Datum: 30 november 1998.
Sträcka: El Morro, Puerto La Cruz, Venezuela - Chimana Segunda, Venezuela.
Seglad distans: 10 Nm.
Avgångstid bestämdes till kl. 1400 idag. Återstår bara att sända iväg vårt e-mail och plocka hem ett antal e-mail inne i staden. Vi ville vara iväg från Venezuela före det förestående valet som skulle vara den 6 dec. Man vet inte vad som händer i detta land om väljarna inte väljer rätt. När jag e-mailade, passade Marianne på att handla mat, bl.a. oxfilé för ca: 65 kr/kg. Vi valde senare att gå ut till den fina ön Chimana Segunda, som vi varit vid förut. Det var härligt att för första gången på 1,5 månad få bada i havet.
Datum: 1 december 1998.
Sträcka: Chimana Segunda, Venezuela.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag fick vi besök av S/Y Leli, en svensk segelbåt från Uppsala med Leif och Berit ombord. Nu åkte vi alla iland och såg på både leguaner och boaormar. Boaormarna slingrade sig omkring i barens tak som var tillverkat av bamburör och palmblad. Det var kusligt att gå under dessa 2 meter långa ormar som uppenbart trivdes med det som serverades på spikar i taket. Vi valde dock att äta middag ombord tillsammans med S/Y Leli:s besättning.
Datum: 2 december 1998.
Sträcka: Chimana Segunda, Venezuela - Porlamar, Isla Margaritas, Venezuela.
Seglad distans: 65 Nm.
Nu skulle vi starta tidigt denna dag, då vi skulle gå direkt till Porlamar på ön Isla Margaritas. Vi tänkte gå när det ljusnade med frukost på havet, men av någon anledning startade inte motorn. Det hände inget när startnyckeln vreds om. Vid felsökning kunde inte något fel hittas. Det gick att starta motorn via tjuvkoppling på startmotorns relä. När sedan motorn stannades gick den att starta igen via nyckeln, så vad felet var är i skrivande stund fortfarande olöst. Vi kom något försenade iväg och hade sällskap med S/Y Leli hela vägen till Porlamar. Vi ankrade upp i mörkret kl. 21:00.
Datum: 3-4 december 1998.
Sträcka: Porlamar, Isla Margaritas, Venezuela.
Seglad distans: 0 Nm.
Nu var det bunkring av både torrt och vått som gällde. Ön är en frihandelszon så alla varor som har med skatt att göra är speciellt billigt. Diesel, för att nämna något ”vått” kostar 80 bolivarer litern (ca: 1 kr). Jag lovar att jag hade råge på tankarna när vi lämnade Porlamar. Vi träffade även de svenska båtarna S/Y Couqette från Simrishamn och S/Y Mayflower från Göteborg.
Datum: 5-7 december 1998.
Sträcka: Porlamar, Isla Margaritas, Venezuela - Pigeon Island, Guadeloupe.
Seglad distans: 335 Nm.
Vi startade strax före kl. 12:00 vår färd mot norr och hade klarerat ut för gång till Guadeloupe. Nu kändes det på riktigt att vi hade vänt och var på hemväg. Då vinden är relativt stabil nordost till ostlig, hoppades vi på att nå Guadeloupe. Vi var dock inställda på att det kunde bli Puerto Rico eller någon annan ö också. Eftersom det var fullmåne blir nätterna inte så mörka och vi tog våra tretimmars nattpass, som vi brukade. Vi höll så högt vi kunde med bibehållen fart. Vi ankrade upp kl. 01:40 natten mot den 8:e december, 62 timmar till sjöss. Då vi varit i denna vik tidigare, var det inget problem att gå in i mörkret. Det hade varit hårdskotat hela vägen med rätt grov sjö, så det var skönt att varva ner och krypa till kojs denna natt.
Datum: 8 december 1998.
Sträcka: Pigeon Island, Guadeloupe.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi sov länge denna morgon och låg kvar och njöt av gott väder, härligt vatten och trivdes alldeles förträffligt. Vindmätaren i masten hade slutat att fungera, så det blev en tur med Mariannes hjälp att komma upp till masttoppen för översyn. Jag tog vindmätaren med mig ner och smorde upp den. Det blev en ny tur upp till masttoppen och då fungerade vindmätaren igen. På vägen ner undersöktes alla nitar och beslag på masten och allt verkade ok.
Datum: 9 december 1998.
Sträcka: Pigeon Island, Guadeloupe - Deshaies, Guadeloupe.
Seglad distans: 10 Nm.
Denna dag blåste det ganska kraftigt från öster, men vi hade lä bakom Guadeloupe, så vi gick norrut till den sista hamnen på nordväst sidan, där vi kunde klarera in och ut. Det blåste dock så mycket, att vi inte lämnade båten denna dag när vi väl hade ankrat upp.
Datum: 10 december 1998.
Sträcka: Deshaies, Guadeloupe - Anse De Columbier, St. Barthelemy.
Seglad distans: 115 Nm.
Det är alltid enklare i franska hamnar att klarera in och ut, men här i Deshaies är det ännu enklare. Klareringskontoret är öppet men ingen personal finns där. Man sätter sig vid ett skrivbord och fyller i den förtryckta blanketten med uppgifter som begärs om båt och besättning, stoppar den sedan i en brevlåda, behåller kopian och så är det klart. Vi avseglade till den gamla svenskön St. Barthelemy (St. Barth) efter lunch för att inte komma dit för tidigt nästa morgon. Det blåste bra så vi seglade med enbart inrullad genua. Det visade sig att farten var trots allt för hög, över åtta knop, därför rullades genuan in ännu mera. På kvällen passerade vi Montserrat, ön som hade ett vulkanutbrott så sent som 1995.
Datum: 11 december 1998.
Sträcka: Anse De Columbier, St. Barthelemy.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi ankrade upp i gryningen efter att vi passerat några rev på vägen in. Denna vik är mycket vacker och då vi tidigare hade tillbringat påskveckan här, ville vi inte missa viken utan stannade till även denna gång. Vi badade, snorklade och tog en extra lång promenad utefter stränderna. Marianne bakade bl.a. lussekatter, som vi skulle ha till lucia. Vad vi inte gjorde här på St. Barth som vi normalt alltid brukar göra, var att vi klarerade varken in eller ut, bara seglade vidare nästa dag. Det må vara preskriberat nu hoppas jag.
Datum: 12 december 1998.
Sträcka: Anse De Columbier, St. Barthelemy - Anse Marcel, St. Martin.
Seglad distans: 20 Nm.
Då vi tidigare hade bestämt att fira lucia med S/Y Seven Up, en svensk båt med Björn och Åsa samt deras 2 barn ombord, avgick vi för att komma i tid till St. Martin. Det blåste en härlig slör med stora vågor rullandes in från Atlanten och seglingen dit var sådan man längtar efter. Hög fart, soligt väder, frisk luft och lite saltstänk på näsan från havet, vad kan man mer begära. Vi kom fram till den vik där de låg efter 3 timmar till sjöss. Det rullade dock väldigt mycket i denna vik, så vi lämnade inte båten. Natten som följde var inte kul. Vi borde ha surrat oss till kojs, men det blev att sitta ankarvakt istället.
Datum: 13 december 1998.
Sträcka: Anse Marcel, St. Martin.
Seglad distans: 0 Nm.
Efter denna rulliga natt föreslog Björn på S/Y Seven Up, att vi skulle gå in till Port Lonvilliers flotta marina och höra om vi kunde få plats där en natt. De hade 2 platser kvar och vi tog dem. Det är tur att vi inte behöver ligga i så fina marinor ofta, för då hade vi nog fått åka hem tidigare och börja jobba. En annan anledning varför vi valde en marina, var att vi skulle lämna båten för att fira luciaaftonen uppe på ön under kvällen. Vi träffades hemma hos Jonas och Silva med familj, där det var knytkalas, lucior med stjärngossar, glögg samt tillbehör. Kvällen gick och det var härligt att komma ner i en båt som låg stilla.
Datum: 14 december 1998.
Sträcka: Anse Marcel, St. Martin - Marigot Bay, St. Martin.
