Resebrev Nr 9
3-26 april 2006
CUBA
Vi hade lämnat Dominikanska Republiken efter bara en natt.Nu hade vi ca 2 1/2 dygns segling till ett av våra stora mål, Cuba.Kändes som en stor befrielse att lämna denna stinkande komersiella hamn.Vi satte segel och med hjälp av järngenuan (motorn) stånkade vi ut med 2- 3 knop mot atlant dyningen.Äntligen luft.Det blev en lugn segling med vinden snett bakifrån,stundtals fick vi stötta med motorn.Dyningen var förstås jobbig eftersom det blåst kraftigt senaste tiden.När man färdas med vinden blir det vindlä ombord vilket innebär hett.Vi har inte lyckats skaffa solskydd när vi seglar ,utan ordnat provisoriskt.På den långa överseglingen från kanarieöarna hade vi ett lakan,men nu kom vi på att vi hade en pressenning vilket dög alldeles utmärkt. Dyningen är det som ställer till mest ombord,det som gör det svårt att laga den enklaste måltid,om man nu inte gillar att äta direkt från konservburken.Det är den som gör att du inte kan sova.Varje muskel måste arbeta även i sömnen för att hålla fast dig,vi har inga ordentliga sjökojer utan man försöker sova där det verkar bäst för stunden. Kylen måste man också synkronisera,vilket innebär öppnas när båten lutar åt styrbord.Beräknar man väl hinner man ,om inte kan det hända att det ryker om örona på kaptenskan när halva innehållet ligger på durken Nästa båt, om det nu blir någon mer gång, skulle se mycket annorlunda ut innuti,(med facit ihand). Dagarna flöt, natt blev till dag och dag blev till natt.Det enda som syntes på radarn var squalls, och några ljus långt bort i fjärran. Det var inte mycket trafik här.Vi höll ut långt från Haitis kust, och så småningom kunde vi skymta Cubas kust.Santiago de Cuba ligger på sydvästsidan mot caribiska sjön vilket innebar att vi måste passera Guantanamobasen.Vi följde direktiven i pilot och höll väl ut, speciellt som vi hört att USA patrullerar längs med kusterna och kan om de inte är på humör få för sig att man är ett hot, förhållandet mellan Cuba och USA har ju blivit aningen frostigt,eller iskallt. Den svenska båten Da Capo berättade att de tydligen kommit för nära enl amerikanarna.De hade blivit uppropade på VHF av patrullbåten som gick ut för att kontrollera och de fick uppge namn hur många ombord osv, sedan blev de fotograferade.
Guantanamo - Provinsen
Vore det inte för USA:s flottbas och den berömda sången Guantanamera(den inoficiella nationalsången) skulle den här staden antagligen bara vara känd bland Cubaner och musikexperter.Namnet är förknippat med changui, en variant av son- musik som utvecklades i kaffeplantagerna i bergen och som gjordes berömd av musikern Helio Reve.Guantaramera skrevs nästan på skoj, av Joeseito Fernandes på 1940 - talet ,som hämtade inspiration från en stolt flicka från staden som inte reagerat på en komplimang han givit henne. Senare användes några litterära verser från versos sencillos av nationalskalden Jose Marti i sången.
Den Amerikanska Flottbasen
År 1903 tvingade USA- som stod som segrare tillsammans med Cuba i kriget mot Spanien- den Cubanska republiken att acceptera Platt- tillägget, vilket gav USA rätt att inrätta en flottbas i Guantanamobukten.Detta Territorium skulle lämnas tillbaka till Cuba år 2002,när den 99- åriga kontraktstiden gått ut.För denna besittning betalade den amerikanska regeringen 2000 US - dollar per år. Även om det sägs att den Cubanska regeringen regelbundet har returnerat denna summa till USA sedan 1959. Båda länderna har minerat området till basen.Hela området omges av 27 km stängsel.
