Datum: 26 februari 1999.
Sträcka: Nassau, New Providence, Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
Upp tidigt och tog dingen in till staden. Vi var först till ett e-mail kontor och fick sänt iväg vårt resebrev. Vi gick sedan till poststationen för att köpa frimärken till kort och brev. Därefter till hamnmyndigheten för utklarering från Bahamas. Det var nämligen fredag och vi var oroliga att det skulle vara stängt på lördag o. söndag. På den vägen vi tänkt oss att segla ut, fanns det inga myndigheter, så det var bäst att göra det här och nu. Vi handlade lite färskvaror och åkte ut till båten med dem och åt samtidigt lunch ombord. På eftermiddagen var vi över till Paradise Island och den jätteanläggning som de byggt upp där i form av hotell Atlantis. Kasino, hallar så stora att man kunde gå vilse. Ett tusen enarmade banditer där folk ryckte och slet så dollarna rullade. Vi har aldrig sett så många roulettbord samtidigt. Vidare fanns det massor av stora akvarier med fiskar och hajar hur mycket som helst. Enorma badanläggningar med flera olika rutschkanor som gick i glasrör inne i haj akvariet. Bilarna som körde gästerna till och från hotellet var limousiner, långa som bussar.
Datum: 27 februari 1999.
Sträcka: Nassau, New Providence, Bahamas - Northwest Channel, Bahamas.
Seglad distans: 53 Nm.
Dagen började med att bestämma om vi skulle lämna Nassau eller inte idag. Vi hade olika önskemål om vad vi skulle göra om vi var kvar i staden. Marianne ville gå i alla affärer och jag ville tillbaks till Paradise Island och bara titta. Det blev tillslut av vi lättade ankar och stävade ut. När vi ropade upp hamnkapten för tillåtelse att lämna hamnen och även Bahamas Island, sa han direkt, du har det bästa namnet av alla, var rädd om det. Jag replikerade med att säga, att han var den bästa mannen på Bahamas. Vi fick tillåtelse att lämna hamnen och landet via småöarna i väster. På kvällen var vi inne i ett mycket grunt hav, ca: 2,5 - 3 meters djup. Vi ankrade upp för natten och såg inte land någonstans. Strax innan hade vi passerat genom en smal passage. Utanför det smalaste stället var det mycket grunt och en boj fanns där. För övrigt är utprickningen mycket dålig i Bahamas farvatten.
Datum: 28 februari 1999.
Sträcka: Northwest Channel, Bahamas - Gun Cay, Bahamas.
Seglad distans: 62 Nm.
Natten var lugn med lite sjö. Vi var annars beredda på att ge oss av om det hade blåst upp. Att segla med så lite vatten under kölen känns inte riktigt bra, i synnerhet inte när det är mörkt. Idag var det motvind och vinden ökade så vi ändrade vår färdriktning. Vi hade tänkt gå söder om Riding Rock för att få ca: 3 meters djup (1 meter under kölen). Den vägen var 15 sjömil längre och ytterligare ca: 20 sjömil längre till Miami. Vi var osäkra på om vi kunde gå till Gun Cay, men vi hoppades på att det skulle gå bra vid högvatten. När vi närmade oss den kritiska passagen, en sträcka på ca: 5 – 10 Nm, tog vi ner seglen och gick med motorn. Vi hurrade när det blev en decimeter djupare. Det kan inte ha varit mycket under kölen tidvis. Vi hade alltid möjligheten att vända och gå den längre vägen runt, men det hade inte varit roligt. Nu ankrade vi upp i lä av Gun Cay lagom före mörkret, sista natten i Bahamas.
Datum: 1 mars 1999.
Sträcka: Gun Cay, Bahamas - Miami, Florida, USA.
Seglad distans: 54 Nm.