Seglad distans: 5 Nm.
Idag passade vi på att städa, tvätta, både för hand och i maskin, samt fylla tankarna med vatten eftersom vi låg i en marina. Vid 15-tiden gick vi och S/Y Seven Up ut från marinan och ner till Marigot Bay. Här ligger man mycket bättre för inkommande vågor än Anse Marcel, samt utan kostnad.
Datum: 15 december 1998.
Sträcka: Marigot Bay, St. Martin.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag var det tänkt att göra översyn på både huvudmotorn och generatorn. Det började med stora förhoppningar men grusades snabbt av att jag inte kunde hitta det nya oljefiltret till huvudmotorn i båten. Då fortsatte jag med generatorns filter. Detta filter passade dock inte, det visade sig att det var till en ett nummer större Onan generator. Lyckligtvis gick det att få tag på båda filtren i Marigot Bay. Istället för en sen avgång till Virgin Island blev det avskeds middag med S/Y Seven Up under kvällen.
Datum: 16 december 1998.
Sträcka: Marigot Bay, St. Martin - Road Harbour, Tortula, British Virgin Island.
Seglad distans: 90 Nm.
Det blev fortsatt arbete med oljebyten etc. idag. Utklarering på eftermiddagen och avgång strax innan mörkret är det som gäller idag. Vi har inte tidigare varit längre nordväst än till St. Martin där vi vände och gick tillbaks mot Trinidad. Därför är det lite extra spännande att komma till nya ögrupper. Virgin Island består av British Virgin Island (BVI), US Virgin Island (USVI) samt Spanish Virgin Island (SVI). Vi kommer att besöka samtliga dessa länder. Denna natt bjöd på en härlig segling men lite för mycket rullning för att sova gott. Vi hann dock inte att segla denna sträcka under en dag.
Datum: 17 december 1998.
Sträcka: Road Harbour, Tortula, British Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
På morgonen mötte vi S/Y Xora med Hasse och Anita ombord igen. Vi hade haft kontakt via radion hela tiden och det var planerat att vi skulle fira jul och nyår ihop i British Virgin Island. Det blev ett glatt återseende. Vi var iland och såg oss omkring i denna av turister utpräglad stad. Många kryssningsfartyg låg vid kaj och till ankars. Vi fick en extra tur till land med dingen, då vi hade glömt våra pass och övriga handlingar när, vi skulle klarera in. Det är extra omständligt att klarera in här.
Datum: 18 december 1998.
Sträcka: Road Harbour, Tortula, British Virgin Island - Little Harbour, Peter Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 5 Nm.
Efter handling, e-mail försök etc. fortsatte vi på eftermiddagen över till Peter Island. Vi gjorde först försök i Great Harbour, men tyckte inte viken var tillräckligt bra. Vi fortsatte till Little Harbour, en fin vik men med relativt många båtar. Denna vik var skyddad för den vanligaste vindriktningen här nere, ostvinden, vilket inte Road Harbour var. Den var helt öppen för ostliga vindar och vågsvall.
Datum: 19 december 1998.
Sträcka: Little Harbour, Peter Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi förstår att Virgin Island är ett paradis för oss seglare, som speciellt kommer ifrån lite nordligare klimat. Det är lagom varmt i vattnet och uppe på land. Varken för varmt som i Trinidad eller för kallt som i norra USA eller norra Europa. Det är korta avstånd mellan öarna, som bjuder på härlig kryss eller slörsegling. Det är lätt att göra som oss, bara ligga kvar och njuta när man har fått en bra ankarplats och gott fäste. Marianne har inte någon "lappsjuka", då hon har S/Y Xora och andra båtar jämte sig. Vi bara stortrivs att sitta i shorts utomhus och veta att julen står för dörren.
Datum: 20 december 1998.
Sträcka: Little Harbour, Peter Island, British Virgin Island - Beef Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 8 Nm.
Det är återigen dags att pröva nya ankarplatser. Vi passerar några öar innan vi fastnar för Beef Island nära Tortula. Det är en hög ö som ger bra sjölä men det kommer lite kastvindar ner från topparna. Vi blir dock kvar här över natten. Vi fann ett vrak samt ett stockankare, som någon hade lämnat efter sig då det fastnat i vraket. Hade det varit ett Bruce eller ett plogankare hade vi försökt ta loss det. Det var bara 5 meter djupt men för ett stockankare, tyckte vi inte det var värt besväret. Att vi äter och mår gott samt umgås med S/Y Xora:s besättningen hör till vardagen.
Datum: 21 december 1998.
Sträcka: Beef Island, British Virgin Island - The Baths, Virgin Gorda, British Virgin Island.
Seglad distans: 5 Nm.
Varje morgon har vi radiokontakt med andra svenska båtar i Karibien och får då reda på om det är något som hänt eller om något oväder är på gång. Det är roligt att då och då få prata med nya seglarvänner, som vi träffat här nere. Speciellt bra känns det när man är på väg över något hav, att någon följer upp tills man kommer tryggt in i hamn igen. Denna dag är det Virgin Gorda som har äran att få besök. Klippgrottorna vid The Baths, bestående av mycket stora granitblock, besöktes till fots och snorklades runt av oss.
Datum: 21 december 1998.
Sträcka: The Baths, Virgin Gorda, British Virgin Island – St. Thomas Bay, Virgin Gorda, British Virgin Island.
Seglad distans: 2 Nm.
Då det var ganska rulligt här, beslöt vi oss för att flytta till en lugnare ankarplats för natten. Vi valde då en plats utanför en marina i St. Thomas Bay.
Datum: 22 december 1998.
Sträcka: St. Thomas Bay, Virgin Gorda, British Virgin Island - Prickly Pear Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 9 Nm.
Nu var det hög tid att finna en bra ankarplats inför julfirandet där vi kan ligga utan oro i flera dagar. I sundet norr om Virgin Gorda och Prickly Pear Island i lä av sistnämnda ö, fann vi en plats där det var ovanligt lite båtar. Det var dock flera båtar som passerade och vi såg många båtar i sundet längre in, så ensamma var vi inte. Här skulle vi stanna och fira jul.
Datum: 23 december 1998.
Sträcka: Prickly Pear Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
Tänk Er en julhelg utan julgran och inget spring i affärer för att köpa det sista som behövs inför julbestyret. Ingen rush efter julklappar och inte några långa resor ute i trafiken med snö och halka, det är underbart. Julpyntet tog några minuter ombord och innan jag ens märkt det var det över. Några tomtar hängdes upp på strategiska platser och det gjorde att stämningen infann sig. Vi saknade förstås våra anhöriga, som vi gärna sett hade varit med oss här nere. Att det är 25 grader varmt, regnade lite av och till idag samt blåste 20 meter/sek behöver vi väl inte skryta om, det hör ju inte till julstämningen.
Datum: 24 december 1998.
Sträcka: Prickly Pear Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
Julafton med jul lunch ombord på S/Y Xora, bestående av risgrynsgröt, nybakat bröd, kaffe och kaka. Jul supé serverades ombord på True Love V, som bestod bl.a. av kokt ägg med kaviar, Jansons frestelse, griljerad skinka och köttbullar. Här satt vi med röda luvor och tänkte på alla tomtarna därhemma. Vi njöt av god mat där inget saknades förutom lutfisken och tomten givetvis.
Datum: 25 december 1998.
Sträcka: Prickly Pear Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag var det födelsedagsfirande hos oss. Marianne fyllde 53 och det firade vi med att ha juldags middag ombord på True Love V tillsammans med S/Y Xora:s besättning, Hasse och Anita. Tidigare under dagen hade vi snorklat på ett intilliggande rev och där sett bl.a. en jättestor rocka.
Datum: 26 december 1998.
Sträcka: Prickly Pear Island, British Virgin Island - Anegada Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 14 Nm.
Nu var det dags att se om ankaret hade fastnat för gott eller om det gick att få loss. Vi hade tänkt oss att idag gå ut till Anegada Island, den ö, som ligger allra längst norr ut i Atlanten och som tillhör British Virgin Island. Vi startade tidigt för att eventuellt hinna tillbaks, om det inte var en bra natthamn.
Datum: 26 december 1998.