INKLARERING
Vi anropade Cuba Coustguard ett flertal gånger men fick inget svar.När vi var i hamninloppet ropade vi igen.Denna gång fick vi svar från hamnkapten. - Ja, vi fick tillstånd att angöra hamnen , men ni måste ankra 10 m från bryggan och där vänta på vidare instruktioner. Det pirrade i magen när vi närmade oss marinan. vad spännande, äntligen är vi här.- Men vad lite båtar det är här, och det vanliga ,-var skall vi ankra? Vi såg iallafall ut en bra plats som vi trodde 10 m från bryggan,tydligen kom vi i allafall för nära för ut rusar en vakt och på tecken signalerar att närmare får ni inte komma. Nu började väntans tider,men efter ett par timmar hördes på radion att nu hade vi tillstånd att lägga till vid kajen. Vi viste att myndigheterna skulle komma ombord ,men inte i vilken omfattning. Vad vi inte visste var hur lång tid proceduren skulle ta. Först ombord var en läkare med assistent och en hör och häpna, en veterienär.Vi har inga djur ombord,hade det betydelse?- nej.Det blev frågor som har ni råttor ombord (-möjligtvis sega skulle man villja säga) Har ni feber? Kapten fick fylla i fullständig hälso deklaration. Under tiden gick uppmärksamheten från myndighets personerna (läk och vetrinär) till den svenska damtidningen på hyllan.- Gick det an att få titta? Som uppslukade studerade de sedan nylonstrumpor och brunkrämsannonser. De fick behålla tidningen. Nästa par att komma ombord var livsmedels verket och häsovårds myndigheterna, båda kvinnliga.Hade vi kött ombord eller frukt /grönsaker,mjölk etc. Nu skulle här synas. Kylskåpet innehöll inga förbjudna varor . Vi hade medvetet inte bunkrat så mycket färskvaror då vi läst i pilot att det kunde bli problem. Men hade vi kryp i torrvarorna ?? Upp med alla väl tillslutna plastpåsar med ris,spagetti,mm,mm. Allt öppnades och synades, - Pust, även detta prov klarades Nästa par var tull och immigration.Passen synades och klämdes på,och visst hade vi förbjudna saker som nödraketer handhållen gps och VHF,allt noterades och blev väl förslutet i en påse med tejp av tullen, påsen fick vi förvara själva på båten men väl inlåst. Under tiden satt det och stod det flera "gröna" män i sittbrunnen och på kajen. Deras uppdrag var att genomsöka båten.Två man blev dirigerade att utföra detta uppdrag. Det söktes bland trosor och andra personliga tillhörigheter.Vartenda skrymsle på hela båten genomsöktes. Måste erkänna att detta inte är något lätt jobb i en båt som är så liten och välstuvad.Bossen för Guardia Frontera (kustbevakningen ) satt i sittbrunnen och övervakade det hela medan den gode kapten försökte assistera.Vid det laget började kaptenskan tappa tålamodet, - Vad är det ni letar efter egentligen? Tyckte att de redan vänt upp och ner på hela båten.- Har ni alldrig varit på Cuba ? sa Bossen. Många av de andra båtar vi pratat med har också haft hund ombord i sökandet.Kanske hunden hade fridag denna dag. Även dykare kan förekomma. Vi fick strikta direktiv att det var förbjudet att ta ut mat ifrån båten och att våra sopor måste förslutas väl. Innan vi fick tillbaka pass och fått klartecken hade det gått 10 tim. Under hela denna tid var vi bevakade även av blåbyxorna på marinan.De som fanns där dygnet runt. Det är inte tillåtet att ta någon person utifrån ombord, ej heller fick någon annan turist komma nära din båt. Till slut kom immigration tillbaka med våra pass kompletterade med visum och vi frågade: Are we in Cuba now? Och fick svaret. Yes, now you are in Cuba. "Jippie" Nu kände vi oss fria att utforska landet, vi hade ju blivit godkännda.Marinan beställde taxi och vi åkte till stan och åt en bra middag.Vi hade ju ingen mat ombord och det var försent att försöka handla något .Det blev en tidig kväll.