En blåsig natt var slut och den stora frågan var, skall vi gå vidare trots hård motvind, västnordväst. Vi visste att Golfströmmen, som var stark mellan Bahamas och Florida, sätter oss norrut med 3 – 4 knop. Detta utnyttjade vi och gick söder ut, så högt upp mot vinden vi kunde. Innan vi var framme fick vi starta motorn och hålla 45 grader mer mot söder för att komma mot målet, Miami. Inga problem med inklareringen på kvällen och en ankarplats hittade vi i mörkret. Nu väntar oss ca: 3 månaders segling utefter USA:s ostkust.
Datum: 2-6 mars 1999.
Sträcka: Miami, Florida, USA.
Seglad distans: 5 Nm.
Vi flyttade oss till en annan ankarplats som låg inne i en nedlagd arena för marina tävlingar. Vi hade en fin utsikt över alla upplysta skyskrapor, men ändå på avstånd från staden. Här var det lätt att ta bussen in till Miami centrum. Nu fanns allt i affärerna som önskas. Det blev rundturer och långa promenader dessa dagar som vi låg här. Varje dag köpte vi proviant, så mycket vi orkade bära, innan vi återvände till båten på kvällen. Vi skulle få gäster från kalla Sverige, Dick Samuelsson med sin familj, Mia, Jonas och Malin. De kom och mönstrade på vår skuta, lördagsnatten mellan 6-7 mars.
Datum: 7 mars 1999.
Sträcka: Miami, Florida, USA - Elliott Key, Florida, USA.
Seglad distans: 31 Nm.
Alla var eniga om att lämna Miami på morgonen för att finna en fin badvik. För att vi inte skulle komma för långt norr ut från Miami med våra gäster, valde vi att börja gå söder ut. De skulle nämligen flyga hem igen om tio dagar. Vi började med en rundtur i hamnen innan vi gick ut från Miami. Vi måste gå på utsidan i Atlanten för att komma norr eller söder ut på grund av att många av broarna inte är öppningsbara. De fasta broarna är bara 65 fot höga och vår mast är 73 fot (ca: 22 meter). Att komma in och ut från Atlantsidan är svårt, för det är långgrunt och få platser där man kan gå igenom sandbankarna. Det blåste upp så vi ankrade i lä av ön Elliott Key. Det var långt in till stranden, så vi valde att bada från båten denna eftermiddag.
Datum: 8 mars 1999.
Sträcka: Elliott Key, Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Vinden hade ökat och det gick vita gäss på havet. Alla ville in till stranden men det var ca: 1 sjömil dit. Efter lunch bar det iväg med dingen, men jag hade varnat alla innan, att det skulle bli mycket blött. När vi kom fram behövde vi inte bada. Alla var som dränkta katter i sina baddräkter. Men väl inne så lockade sandstranden med bad och detta blev dagens höjdpunkt. Vi plockade kokosnötter som vi skalade med stort besvär vilket barnen tyckte var mycket spännande.
Datum: 9 mars 1999.
Sträcka: Elliott Key, Florida, USA - Key Biscayne, Florida, USA.
Seglad distans: 15 Nm.
Idag vände vi och gick en bit norrut till en annan sandstrand vid ön Key Biscayne, som tillhör södra Miami. Efter att ha ankrat upp, simmade Dick in till stranden och frågade om barnen fick bada där. Det var nämligen plakat med privat strand med fina villor innanför. Det var inga problem, så vi åkte in till sandstranden och njöt av solen hela eftermiddagen. Barnen, fem och åtta år, var riktiga vattendjur. Vi badade givetvis allesammans. Senare på eftermiddagen var vi iland och tittade oss omkring. Barnen fick då tillfälle att springa av sig.
Datum: 10 mars 1999.
Sträcka: Key Biscayne, Florida, USA - Fort Lauderdale, Florida, USA.
Seglad distans: 40 Nm.
Vinden var lagom och vågorna små, så det var lämpligt att gå en längre etapp norrut idag. Målet var Fort Lauderdale och det var ingen ingång på vägen, när vi väl passerat Miami. I Fort Lauderdale visste vi att det fanns en svensk segelbåt, Goilie af Skärhamn, med Anita och Kåre ombord. De hade talat om var de låg förtöjda. Vi sökte upp dem och kunde ligga på utsidan av dem. En stor del av staden är uppbyggd med kanaler och många villor har därmed brygga vid tomten. Så skulle jag vilja bo, att kunna förtöja båten vid sitt hem. De hade släktingar som bodde permanent här. Vi fick en trevlig kväll tillsammans med mycket båtprat.