Sträcka: Anegada Island, British Virgin Island - St. Thomas Bay, Virgin Gorda, British Virgin Island.
Seglad distans: 17 Nm.
Det blev som vi anade, vi fick inte något bra fäste i korallsanden. Det blev lunch där ute och sedan upp med trasorna igen för att gå åter till Virgin Gorda, men nu valde vi St. Thomas Bay. Där hade vi tidigare ankrat och därför valde vi denna plats för natten.
Datum: 27 december 1998.
Sträcka: St. Thomas Bay, Virgin Gorda, British Virgin Island - The Baths, Virgin Gorda, British Virgin Island.
Seglad distans: 2 Nm.
När vi vaknat ordentligt och fått vår frukost, lyssnat på svensk nätet, var vi väl förberedda för den långa trippen utefter Virgin Gorda. Hela tjugo minuter tog det för oss att komma till The Baths. Denna plats trivdes vi på och därför gick vi tillbaks hit igen. Det var mindre vind idag och således mindre vågor. Det innebär att vattnet blir mycket klart då ingen sand grumlas upp. Vi fick flera fina snorkelpass denna dag. Vi låg kvar här ute under natten som gick.
Datum: 28 december 1998.
Sträcka: The Baths, Virgin Gorda, British Virgin Island - Guana Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 9 Nm.
Vi passar på att snorkla och krypa i klippblocken en gång till när vi ändå ligger så nära. Efter lunchen drar vi vidare väster om Tortula till Monkey Point på Guana Island. Här visade det sig finnas enormt med småfisk. Nu förstod vi varför det var så många pelikaner just här. Pelikaner är inte ovanliga här nere, men 100 tals vid samma vik är inte så vanligt. Under fiskstimmen simmade stora rockor som bara öppnade munnen och tog för sig vad som bjöds.
Datum: 29 december 1998.
Sträcka: Guana Island, British Virgin Island - Cane Garden Bay, Tortula, British Virgin Island.
Seglad distans: 8 Nm.
Det är snart nyår och det innebär att affärerna stänger. Vi fick planera att handla innan dess. Vi valde att segla till en hamn på västsidan av Tortula. Där kunde vi gå eller åka taxi över ön till Road Harbour som hade välfyllda butiker. Vi var iland och strövade i Cane Garden men det var bara hotell och restauranger. En lång härlig sandstrand som var överfylld av turister på dagen men öde på kvällen.
Datum: 30 december 1998.
Sträcka: Cane Garden Bay, Tortula, British Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag var det handlings dag och tre av oss tog vägen över bergen till Road Harbour. Det var en tuff vandring med stor stigning och lika brant utför på andra sidan. Tänk, om det skulle bli snö och halka här, det är ju vinter här nu också? Själv körde jag in dem till stranden men valde att stanna kvar och vakta våra båtar. Efter inköpen tog de en taxi tillbaks och jag hämtade dem med dingen. Priserna är rätt höga på dessa ”dollar öar”, potatis 16 kr/kg, äpple 7 kr/st, mjölken 25 kr/litern och köttet, det glömmer vi på dessa öar. Senare kom det upp en amerikansk kille till oss som hette Jansson, hans pappa var svensk och han kunde lite svenska. Hans båt hette Vinga III och han undrade vad det var för fyr och hur den såg ut. Vi hade ombord ett fint vykort på Vinga fyr och båk. Vi skrev senare en liten hälsning till honom och överlämnade kortet, som han blev mycket glad för. Detta kort skall han rama in och ha på hedersplats i båten.
Datum: 31 december 1998.
Sträcka: Cane Garden Bay, Tortula, British Virgin Island - Green Cay, British Virgin Island.
Seglad distans: 4 Nm.
Årets sista dag och hög tid för oss att hitta en bra ankar vik för nyårshelgen. Vi gick över till en liten ögrupp nordost om Jost van Dyke. Ett fint snorkelställe och väl skyddat för de rådande vindarna. Green Cay, som var en sandö, var inte så stor (200 x 100 meter) men härlig att vandra runt på. Några palmer och lite växter fanns det också mitt på ön. Vi åt lunch hos S/Y Xora som bjöd på tonfisk låda. S/Y Xora kom över till oss vid 18:30 tiden, lagom för att fira svensk nyår klockan 19:oo. Det är nämligen 5 timmars förskjutning vintertid med Sverige. Sedan åt vi middag hos oss bestående av kycklingfiléer, ris, stuvade morötter och sallad. Marianne hade dukat med serpentiner i blått och gult och vi satt som vanligt ute i sittbrunnen. Sedan drack vi kaffe och lyssnade på Kristina från Duvemåla i väntan på vårt nyår härnere. Klockan 24:00 stod vi på däck och skålade in det nya året. Vi väntade på ett fint fyrverkeri men det uteblev. Vår närmsta granne i båten intill sände dock iväg två nödbloss och det kändes inte så roligt. Men ingen kom och ”räddade” oss, och det var kanske lika bra det. Nu var vi väldigt trötta. Så här sent hade vi inte varit uppe på länge.
Datum: 1 januari 1999.
Sträcka: Green Cay, British Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
Vi började det nya året lugnt med strandbesök, snorkling på lite olika platser runt båten och bara njöt av värmen. Vi planerade också framåt i tiden var och hur vi skulle segla. Hur långt ville S/Y Xora följa med västerut innan de vänder. Själva hade vi våra planer klara. Vi var på väg mot Florida.
Datum: 2 januari 1999.
Sträcka: Green Cay, British Virgin Island - White Bay, Jost van Dyke, British Virgin Island.
Seglad distans: 4 Nm.
På morgonen brukar vi lyssna på Sveriges Radios utlandssändningar med de svenska eftermiddagsnyheterna som hörs bra härnere. Efteråt gick vi vidare längs Jost van Dyke:s sydsida. Vi besökte hamnarna, Little Harbour, Great Harbour och ankrade upp innanför revet i White Bay. Sandstranden innanför var vitare än vanligt, kanske därför detta namn.
Datum: 3 januari 1999.
Sträcka: White Bay, Jost van Dyke, British Virgin Island - The Indians, Pelican Island, British Virgin Island.
Seglad distans: 11 Nm.
Denna dag var det utflykts dag med båten. Vi hade läst att runt öarna, The Indians, skulle det vara mycket fint att snorkla. Trots motvind, seglade vi dit och förtöjde i en boj. Myndigheterna har vid många platser där det är känslig botten, lagt ut bojar som man kan använda utan kostnad.
Datum: 3 januari 1999.
Sträcka: The Indians, Pelican Island, British Virgin Island - White Bay, Jost van Dyke, British Virgin Island.
Seglad distans: 11 Nm.
Besöket här ute var väl värt resan. På eftermiddagen seglade vi tillbaks igen i medvind till White Bay.
Datum: 4 januari 1999.
Sträcka: White Bay, Jost van Dyke, British Virgin Island - Cruz Bay, St. John, US Virgin Island.
Seglad distans: 7 Nm.
Idag är det den sista dagen i British Virgin Island. Av denna anledning promenerade vi över till Great Harbour för att där klarera ut. Väl ombord på båten igen åt vi lunch och seglade sedan över till Cruz Bay på St. John. Nu har vi kommit till US Virgin Island och då är det inklarering som gäller. Här fick vi användning för vårt visum, som vi skaffade i Stockholm sommaren innan.
Datum: 4 januari 1999.
Sträcka: Cruz Bay, St. John, US Virgin Island - Durloe Bay, St. John, US Virgin Island.
Seglad distans: 2 Nm.
Natthamn fann vi i Durloe Bay, St. John, en ankar vik inte långt från Cruz Bay.
Datum: 5 januari 1999.
Sträcka: Durloe Bay, St. John, US Virgin Island - Francis Bay, St. John, US Virgin Island.
Seglad distans: 3 Nm.
Här är det ordning och reda i US Virgin Island. Det upptäckte vi på morgonen när vi blev anmodade att flytta oss då de ansåg att vi låg för nära hotellets badstrand. Vi flyttade oss efter frukost till Francis Bay, en vik med många båtar. Det har inte varit många europeiska båtar i dessa farvatten, men nu såg vi två båtar från Danmark. På St. John odlades sockerrör förr i tiden och man har bevarat flera sockerbruk som nu är museum. Vi rodde iland och gick till ett gammalt sockerbruk samt en ruin av en äldre bosättning, fint placerad på en höjd med utsikt över omgivningen.