Det blev en härlig morgon.Full av äventyrslusta packade vi ryggsäcken.Nu skulle vi på upptäckts färd. Döm om vår förvåning,en av "blåbyxorna" alltså vakterna här på marinan sa - Ni måste gå till tullen. Tullen finns ständigt på marinan och övervakar. - Ok sa vi och knallade dit. Där fick vi visa upp vår ryggsäck, plocka upp allting . När man stod där kännde man sig oerhört besviken och förödmjukad. Hade vi inte blivit godkännda redan? Vad mer kan vi visa? Detta hände sedan många gånger, både när man skulle lämna och när man kom tillbaka till marinan.Men inte bara det , för i några dagar låg här en annan svensk båt vars namn var Da Capo.Vi skulle innan de lämnade byta en del böcker och sjökort.Kaptenskan packade och var på väg med två kassar till grannbryggan, -MISS - MISS ,STOPP.-VAD ÄR DET I KASSARNA. Med ett påklistrat leende fick man visa på böckerna och förklara att vi skall bara byta böcker.
I spanska ordboken slog kaptenskan upp ord som Honrado,Confiansa och Confiaren. Betydelse -Ärlig , Hederlig Tillit och att lita på.Varje gång man frågar varför och vad letar du efter ? Får man till svar - Goverment. Är det så? Först trodde man att - Ok vi är turister, mystiska personer från utlandet.Men efter hand upptäcker man att också de sk. locals också blir kontrollerade .I alla lite större affärer där man kan handla för konvertibla pesos(turist pengar)står det vakter.Du får inte komma in med större hand väska eller liten ryggsäck.Affärerna själva har ingen inlämning för dessa utan man får gå till speciella inlämningar för bolsos.På gatorna kontrolleras bilisterna med stor regelbundhet.Du får inte köra turister om du inte har tillstånd .Chaffören kan få både böter och fängelse, turisten slipper oftast undan med en varning .Vår erfarenhhet blev att man åkte både säkrare och billigare med den lagliga taxin .Det lär också finnas civilklädda säkerhetsmän som bevakar vem som pratar med vem. Man vill gärna inbilla sig att man har ganska stor erfarenhet om lite av varje,men i detta kontrollsamhälle kan man undra vem kontrollerar de som kontrollerar??
MARINAN Ponta Gorda
Vattnet ,det som fanns, var svagt gult. I bland tog det slut och man fick vänta tills tankbilen skulle komma , då fanns det ej heller vatten i duscharna. I de enstaka tappkranar som fanns är det väl synd att säga att det sprutade, eller som finnen Henry sa :- Det är större tryck när jag pissar.Vår slang räckte för första gången inte fram. Så det blev till att med dunkar hämta vatten, ibland fick man gå ända till duschen för att fylla dunkarna. Längre? - Javisst men lite bättre tryck så det gick ändå lite snabbare. Kan inte hjälpa att man slogs av tanken, - undrar om det ens är nyttigt att tvätta sig i ? Så hände det som inte fick hända VATTNET RUTTNADE i tanken, vilken stank! Vi hade fått hushålla med det lilla vatten som fanns och ingen möjlighet att skölja ur tanken då vattnet var slut i en hel vecka.Nästa gång vattnet kom så chansade vi hällde i rengöring och hoppades att vattnet skulle räcka för en utsköljning.Det blev aldrig riktigt bra efter det,så det används nu enbart till tvätt och disk. Cementfabriken låg på berget ovanför och spydde ut sin rök. Däcket ser nu ut som att ha drabbats av "Gula hund" (gulprickig.)Att använda det bruna vattnet i hamnen är inte till att tänka på,så båtvård ,det får bli ett senare problem.På marinan kunde man köpa WC rengörings medel (surt ) vilket skulle sprutas på och sedan sköljas av och enl marinan vara effektivt mot fläckarna, men för det krävdes ju rent vatten. Det fanns en restaurang, öppen dagtid, och dit kom turister med buss flera gånger i veckan. Där bjöds det också musik i form av trubbadurer. En bar fanns också inom marinans område(grindar emellan).Marinan hade också en färja som dagligen gjorde turer till den närliggande ön . Personalen på marinkontoret var mycket hjälpsamma och serviceminded och de pratade alla engelska.Det fanns också en liten skeppshandel på området. På beställning kunde man köpa 3 kilos ostar och 5 kilos fryst kött typ fransyska, vilket vi gjorde inför avfärd. Dryckesvarorna var också mycket prisvärda i marinans butik.