Datum: 11 mars 1999.
Sträcka: Fort Lauderdale, Florida, USA, (SE 13th Street).
Seglad distans: 0 Nm.
Våra gäster tog en heldag till sandstranden och vi tog en långpromenad med Anita o. Kåre i staden. Det är en väldigt vacker stad, välordnat och fint. I dessa kanaler låg det enorma motorbåtar, några med helikopter på akterdäcket. De största privata båtar som vi har sett. På kvällen bjöd vi ner samtliga på lite tilltugg etc. i båten.
Datum: 12 mars 1999.
Sträcka: Fort Lauderdale, Florida, USA, (SE 13th Street - Lake Sylvia).
Seglad distans: 2 Nm.
Här, liksom på många platser, är det hög och lågvatten som man måste räkna med. För att komma ut ur denna kanal måste vi ha högvatten. Det innebär avgång kl. 03:00 eller 15:00, med en viss förskjutning varje dag. Vi valde att gå ut till en bassäng som heter Lake Sylvia på eftermiddagen. Innan hann vi med att springa runt i lite affärer. På vår önskelista stod bl.a. ett modem för att kunna sända och ta emot e-mail ombord. Detta plus lite annat hittade vi idag. Dick med familj valde även idag att åka ut till stranden för att bada. Vi hade tydligt visat dem på kartan, var vi skulle ankra upp för kvällen. När det mörknade kom de mycket riktigt till rätt plats. De ropade, så att jag kunde åka in och hämta dem med dingen. Alla var trötta efter flera dagars spring, så det var skönt att gå till kojs efter maten.
Datum: 13 mars 1999.
Sträcka: Fort Lauderdale, Florida, USA - Lake Boca Raton, Florida, USA.
Seglad distans: 17 Nm.
På grund av högvattnet blev det en tidig start även idag. Senast kl. 06:00 vid gryning, var vi tvungna att gå, för vi ville inte riskera att bli liggande inne i bassängen hela dagen. Det är som jag nämnt tidigare, få ställen som vi kan gå på insidan i Intra Coastel Waterway, ICW. Från Fort Lauderdale till Palm Beach (ca: 50 sjömil), går det ännu så länge, så vi valde att gå denna väg. ICW, är en vattenled som går 1250 sjömil från Norfolk i norr till Key West i söder. Här kan man gå i skyddade vatten. Vi hade tänkt gå denna led hela vägen, men när vi fick studerat sjökorten, förstod vi snart att det inte gick på grund av de fasta broarna. Vissa dagar när det är motvind och mycket blåst, hade det varit skönt att ha den möjligheten att gå på insidan. Resan upp till Palm Beach delade vi upp i två etapper, så att det blev tid för bad även idag. Vi ankrade upp i Lake Boca Raton vid staden med samma namn.
Datum: 14 mars 1999.
Sträcka: Lake Boca Raton, Florida, USA - Palm Beach, Florida, USA.
Seglad distans: 31 Nm.
Hårda sydliga vindar och en medström, gjorde att vi fick bra fart norrut. Problemet var att ligga stilla, när vi fick vänta på alla broöppningar. Till råga på allt, var det en bro som var strömlös och inte kunde öppnas. Det var söndag, men brovaktaren sade till alla som väntade, att jourhavande elektriker var på gång. Det tog ca: 2 timmar, sedan var det fritt fram att passera dagens näst sista bro. Efter att ha passerat ca: 25 st broar från Fort Lauderdale och fått vänta på broöppningar, tycker vi nog det skall bli härligt att koppla av på utsidan igen. Vi hittade en bra skyddad ankarplats norr om Peanut Island i Palm Beach. Nu var det två dagar kvar innan gästerna skulle flyga hem igen.