Datum: 6 januari 1999.
Sträcka: Francis Bay, St. John, US Virgin Island - Waterlemon Bay, St. John, US Virgin Island.
Seglad distans: 3 Nm.
Återigen flyttar vi oss för att få se så många fina ankarvikar som möjligt. Denna lugna vik var en av de bättre vi legat i. Vid snorkling såg vi flera languster (hummer utan klor) samt stora sköldpaddor som åt av sjögräset på havsbotten. På sköldpaddornas rygg simmade det flera stora hajar (en meter långa). Under eftermiddagen såg vi även vilda åsnor längs strandkanten.
Datum: 7 januari 1999.
Sträcka: Waterlemon Bay, St. John, US Virgin Island - Salt Pond Bay, St. John, US Virgin Island.
Seglad distans: 13 Nm.
Denna vik ville vi egentligen inte lämna idag, men flera vikar stod på tur och för att hinna med dem alla gick vi vidare till Salt Pond Bay. Vi gick förbi många fina vikar som är väl skyddade med höga berg runt om och passar bra som stormhål om det skulle blåsa ordentligt. Salt Pond har fått sitt namn utav att de släpper in saltvatten i en konstgjord damm. Vattnet avdunstar i värmen och kvar blir saltet som tas till vara och säljs. I nästan alla vikar vi legat i har vi sett en eller flera stora barracudor som liksom vaktkonstaplar värnar om sitt revir. De är inte rädda av sig, kommer gärna fram och visar upp sig när vi snorklar, svänger någon meter framför oss för att komma tillbaka minuten senare igen.
Datum: 8 januari 1999.
Sträcka: Salt Pond Bay, St. John, US Virgin Island - L. Lameshur Bay, St. John, US Virgin Island.
Seglad distans: 2 Nm.
På morgonen skulle vi utforska ett rev som var strax intill vår båt. Det visade sig att det var ett homogent fiskyngel stim med en stor barracuda som simmade runt för att hålla det på plats. Det såg ut som ett korallrev uppifrån båten. Senare tog vi ett skutt till nästa vik. Dagsrutinerna för övrigt när vi seglar två båtar har blivit att vi bjuder på kaffe varannan dag. När vi då träffas gör vi upp planer för nästa dag. Ibland får jag hjälp med de sista svåra orden i ett korsord och så går dagen sakta mot sitt slut.
Datum: 9 januari 1999.
Sträcka: L. Lameshur Bay, St. John, US Virgin Island - St. James Island, US Virgin Island.
Seglad distans: 7 Nm.
Man väljer oftast öar med tanke på den rådande ostvinden. Vi har nu seglat runt St. John och går idag över till St. James som ligger sydväst om St. Thomas Island. Vi tog dingen och snorklade vid Christmas Cove, där vi såg flera languster och en stor bläckfisk. Denna försökte vi fånga, men han (eller hon) sprutade ut bläck så det blev omöjligt att se på flera meter i omkrets. Vi fick överge vår åttaarmade skapelse som vi hade på huggkroken, detta för att kunna se igen. Langusterna som vi lyckades fånga var för små så de lämnades åter till det fria igen.
Datum: 10 januari 1999.
Sträcka: St. James Island, US Virgin Island - Water Island, US Virgin Island.
Seglad distans: 7 Nm.
Marianne bakade idag goda bröd och en rulltårta. Själv var jag ute med S/Y Xora och försökte få ihop en hummer middag, men det lyckades inte. De vi fick var för små och de större fann vi inte. Efter lunch seglade vi vidare till en ankarplats i närheten av Charlotte Amalie. Vid ankarplatsen var det nära vi skulle gå på en sandbank, men vi fick väjt i tid. Vi hade inte hög fart och det låg flera båtar där, men de hade förmodligen centerbord (uppdragbar köl). Inget hände som tur var och vi fick ankarplats i lä av sandbanken vid andra försöket. Om det är sand får vi fäste med en gång men ibland är det bara ett tunt lager sand och koraller under. Då kan vi glömma att ankra upp där, vi bara glider undan. Det blir som att ankra på en berghäll, inget fäste över huvudtaget.
Datum: 11 januari 1999.
Sträcka: Water Island, US Virgin Island.
Seglad distans: 0 Nm.
US Virgin Island består av tre större öar och ett antal mindre. St. John har vi redan besökt och den tredje stora ön heter St Croix men besöks inte av oss. Vi har nu åkt dinge in till den största ön, St. Thomas Island och dess huvudstad som heter Charlotte Amalie. Dessa öar har tillhört Danmark i flera hundra år fram till 1917, och mycket påminde oss om denna tid. När vi gick i staden såg vi många danska gatunamn. Även de äldre husen har de restaurerat och det var som att gå i en äldre dansk hamnstad. Vi passade på att klarera ut från US Virgin Island då vi avsåg att segla vidare i morgon till Culebra som ligger i Spanish Virgin Island. Ett besök på telefonstationen gjordes men e-mail datorn var upptagen så det blev ingen kontakt via Internet. På hemvägen var vi inne i en supermarket. Det var ”Marstrandspriser” förutom frukter som var väldigt dyrt. En hel dag hade gått och det var skönt att koppla av i båten på kvällen.
Datum: 12 januari 1999.
Sträcka: Water Island, US Virgin Island - Punta Vaca, Culebra, Puerto Rico.
Seglad distans: 21 Nm.
Då vi inte läst våra e-mail på länge tog vi dingen in på morgonen och gick till telefonstationen igen. Nu var datorn ledig. När vi kopplat upp oss var det inga e-mail från våra barn så vi blev lite snopna. Sådant är livet och det var bara att ta dingen ut igen och försöka segla ikapp S/Y Xora som gått på morgonen. Vi hann inte ikapp dem. De låg till ankars när vi kom fram. Vi valde en vik utanför staden för vi ville inte klarera in så sent på dagen.
Datum: 13 januari 1999.
Sträcka: Punta Vaca, Culebra, - Dewey, Culebra, Puerto Rico.
Seglad distans: 2 Nm.
Idag gick vi in till huvudorten Dewey. Vi fick gå upp till flygplatsen för att klarera in. Vi tyckte att det var jobbigt i de små länderna i Karibien att klarera in men här tog de priset. Tio hela ark med en massa uppgifter, oftast samma som skulle fyllas i. Tur att man inte kom med ett stort kryssningsfartyg, och skulle klarera in många passagerare. Det räckte med de två besättningsmedlemmar som vår båt hade. Vi fick i alla fall vårt papper att vi hade tillåtelse att segla omkring i hela Puerto Rico:s land upp till ett halvår, om vi så önskade. Vi handlade lite färskvaror, tittade på staden och flyttade sedan båten ut till en fin ö vid namn Isla Culebrita.
Datum: 13 januari 1999.
Sträcka: Dewey, Culebra, Puerto Rico - Isla Culebrita, Puerto Rico.
Seglad distans: 5 Nm.
Första stället som vi ankrade på var inte så bra. När vi snorklade runt såg vi en öppning i korallrevet, där vi kunde gå in och ankra på fin sandbotten. Vi flyttade genast båtarna dit in, vi hade nämligen tänkt ligga här en extra dag. Dagen avslutades med julgransplundring ombord på True Love V, det var ju tjugondedag jul (Knut) idag.
Datum: 14 januari 1999.
Sträcka: Isla Culebrita, Puerto Rico.
Seglad distans: 0 Nm.
En hel dag framför oss att utforska en obebodd ö, det låter väl intressant. Vi började med att gå upp till en fyr ruin. Trots den gamla ruinen från en pampig fyrmästarbostad, fungerade fyren ovanpå med hjälp av sina solceller. Det var väldigt snårigt så vi fick gå tillbaka den väg som vi lyckades ta oss uppför. Efter lunch tog vi dingen till en annan strand och gick över mot norrsidan för att snorkla. Sådana sandstränder med palmer finns nog inte i resebyråernas reklambroschyrer, inte en människa så långt ögat kan se. Fötterna blir dock trötta av allt gående i sanden, så när vi kom tillbaka och fick sköljt av oss sanddammet var det skönt att koppla av. Det är alltid roligt att fira något ombord och i kväll var det vår 32-årsdag sedan vi träffades.