SANTIAGO DE CUBA
Det blev många utflykter till Cubas näst största stad Santiago de Cuba.Ett inferno av mopeder, gamla bilar, bussar eller rättare sagt lastbilar likt det som vi därhemma i europa forslar kreatur i.Överfulla av folk,men praktiskt och väldigt luftigt.På Cuba är det väldigt vanligt att lifta,har du plats i din bil (om man nu är lycklig ägare till en sådan)så stannar man och erbjuder skjuts.Likaså är häst och vagn ett vanligt fortskaffningsmedel för folk eller varor.Svarta och illa- luktande avgaser blandas med urin och ciggarrökande cubaner.Det är ont om vatten så därför spolas det inte på toaletterna i onödan. Ofta finns det vare sig spolknapp eller sittring.Ej heller toapapper eftersom papper övehuvudtaget är en bristvara.Papper kan endast köpas för convertibla pesos.Detta i sin tur ställer till problem då cubanerna själva endast får betalt i cubanska pesos.Numera är det förbjudet att handla för US dollar,i stället blev en ny sorts valuta uppfunnen den sk turistpengen convertibel.I dags dato är en euro lika med en convertibel.En convertibel är lika med 24 pesos.På ett fåtal ställen kan man som turist växla till vanliga pesos.För vanliga pesos kan man handla på marknaden eller köpa biljett på lokalbussen.Har man utrustat sig med en stor portion tålamod och inte har något emot att köa eller åka /gå långa stäckor kan man leva hyfsat billigt på Cuba.För folket här är det ett ständigt jagande efter livets nödtorft. Henry som också låg i marinan med sin stora katamaran Gemeni en Lagoon 43, hade frågat läkaren som besiktigade vid inklareringen vad hon hade i månadslön -11 convertibla sa hon, men nu äger jag i allafall ett par riktiga skor. Ville man hyra in sig på Henrys båt kostade det 2000 euro/ vecka,(4 pers. ) Då ingick inte maten. Kontrast eller ??
I böckerna kan man läsa att Santiago de Cuba är kanske den mest afrikanska , musikaliska och mest musikaliska staden på Cuba.År 1930 liknade den spanske poeten Fredirico Garcia Lorca den med "en harpa gjord av levande grenar, en kajman, en tobaksblomma" Santiago kallas också för revolutionens vagga. Utgångs punkten blev för oss oftast den fina centrala parken Cepedes.Alla hus här bär spår av stadens stora passioner ,musik dans och poesi.Vilket förde oss till Casa de Trova.Mot en liten entreavgift fick man komma in till en liten öppen innegård(med servering)Här kan man få avnjuta både lokala och utländska band och trubadurer.Fotografier av stora Cubanska musiker täcker väggarna från då och nutid,till exempel El Guaya-bero och Compay Segundo.Helt underbart,vilken akustik. Här behövdes minsann inte några mikrofoner.Efteråt hade man möjlighet att köpa cd (10 convertibla)eller lägga en mindre summa pengar.Spelades gjordes det annars lite varstans.I ett "hål i väggen" fanns en man som sålde begagnade böcker,vad som också fanns därinne var tre gubbar säkert närmare 80 år,men spela de kunde de. Fantastisk musik,så det blev en cd till.