Datum: 15 mars 1999.
Sträcka: Palm Beach, Florida, USA. (Peanut Island).
Seglad distans: 0 Nm.
Denna dag gick till stor del ut på att rekognosera, hur man enklast och billigast tar sig från båten, via buss och tåg till Miami flygplats under morgondagen. Flyget går kvart i sex på kvällen, så det är gott om tid. På eftermiddagen var vi och handlade mat innan vi åkte ut till båten. Familjen Dick Samuelsson åkte istället in till centrum för annan typ av shopping. Det var plötsligt sista kvällen med våra gäster, en tid som gått alldeles för fort. Ingen ville åka hem, men skolan väntade på Jonas, dagis på Malin och förmodligen även de vuxnas arbete.
Datum: 16 mars 1999.
Sträcka: Palm Beach, Florida, USA. (Peanut Island).
Seglad distans: 0 Nm.
Som tur var, var det en kall och kulen sista morgon i Florida. Det blir nog härligt att komma hem till ”våren” i Göteborg. Klockan 10:00 mönstrade de av och så var vi ensamma igen. Det är alltid trist när någon skall lämna oss, men inte mycket att göra åt. Det var en lång väg upp till nästa hamn, så vi valde att stanna kvar idag för att starta tidigt nästa dag. Vi gjorde en lång utflykt för att finna ett ställe att läsa av våra e-mail. Vi träffade en cyklist som visade oss vägen till ett ställe. En halvtimma senare kom han med sin fru i en flott bil. Vi var fortfarande var på väg efter den vägbeskrivning han gett oss. Han erbjöd oss skjuts, men ville först bjuda oss på lunch. Efteråt körde han hem oss till sitt flotta hus där vi fick tillgång till hans Internet. Det var även intressant att se ett amerikanskt hem. Vid femtiden körde de oss ner till båten men hade inte själva någon tid att följa med ut. Det är alltid roligt att slumpvis träffa trevliga och hjälpsamma personer. På kvällen började jag läsa på hur man skall installera och använda det nya e-mail modemet.
Datum: 17 mars 1999.
Sträcka: Palm Beach, Florida, USA - Fort Pierce Bay, Florida, USA.
Seglad distans: 48 Nm.
Äntligen var vi ute på havet och de stora vidderna. Nu kunde vi slå på automatstyrningen igen och koppla av, samtidigt som det gick framåt hela tiden. Inga broar eller annan trafik i trånga leder. Vi fiskar, men vi har inte lyckats få någon fisk här i USA. Då vi kom iväg tidigt, kunde vi ankra upp i god tid innan mörkret utanför Fort Pierce. En fin stad, där vi kommer att stanna några dagar. Det är vanligt att vi seglar en dag och stannar kvar för att titta någon eller några dagar. Hur långt det blir att segla, avgörs av var vi kan komma in genom kusten, så kallade inlet eller cut. I bland är det för grunt eller så är det en låg bro som inte är öppningsbar. Detta ser vi i regel på sjökortet, så det blir ingen överraskning för oss.
Datum: 18-20 mars 1999.
Sträcka: Fort Pierce Bay, Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Tvätt och städning samt tillverkning av kablar till modemet blev förmiddagens jobb. Efter lunch var det besök i staden. Överallt här är det nedsatt fart på grund av manatee område. Det är ett vattendjur, stor eller större än våra sälar och med en stor bred stjärtfena. Vi hade aldrig tidigare hört eller sett dessa djur. Här i denna stad vi var nu var de mycket vanliga. Vi såg minst 10 st vid en flodmynning. Stora harmlösa däggdjur som myndigheterna värnar om. Vi gick sedan till en båttillbehörsaffär för komplettering av diverse delar. Innan vi åkte ut till båten, hade vi ringt hem till Dick för att höra om hemresan gått bra. Allt var bra och alla nöjda men trötta, vi saknade dem redan. Dagarna som följde här i Fort Pierce var arbetsfyllda. Jag fick igång modemet, sände och tog emot våra första e-mail. Vårutrustningen började med polering och vaxning i sittbrunnen. Efteråt blev det putsning och lackning av vissa ytor samt impregnering av spray hooden. Nu längtade vi ut till sjöss igen. Tänk Er, att varva vårutrustningen med segling i varma Florida. På radion hörde vi att La Brique hade gått igenom Panama kanalen och fler av svenskarna stod på tur.