Datum: 15 januari 1999.
Sträcka: Isla Culebrita, Puerto Rico - Isla Palominos, Puerto Rico.
Seglad distans: 22 Nm.
Vi har nu varit på en av de små öarna öster om huvudön, Puerto Rico. Även idag skall vi besöka en ö på ostsidan. Vi fick en härlig segling dit men vägen går runt diverse olika rev, så det blir längre än fågelvägen. Men vad gör detta när det är så skönt på havet. Vi fick besked från S/Y Xora över VHF-radion att middagen var fångad. På kvällen åkte vi över med varm kokt potatis för att äta kungsfisk, som Anita hade stekt. Det var jätte gott.
Datum: 16 januari 1999.
Sträcka: Isla Palominos, Puerto Rico.
Seglad distans: 0 Nm.
Denna ö är ett utflyktsmål för stadsborna från San Juan och städerna runt omkring. Restauranger och barer samt allehanda uthyrningsfirmor fanns det gott om här. Allt från vilstolar och hästar till vattenskotrar och kanoter, bra att äga ett kreditkort om lusten faller på. Vi åkte iland och kände oss som turister i allmänhet, när vi gick omkring på ön. Det fanns ett litet öppet kapell på höjden där förmodligen flera har lovat att älska i nöd och lust inför prästen. På sandstranden var det tyvärr relativt många glasbitar från buteljer, ett pris man måste betala när så många träffas på samma ställe. Vi tyckte att puertoricanerna skräpade ner mycket mera än på de andra Jungfruöarna (Virgin Island). När vi skulle ta dingen ut till vår båt kom polisen och stoppade oss. Vi var tvungna att bära flytvästar på oss om vi skulle ut på sjön. Simma ut till båten fick vi däremot göra utan flytvästar. Vi kände oss dock säkrare i vår dinge, så när polisen vände ryggen till, åkte vi ut till båten.
Datum: 17 januari 1999.
Sträcka: Isla Palominos, Puerto Rico - Cayo Santiago, Puerto Rico.
Seglad distans: 20 Nm.
Nu hade vi kommit överens om att S/Y Xora skulle följa med till staden Salinas på Puerto Rico:s sydsida. Där skulle vi hyra bil och åka runt på ön. Sedan seglar vi vidare väster ut och S/Y Xora vänder och går mot US Virgin Island igen. Ett lagom etappmål skulle vara ön Cayo Santiago. Denna ö kallades också Monkey Island (apön) på grund av att det finns en forskningsstation där som studerade apor. Ön var inte stor men vi såg och hörde massor av apor, både i träden och på marken. Det sades att aporna var folkilskna, så vi var inte iland. Det var ingen bra ankar vik för vågorna rullade in runt hörnet på ön. Denna natt sov vi mycket dåligt.
Datum: 18 januari 1999.
Sträcka: Cayo Santiago, Puerto Rico - Boca del Infierno, Puerto Rico.
Seglad distans: 35 Nm.
För att inte komma för sent iland i Salinas seglade vi till en plats som låg strax innan. Vi ville ha tid på oss för att hinna hyra bil, handla, titta oss omkring etc. Vi valde en ankarplats med mangroveträd runt om oss innanför ett rev som effektivt dämpade sjö rullningen. Det var en härlig akterlig vind så seglingen gick fort idag.
Datum: 19 januari 1999.
Sträcka: Boca del Infierno, Puerto Rico - Salinas Bay, Puerto Rico.
Seglad distans: 5 Nm.
Idag gick vi den korta etappen med motorn och kom in i en bassäng med många båtar. Här verkade det skyddat för alla vindar och det hade tydligen fler än vi tyckt. Många av båtarna som låg här var utan besättning och vi hade ju också tänkt lämna våra båtar under långa dagsturer på ön. Vi åkte iland tidigt och uträttade det vi skulle. Att hyra bil var det däremot svårt att göra i denna stad. Till slut hittade vi en firma i Ponce, 5 mil från Salinas, som skulle hämta oss dagen därpå för 10 dollar extra, om vi hyrde bil av honom. Vi bestämde detta för annars hade det inte blivit någon bil utflykt överhuvudtaget, endast fyra besvikna personer.
Datum: 20-22 januari 1999.
Sträcka: Salinas Bay, Puerto Rico.
Seglad distans: 0 Nm.
Nu började tre intensiva dagar. Som tur är så var Hasse och Anita också morgonpigga så innan det riktigt hade ljusnat var vi på väg till bilen. Första dagen blev det skjuts in till Ponce. Sedan valde vi att åka upp i bergen på en tjusig turist väg där det växte bamburör och hela sluttningar med flitiga Lisor. Därefter tog vi vägen mot norra och västra delen av ön. Vi försökte att besöka så mycket vi kunde av de olika sevärdheter vi hade läst om. Det blev sent innan vi var åter i båten. Nästa dag så stod bergen och östra delen på programmet. Det fanns flera nationalparker varav vi körde in i en av dem. Senare på eftermiddagen stannade vi i huvudstaden, San Juan och dess gamla del. Vi gick omkring och såg gamla gränder och murar av fästningar. På kvällen körde vi över bergen hem till båten och kröp till kojs. Sista dagen var vi tillbaks i Ponce där vi passade på att klarera ut för Bahamas. Vi hade innan frågat om vi kunde ankra upp utefter vägen i någon vik och det gick bra. Här träffade vi en av de trevligaste myndighetspersonerna på denna resa. Sedan var det dags att lämna tillbaka bilen. Det är alltid lika skönt att komma hem när allt har gott bra och det inte har hänt någon krock eller annat tillbud. De körde tillbaka oss till Salinas efteråt. På kvällen gick vi ut och åt en avskedsmiddag på en restaurang.
Datum: 23 januari 1999.
Sträcka: Salinas Bay, Puerto Rico - Gilligans Island, Puerto Rico.
Seglad distans: 36 Nm.
Vi vinkade adjö med våra trogna seglarkompisar denna morgon och lovade varandra att hålla kontakten via radion så länge det går. De skall enligt planerna ner till Trinidad, lägga upp båten under sommaren, för att sedan fortsätta genom Panamakanalen nästa år. Själva seglade vi väster ut för nu kände vi att det var hög tid att komma vidare. Det blev en vik innanför Gilligans Island som blev natthamn.
Datum: 24 januari 1999.
Sträcka: Gilligans Island, Puerto Rico - Bahia Boqueron, Puerto Rico.
Seglad distans: 28 Nm.
Idag var det sista seglingen utefter Puerto Rico:s kust. Vinden dog ut på eftermiddagen så vi fick gå med motorn sista timman. Det gör inte så mycket för vi måste ändå ladda batterierna ombord med jämna mellanrum. Nu ankrade vi på den östra sidan, rätt långt söder ut i en stad som heter Boqueron. I morgon lämnar vi Puerto Rico för Bahamas.
Datum: 25-27 januari 1999.
Sträcka: Bahia Boqueron, Puerto Rico - Great Inagua, Bahamas.
Seglad distans: 335 Nm.