ROM
Cuba har varit känd för sin rom sedan 1500-t. Men den rom som piraterna drack var inte densamma som dagens så mycket visste vi och gjorde därför ett besök på rom museet.Vi fick en lektion i romtillverkningen och gick därifrån med två flaskor ron Anejo,lagrad på ekfat i sju år. Faktum är att det finns fler smakämnen i en Cubansk rom än det gör i en Cognac.Olagrad rom kallas aguardiente (brinnande vatten ) och är särskilt alkoholstark. I Cubanska drinkar används ofta ett till treårig rom. En del har blivit legendariska av Hemingway som drack Mojitos (socker, limejuice, is, färsk mynta, rom och sodavatten ) på ett favoritställe La Bodequita och Daiquiris (socker ,limejuise ,rom ,och krossad is )på ett annat ,El Floridita. Båda stora turistattraktioner i Havanna. Rommen används också som offergåva till Santerius gudar. Det finns en mängd olika rommärken på Cuba ,men alla är inte som till exempel Havanna Club ,kända utomlands.Behöver det tillägas att rom är nationaldrycken ?
Rosa och Pedro
Så en dag stod hon där en söt tjej i övre tonnåren.-Laundry sa hon.-kom med,så skuttade hon iväg före oss.Så blev vi presenterade för Rosa och Pedro.De bodde alldeles nära marinan.Rosa skulle ta hand om vår tvätt.Men ni måste komma på middag i kväll,det kostar inget,Men kunde vi bidraga med några pesos till drickan. Så började vår vänskap med familjen Pedros och deras 3 barn.Överlevnads konstnärer i alla högsta grad,Pedro kunde hjälpa oss att skaffa mat,på sin cyckel åkte han runt och lyckades skaffa både ägg och bacon mm.Rosa tvättade till de få båtarna i hamnen, tvättmaskin? -Nej här tvättas det för hand och hängs på tork ute vid vägen. Svårigheterna är att hur får man kontakt med båtarna i marinan för att erbjuda sina tjänster så som laundry.På denna marina går man inte omkring hur som helst, det ser blåbyxorna till. Inte ens andra turister utifrån har rätt att närma sig din båt. En dag lyckades iallafall ett ungt Danskt par ta sig ut på bryggan där vår båt låg,Blåbyxorna hade varit ouppmärksamma och när de insåg detta stora brott kom de rusande och kaptenskan fick skäll ,detta var verkligen inte tillåtet. Den söta tjejen på stod nästan varje dag utanför marinan.Hon bodde på ön strax utanför,varje gång turisterna kom tiggde hon kläder till sig och sitt lilla barn,-visst hade vi väl något vi egentligen inte behövde,och packade ihop en påse Rosa som själv gick omkring med trasiga kläder berättade att flickan hade sålt alla kläderna.Tyvärr, var det inte det enda hon sålde. Prostitionen är ett stort problem,Överallt där turisterna finns ser man dem,många gånger väldigt unga tjejer,Är man ensam man, kan man mer eller mindre bli överfallen av dem sa Rosa,och det kan straffa sig hårt, här i Santiago finns det två fängelser för kvinnor. Turistökningen och ekonomiska krisen har gett upphov till en särskild form av prostition som kallas jineturismo, som innebär att leva på utländska turister. Inte bara genom bokstavlig prostituion utan också genom att sälja oäkta varor ( särskilt ciggarer ), hitta uthyrningsrum eller paladares och ta emot provision från dess ägare (som turisten i sin tur måste betala )En finetera eller manlig finetero söker kontakt med turister för att inleda en relation,ibland är målet inte bara att tjäna pengar ,utan också att inbjudas att resa utomlands.Själva blev vi blåsta i Havanna men det är en annan historia.
Hos familjen Pedros stod dörren alltid öppen,för lite prat eller kaffe.Var det mat på gång bjöds det alltid på det som fanns.Varje gång man kom tillbaka till båten ransakade man sig själv -Behöver vi verkligen detta klädesplagg o.s.v.? Det blev en del påsar till Rosa och hennes familj också.
MATEN
Huvudsak ris och bönor antingen moros y christianos (morer och kristna ) ris och svarta bönor eller congri (ris och kidneybönor ).Tillhörande kött är oftast pollo asado (grillad kyckling ) eller cerdo asado ( fläskstek ).Som tillbehör rotfrukten malanga och stekta bananer.
