över den stora staden med upplysta byggnader runt om oss.
Datum: 23 maj 1999.
Sträcka: New York City, New York, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Det är regn och dimma på morgonen. Vi ser inte topparna på höghusen längre så vi väljer att stanna ombord på förmiddagen och skriva färdigt vårt resebrev. Det kan bli lämpligt att avsluta detta brev här, när vi nu nått ett av de stora målen vi haft för vår resa. Vad som händer här och i fortsättningen kommer i nästa brev.
New York City, New York, USA.
Hälsningar i mängd.
Marianne o. Lars.