Natten var helt vindstilla och så även förmiddagen. Vi startade i alla fall vår resa och fick motvind efter några timmar. Det är ovanligt med nordvästliga vindar här, men om en kallfront passerar så påverkas även vindarna. Som tur var kom den härliga nordost till ostliga vinden senare och vi gjorde bra fart. Vi satte ut vår fiskelina och efter 3 timmar så blev det napp ordentligt. Vi gjorde 7-8 knop och det rullade mycket. Jag var tvungen att ta på mig kraftiga handskar för senan skar in så det gjorde ont. Marianne säkrade senan runt winchen så den inte skulle rappa ut. Då vi hade ute cirka 100 meter lina blev det ett tufft jobb att få den intill båten. Det var en stor guldmakrill, precis vad jag önskat mig. Fram med huggkroken och fick lyft den ombord. Den största fisk jag någonsin fått, så tung att jag i längden inte orkade hålla den ovan däck. Rätt som det är sprätter den till och hoppar av huggkroken. Kanar ner på akterdäcket och blir hängandes utefter sidan. Vi lyckades inte kroka den igen innan linan gick av. En lycklig fisk med krok i munnen försvann i havet. En olycklig fiskare på däck, inte ens ett foto hann vi ta. Klumpigt kan man tycka, men tänk på att det är Atlantvågor som rullar in. Händer och fötter är till för att hålla sig med. Jag har svårt att komma över detta, det blev köttbullar istället denna dag. Marianne sa att det var bättre fisken åkte i havet än någon av oss. Det fick jag trösta mig med och det var ju rätt, men ändå! Vaktpassen sattes till tre timmar även denna resa och allt gick bra. Vi passerade ett ställe med ca: nio tusen meters djup. Vi var också nära Silver Bank där valarna brukar träffas och tillverka småvalar. Vi såg endast vid ett tillfälle några späckhuggare som gjorde flera jättehopp med vattenkaskader på 20 meter. På natten till 28 januari ankrade vi upp i lä av Great Inagua. Vi hade kommit till den första Bahamas ön efter 65 timmar.
Datum: 28 januari 1999.
Sträcka: Matthew Town, Great Inagua, Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
Nu var det dags att ställa om klockan en timma till, så att vi har sex timmars skillnad mot Sverige. När vi åkte iland såg vi några båtar, bl.a. en gaffelriggad segelbåt från Haiti. En båt jag inte skulle lämna kajen med. På däck fanns en stor trälåda med stenar i. Detta var deras eldstad där maten lagades. Med denna seglade de till Nassau, Bahamas huvudstad, och sålde frukt och grönsaker. En resa som normalt är på flera dygn. Vi fick klarerat in, handlat lite mat, ringt till Sverige och tittade oss omkring. Sedan var det härligt att vila ut resten av dagen till ankars.
Datum: 29 januari 1999.
Sträcka: Matthew Town, Great Inagua, Bahamas - Hogsty Reef, Bahamas.
Seglad distans: 44 Nm.
Nästa ö låg 80 sjömil framför oss. Det fanns dock ett rev mitt ute i havet. Det var en dags segling till detta men för långt till nästa ö för att hinna fram under dagsljus. Vi valde därför Hogsty Reef och det ångrar vi inte. Det var ett stort rev med en liten sandö, 150 x 50 meter i storlek och en höjd på 3 meter. Det fanns en liten fyr på öns högsta plats. På ett gammalt stenkummel vid sidan om fyren var det ett örnbo med nästan flygfärdiga ungar. Vad det var för örn art vet jag inte, men de liknade vår fiskgjuse. Vi kände oss som Robinson Kruse på en öde ö. Här tillbringade vi kvällen och natten.
Datum: 30 januari 1999.
Sträcka: Hogsty Reef, NW Cay, Bahamas - Jamaica Bay, Acklins Island, Bahamas.
Seglad distans: 45 Nm.
Återigen en skvalpig segling med en Atlant dyning som jagade oss. Vi rundade Acklins Island och gick upp till en sex sjömil (1 landmil) lång sandstrand, helt ensamma. Det är mycket klart vatten i Bahamas men inte så många fiskar som i Västindien. Vi ser oftast botten på 25-30 meters djup.
Datum: 31 januari 1999.
Sträcka: Jamaica Bay, Acklins Island, Bahamas - Long Cay Island, Bahamas.
Seglad distans: 22 Nm.
Fortfarande inga båtar i sikte. En ny lång sandstrand tar vi sikte på och ankrar upp. Att navigera här är ett jobb för ögat. Det är antingen mörkblått vilket betyder flera 1000 meters djup, eller turkos i olika nyanser, då är det i regel mindre än 10 meter. Oftast är det mycket grunt. Med ögats hjälp ser man alla koraller som mörka fläckar på sandbotten. På så sätt slingrar man sig in innanför reven och ankrar upp så nära man kan komma stranden. Vi tar vår dagliga motionsrunda genom att simma in till stranden, gå åt båda håll tills vi tröttnar och simmar ut till båten igen.
Datum: 1 februari 1999.
Sträcka: Long Cay Island, Bahamas - Crooked Island, Bahamas.
Seglad distans: 15 Nm.
Idag var det motvind till nästa ö så motorn fick gå. Vi gick in på ett ställe innanför ett rev och trodde till sist inte vi skulle komma igenom. Det var alldeles för långt från stranden vilket medförde att vågorna var för stora. Men vi hittade en utgång och valde senare ett nytt ställe att gå in på. Nu kom vi ca: 100 meter från stranden men vi kunde ha gått ännu längre in men tur var nog det. På kvällen vid sextiden, precis vid skymningen kom det ett litet flygplan med släckta lanternor på 20 meters höjd utefter strandkanten. Sex gånger flög den förbi och släppte ner paket fastbundna vid små lampor. Det var säkert ett 25 tal paket som lyste svagt. Någon stod på stranden och blinkade var han skulle släppa dem. Planet försvann lika fort som det kom. Vi kunde se att de plockade upp paketen med lamporna i en båt, mer kunde vi inte se eftersom mörkret kommer väldigt fort härnere. Vad som smugglades i paketen kan vi bara gissa, men vi blev oroliga för att bli inblandade i detta. Vi sov med ett öra vaket denna natt och var glada att vi inte hade gått ännu närmare stranden.
Datum: 2 februari 1999.
Sträcka: Crooked Island, Bahamas - Little Harbour, Long Island, Bahamas.
Seglad distans: 35 Nm.
På morgonen seglade vi iväg efter att ha passerat reven. Vi ville inte ligga kvar vid denna ö längre. Vi satte kurs mot Long Island, Little Harbour, en hamn som vi tyckte såg bra ut på sjökortet. När vi kom fram bröt vågorna till stora brott så vi vände i grevens tid och fortsatte till nästa tänkbara ankarplats, Strachan Cay.
Datum: 2 februari 1999.
Sträcka: Little Harbour, Long Island, Bahamas - Strachan Cay, Long Island, Bahamas.
Seglad distans: 12 Nm.
Vågorna bröt även här men utanför revet som vi låg bakom. Däremot så var vattenströmmen där vi ankrat 2 knop, när vattnet skulle ut till havs igen. Vi kunde bara bada genom att hålla oss fast i badstegen.
Datum: 3 februari 1999.
Sträcka: Strachan Cay, Long Island, Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
Det var vilodag idag från segling men inte för arbete. Äntligen fick jag installerat den brandvarnare i maskinrummet, som jag haft med mig sedan starten på vår resa, bättre sent än aldrig. På eftermiddagen åkte vi dingen in till Clarence Town, en liten stad med två stora kyrkor, en handelsbod, en post och inte mycket mera. Det ena kyrktornet kunde man gå upp i och vi kände oss som kyrkvaktmästare med fru när vi stod och tittade ut över bygden. När vi åkte tillbaks till båten blev vi väldigt våta utav skvätt. Kvällen avslutades med god middag som vanligt men med färska grönsaker.
Datum: 4 februari 1999.
Sträcka: Strachan Cay, Long Island, Bahamas - St. George Bay, Rum Cay, Bahamas.
Seglad distans: 32 Nm.
Vinden hade minskat lite idag så vi seglade vidare för ytterligare en ny ö vid namn Rum Cay. Det var mycket långgrunt och vi fick ligga en bra bit ut, men innanför ett rev. Det rullade rätt mycket på ankarplatsen, men vi hade inget annat val. När vi var iland besökte vi bl.a. öns affär. Det var en liten träbyggnad på ca: 5 x 5 meter. Hemma har vi hyllmeter av samma vara. Här var det en och två av varje sort, men olika varor fanns det gått om. Det fanns också en frys med kött och annat smått. Samhället var inte stort och man undrar vad de lever av. Barer fanns det flera av och vi mötte flera som fått lite för mycket på ljusa dagen. De var i alla fall väldigt glada och pratade glatt.
Datum: 5 februari 1999.