Många tvålar hade vi bunkrat från kanarieöarna för vår vistelse här, mycket uppskattade presenter, vanliga Lux tvålar är en lyx som få har råd till.Vi hade också med oss ett stort antal blyertspennor som vi överlämnade till en skola i närheten.Vi fick prata med både Rektorn och proffesorn,som sa att det var mycket uppskattat.Det var en liten skola,de få datorerna som fanns var sådana som vi hade för " 100 - år sen ". Internet existerarade inte. Finns endast på ett fåtal ställen som till exempel hotell. I Santiago de Cuba fanns ,när vi var där endast tre fungerande datorer för internet i hela staden.
HAVANNA
Inte kan man väl åka till Cuba utan att ha varit i Havanna.Vi hade först tänkt att ta tåget, men fick rådet att bussen var mest tillförlitlig ,och med både toalett och luftkonditionering.Att ta båten dit hade vi helt uteslutet,vi kände inte för att behöva upprepa samma procedur med myndigheterna igen.Det skulle vi ändå få göra när vi så småningom lämnar marinan och Cuba. Dessutom ,säkrare ställe att lämna båten på finns väl knapast. Vi uppsökte en resebyrå för att ordna med rum och transport. Det fanns inte ett enda hotel som hade rum ledigt, och på denna resebyrå sålde de endast flygresor. Så vidare till nästa ställe för att boka bussbiljetter.Nu hade vi tur och fick tag i två enkelbiljetter, vi var ändå lite nyfikna på tåget och tänkte kolla tågen i Havanna inför återresan.Nu var nästa problem - var skall vi bo ? På marinan började vi fråga runt, tänkte att alltid är det väl någon som känner någon. Tillslut fick vi napp. En privat uthyrare hade ett rum för oss, och bara hälften av vad ett hotell skulle ha kostat. Bussen gick på natten och det blev en skumpig färd på 13-tim. Trötta och möra anlände vi till Havanna vid halv sju på morgonen.Bussbolaget hade egen taxi service och när vi visat adressen vid bagageutlämningen(- Ja det är sant) så blev vi dirigerade till en av flera minivans som skulle ta bussresenärerna till de olika adresserna på stan.Vi blev avsläppta vid porten inte alls långt från stationen,det var ett hyreshus och porten var låst.- Vad göra nu? Är det rätt adress? vi skulle ju vara väntade.
På Cuba kommer gatunummret som föregås av "N" eller "#" efter namnet på gatan eller torget följt av "esq" (esquina=hörn ) och namnet på den korsande gatan, eller"e/" (entre = mellan ) och namnet på de två gatorna. Detta följs av numret på lägenheten om det är en sådan,eller av "altos" (första våningen) eller "bajos" (bottenvåningen) om det är ett privat hus,följt av namnet på "reparto" (kvarter)eller distriktet och till sist ortsnamnet. När man väl kom på systemet var det väldigt enkelt.I Vedado där vi befann oss var gatorna indelade i 100m långa kvarter,Cuadras.Gatorna som löpte paralellt med havet anges med udda nr,medan tvärgatorna antingen med bokstäverna A-P, eller jämna nr.Gatuskyltar i form av små stenblock ger koordinater i varje hörn.
Det var ett sovande kvarter och ingen ringklocka fanns i porten. I grannhuset fanns iallafall en man som var vaken,-vänta sa han och gick för att ringa en dam han kände i huset.Så blev vi till slut insläppta. Det var en stor lägenhet och vårt rum låg länst bort i korridoren med eget badrum och varmvatten. Familjen kunde ingen engelska så på vår knackliga spanska försökte vi konversera.Genom seglarklubben JRSK hade vi fått möjlighet att studera spanska innan vi åkte och vi sände en tacksam tanke till spanskafröken Karin.Vill gärna fortsätta när vi kommer hem.