Datum: 21 mars 1999.
Sträcka: Fort Pierce Bay, Florida, USA - Cape Canaveral, Florida, USA.
Seglad distans: 65 Nm.
Start 06:30 för att vi skulle komma till Cape Canaveral i tid. Det hade blåst mycket hela dagen men vi kunde hålla höjden, så det gick rätt fort. Vi var framme vid mynningen till Cape Canaveral redan kl. 15:00. För att finna en bra ankarplats, passerade vi en bro och en sluss. Det var stora vattenytor, men mycket grunt förutom i den muddrade leden. När vi gått in 5 sjömil var det en elkabel vid nästa bro (den var inte med på vårt sjökort) som var två decimeter för låg. Bron öppnade sig men vi fick tyvärr vända och gå tillbaka. Som tur var gick vi mycket sakta och kunde stoppa när antennerna tog i kabeln. Bron fick gå ner igen utan passage av oss. För oss var det bara att gå ut genom slussen igen. Kanalfärden tur o. retur tog tre timmar.
Datum: 21-22 mars 1999.
Sträcka: Cape Canaveral, Florida, USA - New Smyrna Beach, Florida, USA.
Seglad distans: 73 Nm.
Kl. 18:00 startade vi för att gå runt udden. Nu fick vi gå ut och snett tillbaks 10 sjömil, för det var mycket långgrunt, innan vi kunde lägga om kursen åt nord. I väster såg vi de stora upplysta raketramperna där USA:s astronauter startat sina resor till bl.a. månen. Öster om oss var det ett skådespel av kornblixtar som avlöste varandra hela natten. Vi fortsatte denna natt till nästa insläpp som var Ponce de Lion Inlet med staden New Smyrna Beach innanför. Vinden ökade och vred till vår nackdel så det blev ett stampande hela natten. Vi hade minskat segelytan rejält för att få så lugn gång som möjligt. Strax före lunch nästa dag ankrade vi upp. Vi åt och tog oss en middags tupplur, sömn som vi väl behövde. Vårt besök i land får vänta tills nästa dag.
Datum: 23 mars 1999.
Sträcka: New Smyrna Beach, Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
På morgonen när vi satt och åt frukost kom det en invasion av myndigheter. Fem båtar med kustbevakningen, marinpolisen, vattenpatrullpolisen, sheriffen och en polisbåt med en knarkhund ombord kom långsides vår båt. Alla kom inte ombord, men de ville se att alla våra papper var ok, inget knark, smuggel eller vapen fanns ombord. De kontrollerade även att vi hade septiktankar ombord för toalettutsläppen. Allt gick mycket städat till och det kändes härligt att vi hade klarerat in ordentligt med VISA och allt som hör till. De gjorde honnör och önskade oss en trevlig tid i USA. Detta var första gången som en flygande inspektion varit ombord. Vi fortsatte att äta färdigt vår frukost och tog sedan dingen till land. Vi fick skjuts in till staden av en seglare, som bodde i sin båt. Det blev mycket promenerande innan vi var hemma denna dag. Ännu har vi inte tagit på oss långbyxorna, så Ni förstår att det är härligt. Det har dock blivit kallare, ca: 25 grader på dagen och 10-15 på natten.
Datum: 24 mars 1999.
Sträcka: New Smyrna Beach, Florida, USA - St. Augustine, Florida, USA.
Seglad distans: 56 Nm.