Sträcka: St. George Bay, Rum Cay, Bahamas - Booby Cay, Conception Island, Bahamas.
Seglad distans: 22 Nm.
Vi seglar lite zickzack mellan öarna för att få se så många som möjligt. Idag var det Conception Island som var på tur. Hela ön har sandstränder runt om. På ostsidan är det ett jättestort rev som man går innanför. Man kommer in på sydsidan av revet och går sedan 3 sjömil in för att ankra upp bakom Booby Cay. Här är det både vindlä och sjölä. Vi låg första natten på denna sida av ön och var fortfarande helt ensamma. Marianne får snart lappsjuka igen, bara gubben att prata med och det räcker ju inte alltid.
Datum: 6 februari 1999.
Sträcka: Booby Cay, Conception Island, Bahamas - Conception Island North West, Bahamas.
Seglad distans: 6 Nm.
Äntligen några båtar i sikte när vi går runt ön för att ankra upp på nordväst sidan. Fem båtar och en mycket lång sandstrand. Vi träffade bl.a. en fransk familj med två skolbarn ombord. De kom från Antarktis via Sydamerika och skulle vidare till Grönland för att möta upp en vikingaeskader från Norge. Sedan skulle de tillbaks mot Kanada och övervintra på en fransk ö söder om Newfoundland som heter Saint Pierre & Miquelon. För tre år sedan var de uppe på Svalbard i norr. Vår segling förefaller ganska liten i jämförelse med deras. De hade skola ombord varje dag och barnen kunde förutom franska, tala flytande engelska och spanska. Det är livets skola!
Datum: 7-8 februari 1999.
Sträcka: Conception Island, North West, Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
När vi var inne på stranden träffade vi en familj från Kanada. Vi utbytte lite erfarenheter och det slutade med att vi fick 98-års upplaga av Reed:s almanacka. Den innehåller många kartor och information om hela USA:s ostkust. Som tack bjöd vi på kaffe med dopp. Amerikanerna träffas ofta inne på stranden vid en eld och ett glas i handen. De är mycket sociala och ropar ut på VHF-radion att nu träffas vi vid 16-tidn. Vi brukar följa med för att utbyta hamninformation etc. Norr om denna ö går ett långt rev som är fantastiskt. Det fanns korallformationer, stora som älghorn, 10 meter höga och hur många som helst. Vi tog givetvis dingen ut och snorklade vid dessa rev. Det var inte så mycket fiskar men de som fanns var stora bjässar. Vid denna ö skulle jag gärna stanna flera veckor.
Datum: 9 februari 1999.
Sträcka: Conception Island North West, Bahamas - Calabash Bay, Long Island N, Bahamas.
Seglad distans: 18 Nm.
Det var dags att segla vidare och lämna de vänner vi träffat på ön. Väl framme på Long Island ankrade vi upp i Calabash Bay på norra delen av den långa ön Long Island. Vi tog dingen och körde runt nordhörnet på ön och in i en vik där vi tittade på Columbus monumentet, som var rest på en höjd. Här hade han landstigit någon gång i slutet av 1400 talet. Det var som om historiens vingar kom och viftade över oss. Vi åkte tillbaka och sedan hände det inte så mycket mer innan mörkret kom och släckte ljuset vid sextiden.
Datum: 10 februari 1999.
Sträcka: Calabash Bay, Long Island N, Bahamas - Stocking Island, Bahamas.
Seglad distans: 26 Nm.
När frukost och svenska radio nätet var färdigt seglade vi iväg mot Exuma, en ögrupp som vi planerat besöka sedan länge. På vägen fiskade vi och direkt fick vi en fisk som inte var önskvärd på dessa breddgrader. Det var en barracuda, 65 cm lång. Då vi har läst att man inte skall äta denna fisk om den är större än 75 cm och den fiskas i norra Karibien, beslöt vi att kasta i den igen. Den var nära den giftiga gränsen, fisken äter nämligen av revfisken som i sin tur äter av de giftiga korallerna, och sjuka, det ville vi inte bli. Senare fick vi en tonfisk som var på ca: 3 kg, mycket god fisk. Det var svårt att hitta in i den kanal som enligt sjökortet skulle leda oss rätt. Det visade sig att GPS navigatorn inte stämde med sjökortets koordinater. Vi fick glömma GPS:en och försöka med hjälp av sjökort och ögon att ta oss igenom reven till Stocking Islands insida som är läsida. Denna ö är lång och mycket smal och ligger parallellt med Exuma ön där George Town är huvudort. Nu var vi inte ensamma längre. Här ligger ca: 400 båtar i de olika små vikarna. Många av USA:s och Kanadas seglare går inte längre än hit. Många svenskar har köpt tomt på Exuma Island.
Datum: 11-12 februari 1999.
Sträcka: Stocking Island, (George Town, Great Exuma.), Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
Det var mycket blåsigt dessa dagar, som vi låg här vid Stocking Island. Vi var tveksamma om vi vågade ta dingen in till George Town idag. Det var långt att åka och toppiga vågor, men till slut stack vi iväg. Väl inne i staden tittade vi oss runt omkring, besökte en kyrka och handlade mat. På vägen ut blev vi genomvåta på grund av skvätt, hur sakta jag än körde. Det blev att hänga upp både kläder och matkassarna när vi kom fram. Som tur var gick motorn hela vägen, för det hade inte gått att ro. Vilka motorbåtar det fanns till ankars här. De var privata, med flera mans besättning, klädda i samma dress. Båtarna hade fyra våningar ovan däck. Senare åkte vi in till den härliga sandstranden för bad och promenad. Nästa dag hade vi tänkt hämta vatten i våra dunkar inne i staden, men vi avstod på grund av vinden. Vi tog en lång promenad på utsidan av Stocking Island istället.
Datum: 13 februari 1999.
Sträcka: Stocking Island, Bahamas - Black Cay, Bahamas.
Seglad distans: 18 Nm.
Äntligen kunde vi ta dingen in till staden. Den var lastad med dunkar för 150 liter vatten och 30 liter diesel samt sopor, som vi passade på att slänga i en container. Det var inte kris med vare sig vatten eller diesel, men vi ville passa på när nu en möjlighet fanns. Det var ett bra lass vi hade på vägen ut, men det gick bra. På eftermiddagen seglade vi nordväst i ö-kedjan utefter Exuma sundet. Vinden dog ut så vi fick gå med motorn sista timman. Väl framme fann vi ett fint ställe att ankra på med sandbankar runt om, förutom ön Black Cay som gav oss vindlä.
Datum: 14 februari 1999.
Sträcka: Black Cay, (Exuma Sound), Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
Den ena dagen är det för lite vind, nästa dag är det för mycket vind, som idag. Vi jobbade med båten och badade. Ingen snorkling då det bara var sand så långt ögat kan se. Helt ensamma igen, härligt, då vi har haft så många båtar omkring oss några dagar.
Datum: 15 februari 1999.
Sträcka: Black Cay, Bahamas – Musha Cay, Bahamas.
Seglad distans: 21 Nm.
När det blåser så kraftigt som det gör här nu måste man välja säkra ut och infarter. Därför blir dags etapperna varierande långa. Någon gång kan vi gå innanför öarna till nästa tänkbara ankarplats och då har vi gjort det. Alla öar från Exuma och ö-kedjan norrut är föremål för byggnation, så även Musha Cay. Det var ett femtiotal jobbare som åkte hem halv sex från ön och kom nästa morgon vid sjutiden. Ett tjugotal hus byggdes upp för uthyrning eller spekulation.
Datum: 16 februari 1999.
Sträcka: Musha Cay, Bahamas - Big Farmers Cay, Bahamas.
Seglad distans: 7 Nm.
Det blåste kraftigt idag så vi ville inte ut till havs utan valde en inomskärsled som var krokig, men det skulle vara en halv meter under kölen. Vi kom över sandbankarna och letade oss in till en lugn vik. Där låg redan tre båtar och vi tyckte inte det var plats även för oss. Vi gick tvärs över till en annan vik där vi lade oss för natten. I denna vik såg vi en haj som simmade alldeles vid strandkanten med hela fenan över vattenytan. Bakfenan viftade fram och åter även den ovan ytan. Det kändes lite speciellt att bada denna gång och vi höll extra utkik.
Datum: 17 februari 1999.
Sträcka: Big Farmers Cay, Bahamas - Cambridge Cay, Bahamas.
Seglad distans: 25 Nm.
Många av öarna har ett flygfält, och det fanns det även här trots att ön är väldigt liten. Det är ju ett bekvämt sätt att färdas snabbt till huvudorten Nassau eller till de andra öarna. Även idag prövade vi fiskelyckan när vi kom ut och resultatet blev en kvarts fisk av obestämd art. Den hade fastnat på vår krok och var förmodligen i storleksordningen knappt en halv meter. Sedan hade det kommit en större fisk eller haj och tagit en kalasbit av den, för när vi fick upp den var det bara en fjärdedel kvar inklusive huvudet. Den fick bli fiskmat den biten också. När vi skulle in mellan öarna var det motström så vi hade det jobbigt med de stora vågorna från aktern. Vi fann den ankar vik vi hade sett ut från början och återigen en härlig eftermiddag.
Datum: 18 februari 1999.
Sträcka: Cambridge Cay, Bahamas - Cape Eleuthera, Bahamas.
Seglad distans: 34 Nm.
Det var högvatten och ut ström nu på morgonen och då är det alltid lättare att gå iväg. Högvattnet, för att man får ca: en meter extra över sjökortets djupsiffror, och att man slipper motströmmen i de smala sunden där man skall ut i havet. Nu skulle vi segla tvärs över till en annan ö-kedja och därmed lämnar vi öarna norr om Exuma. Äntligen fick jag den guldmakrill, som jag längtat efter, men denna var ”bara” 98 cm lång. Vi tog ingen risk denna gång utan tog in den i sittbrunnen direkt. Nu blev det flera middagar varav några hamnade i frysen. Vi hade sett en liten men väl skyddad naturhamn på sjökortet och vi gjorde ett försök att hitta ingången till denna. Det var mycket svårt men till sist såg vi den tänkta entrén. Det gungade mycket, men vi gjorde ett försök och det lyckades. Innanför var det helt lugnt och skogsklätt runt lagunen. Här ankrade vi upp med två linor iland. Det låg en båt här tidigare som kom från Amerikas västkust vid gränsen till Kanada. Vi frågade var vi kunde finna en bank då vi inte hade några kontanter i dollar kvar. De upplyste oss om att i morgon fredag var banken öppen i rock Sound där det även fanns mataffär och post. Det får bli morgondagens etappmål.
Datum: 19 februari 1999.
Sträcka: Cape Eleuthera, Bahamas - Rock Sound, Eleuthera, Bahamas.
Seglad distans: 15 Nm.
I natt och på morgonen regnade det flera gånger om. Det var mycket vind, men lättare att gå ut ur hamnen idag tack vare högvattnet. Färden gick norr ut och in i en kanal mellan Eleuthera och ett vidsträckt sandbanksområde. Sedan fortsatte vi in till samhället med den öppna banken. Vi tog ut lite dollar och kunde köpa mat igen. På telefonstationen frågade vi vad det kostade att ringa till Sverige. Fem dollar per minut (40 kr) blev svaret. Nu förstår vi varför vårt telefonkort på 20 dollar bara räckte fyra minuter. Det blev inget samtal till Sverige denna gång. Vi låg kvar här en natt trots att det var öppet och blåste bra. Det var för långt till nästa tänkbara plats och tillbaka ville vi inte gå.
Datum: 20 februari 1999.
Sträcka: Rock Sound, Eleuthera, Bahamas - Hatchet Bay, Eleuthera, Bahamas.
Seglad distans: 39 Nm.
Enligt den väderprognos vi hört dagen innan, så skulle det komma en kallfront från USA på söndag och måndag med västliga och nordliga vindar på 15 met/sek. Det var lördag morgon idag och det skulle blåsa sydväst enligt prognosen. Men detta stämde inte riktigt med verkligheten. Vi hade redan fått västnordvästlig vind och det var nästan den riktningen som vi skulle gå. Men vi ville in till en fin lagunhamn innan ovädret kommer, så vi kämpade oss upp med hårdskotade segel. Väl framme var det skönt att koppla av. En kryss med 12 met/sek är till för kappseglare, och inte för semestersegling i Bahamas. Här låg det ett tjugotal båtar till ankars så nu är vi inte ensamma längre.
Datum: 21-22 februari 1999.
Sträcka: Hatchet Bay, Eleuthera, Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
Idag skulle det blåsa men vi har nästan igen vind. Vi ligger i alla fall kvar i hamnen. Vid besök på land gick vi förbi en kyrka, där de sjöng högt och vackert. Dörrarna var öppna så vi satte oss på sista bänkraden. Det är ofta vi tittar in i kyrkor, men det är sällan det pågår någon aktivitet. Att det var en frireligiös kyrka med halleluja märkte vi snart. Det var underbart fina sånger av både unga och gamla. Endast svarta personer var i kyrkan. En liten flicka kom fram till oss och ville att vi skulle skriva vårt namn på ett papper. Vi blev sedan hälsade välkomna från podiet som gäster från Sverige och de önskade oss fint väder på vår hemsegling över Atlanten. En stärkande promenad avslutade vårt besök i land denna söndag. På natten kom hård vind ifrån norr som de lovat, så vi stannade kvar även idag. Det blir skrivning av resebrev och lite annat plock mest hela dagen. Vi hann även med en promenad idag innan vi var gäster ombord på en båt från Kanada. Det blev nästan midnatt innan vi var tillbaks ombord igen.
Datum: 23 februari 1999.
Sträcka: Hatchet Bay, Eleuthera, Bahamas - Royal Island, Bahamas.
Seglad distans: 26 Nm.
Mulet och delvis regn men vinden var från rätt håll, öster, så vi seglade vidare väster ut. Ett sund passerades med hård motström, 3-4 knop, men det var inte så långt. Efter en halvtimma så hade vi passerat och strömmen var normal igen. Vi kom fram till Royal Island, en lagunhamn som säkert är väldigt fin när solen är uppe. Nu småregnade det, var kallt och mulet, och vi fick därför sitta inomhus.
Datum: 24 februari 1999.
Sträcka: Royal Island, Bahamas.
Seglad distans: 0 Nm.
Dagen startade med städning och diverse små justeringar av båten, som exempel utbyte av antennvajer för bättre mottagning. Efter lunch åkte vi in till ön och tittade oss omkring. Här hade det bott en familj från Florida som säkert var mycket rika under 1930-40 talet. En massa stora och små hus som alla tillhörde familjen men som idag var övergivna och förfallna. Man kunde se fint kakelgolv till och med i tjänstebostäderna. Varmvatten hade de genom rörslingor i den öppna spisen. På kvällen kom en familj över från en tysk segelbåt, den första båt från Europa som vi sett i Bahamas. Dagstemperaturen är ca: 25 grader, vattnet 20 och natt temperaturen 18 grader, ett klimat som är rätt behagligt och passar oss väl. I morgon hoppas vi på bra vind för då skall vi segla till Bahamas huvudstad Nassau.
Datum: 25 februari 1999.
Sträcka: Royal Island, Bahamas - Nassau, New Providence, Bahamas.
Seglad distans: 41 Nm.
Vinden var svag men inte emot, så vi startade med siktet ställt på Nassau. Halva tiden fick vi gå med motorn, annars hade vi inte kommit fram under dagsljus. Väl framme ropade vi upp hamnmyndigheterna och bad om in passage. Vi hade hört att alla andra gjorde det, så det var nog lag. Han verkade så tråkig i rösten när andra ropade på honom, men när vi ropade upp sa han direkt, ett sådant trevligt namn. När vi avslutade samtalet bad han mig att aldrig byta bort det namnet, välkommen in i hamnen och ha en trevlig tid. Trevligt hoppas jag att vi skall få men det får Ni läsa om en annan gång. Vi fick ankra om tre gånger innan vi fick ett bra fäste. I morgon skall vi sända hem vårt e-mail för det går att göra här.
Nassau, New Providence, Bahamas.
Hälsningar i mängd.
Marianne o. Lars.