Det var lite vind på morgonen, men vi hoppades att den skulle komma fram på dagen. Vi startade resan med motorn, men vi fick gå hela vägen. Det var nog bättre med lite vind, än om vi hade fått hård motvind. Vi kom fram till St. Augustine och ankrade upp mitt i staden utanför en borg. Borgen, vid namn Castillo de San Marcos, var byggd av spanjorerna på 1500 talet och var fint restaurerad. Den lystes upp av strålkastare på kvällen.
Datum: 25 mars 1999.
Sträcka: St. Augustine, Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Hela dagen var vi i land och tittade oss omkring. En väl bevarad stad som hade Floridas äldsta bebyggelse. Vi gick runt i olika stadsdelar och besökte bl.a. tre fina stora gamla kyrkor. Det var många gågator med små mysiga butiker. Staden var helt olik de övriga städer vi varit i tidigare.
Datum: 26 mars 1999.
Sträcka: St. Augustine, Florida, USA - St. Johns River, Florida, USA.
Seglad distans: 37 Nm.
Det blev åter en dag med motvind. Motorn fick gå men storseglet hjälpte till så det inte rullade så mycket. Idag var det napp och fiskelycka. Vi fick en fisk på ca: 5 kg, som vars överdel såg ut som en makrill med sina typiska ränder. Formen var dock tjock som en tonfisk och mycket hård i köttet. Vi döpte den till spansk makrill tonfisk. Vi kanske döper om fisken när vi hittar den i en fiskbok. Smaken var det inget fel på, underbart god, delvis tack vare vår duktiga kocka ombord. På eftermiddagen kom vi fram till St. Johns River, en flod som leder upp till norra Floridas största hamn, Jacksonville. Vi hade 3 knops medström in till vår ankar vik som låg ca: en timmas gångväg in vid ICW. På vägen in passerade vi en flottbas med hangarfartyg och många andra krigsbåtar. Helikoptrar, ett 10-tal, snurrade över oss hela tiden. De övade förmodligen inflygning och landning.
Datum: 27 mars 1999.
Sträcka: St. Johns River, (Jacksonville), Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Hård motvind idag så vi ligger kvar och trycker. Den kalla nordanvinden gör att det är extra kallt. Vi hade 9 grader i sittbrunnen och 16 inne i båten på morgonen. Det var mulet hela dagen så vi satt inne och skrev resebrev och vykort. Fin utsikt har vi också på alla fartyg som går förbi. Vi räknade till 6 stora ”fula” billastfartyg under några timmar. Här ligger Göteborgs hamn i lä. Det är också en jämn trafik med stora containerfartyg. Detta är sista stora hamnen i Florida. Nu väntar staten Georgia.
Datum: 28 mars 1999.
Sträcka: St. Johns River, Florida, USA - Fernandina Beach, Florida, USA.
Seglad distans: 29 Nm.
Dagen började med lagom vind. Vi gick ut ur flodmynningen och stävade sedan norrut. Vinden vred till vår nackdel så seglen fick hjälp utav motorn som fick puttra av och till. Nu gick vi in i St. Marys Entrance som är gränsflod för staterna Florida och Georgia. Vi valde att svänga in på den södra sidan för att få Florida värmen ännu någon dag. Denna plats heter Fernandina Beach och var mycket vacker. Här finns en stor fiskeflotta samt flera stora massafabriker runt staden.
Datum: 29 mars 1999.
Sträcka: Fernandina Beach, Florida, USA.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag var det vilodag med tanke på segling, men inte för skrivningen av vykort och resebrev. Vi ligger bra till ankars och det är inga problem att lämna båten. Eftermiddagen gick åt för att hitta ett ställe, som vi kunde sända iväg vår rapport. Vi fann ett ställe men lyckades inte så bra. Det var omöjligt att klippa in meddelandet och svårt att bifoga det som ett ”attachment”. För säkerhets skull postade vi en diskett till Magnus med innehållet. Vi fick i alla fall en utskrift av våra tidigare icke lästa Hotmail brev. Det blev en rundvandring i innerstaden före kvällen.
Fernandina Beach, Florida, USA.
Hälsningar i mängd.
Marianne o. Lars.