Huset låg en bit från centrum och vi promenerade in till stan varje dag. Gatulivet var verkligen annorlunda. Vid de få affärer som fanns var det alltid kö och på trottoarerna satt folk vid provisoriska bord och lagade allt från hushållsvågar till radioapparater och biltelefoner. Här slängs ingenting, allt går att använda. Gatorna kantades av nergångna villor som vittnade om tidigare välstånd, många var palatsliknande i sin arkitektur. Dom som var i hyfsat skick satt det oftast en skylt med en partilogga på. Med jämna mellanrum stog det en uppallad bil som höll på att plockas ihop. Ja plockas ihop, för här tar man vad man kommer över och anpassar det till nytt användningsområde. Det finns lite nya taxibilar som kör turister, annars är alla bilar antingen gamla eller väldigt gamla. De gamla är mest Lada och Moskovich och de väldigt gamla är amerikanare, de används främst som taxi för cubanerna. V8 -orna har bytts ut mot bränslesnåla dieslar.
Vårt första mål var revulotionsplatsen med sin obligatoriska paradgata som ledde fram till en öppen plats,och här på en liten kulle reser sig monumentet över Jose Marti Cubas nationalskald och hjälte. Det är 109 m högt, byggt helt i marmor från Isla Juvenidas och rymmer ett museum om skalden, som själv står staty på utsidan Den är 18m hög och uthuggen på plats ur ett enda marmorblock. Överallt finns plakat och banderoller som skriker ut sitt budskap om frihet och seger. Che Guevara överblickar det hela från en jättebild på baksidan av kommunistpartiets byggnad. Under står det: Vi går alltid mot seger.
Ett annat vanligt slagord är " socialismo o muerte" socialism eller döden. Havannas flygplats har ju förresten fått smeknamnet tidsmaskinen eftersom man tar ett steg tillbaka i tiden i samma stund man anländer hit till Cuba
Vi gick iallafall vidare mot gamla Havanna, som renoveras i UNESCOs regi.Vi åkte med häst och vagn genom stadsdelen, överskottet från verksamheten gick till renoveringen.I de fallfärdiga husen som UNESCO så småningom skall renorvera får man bo i hyresfritt, bara kostnad för el och vatten.Här fick vi se en cubansk "mathiss", istället för att springa i trappor skickar man ner en korg i en lina ,så tar varubudet pengarna och lägger i varorno som sen enkelt hissas upp.
CIGGARRER
Vi besökte Partagas som lär vara den bästa och även den största exportfabriken i landet. Med 200 ciggarrullare som framställer 5 miljoner ciggarer om året. Ciggaren, en del av Cubas kultur och historia.Tobak ( Cohiba ) användes av de kubanska indianerna under religiösa riter. Ciggarer kan antingen vara hand- gjorda eller maskintillverkade. I handgjorda ciggarer består inlagan av hela tobaksblad medan de maskintillverkade görs av blad som blandas och sedan strimlas. Anilla kallas gördeln som går runt ciggarens mittersta del och bär märkesnamnet. Gördeln är till för att man inte skall få fläckar på fingrarna. De bästa handgjorda cubanska ciggarerna förbättras liksom fina viner av åldrandet. Det är bäst att avstå från att köpa ciggarer från försäljare på gatan eftersom dessa för det mesta är maskingjorda.Dessutom får man inte något officiellt kvitto som är nödvändigt för att föra varorna ut ur landet.Norrmannen som låg på samma marina som oss kom en em. tillbaka från stan. Med sig hade han en låda med ciggarer. Stoppad blev han av blåbyxorna och beodrad att gå till tullen.- Eftersom du ej har kvitto beslagtar vi dessa ciggarer sa tullen. Efter denna incident fick han utstå att alltid bli stoppad och gå till tulltjäntemannen på marinan.Vi visste alltid när han kom och gick när det hördes ljudligt - EVERY FUCKING TIME!!! Ciggarrfabriken utbildar själva sin personal. Det tar 9 - mån, därefter får man avlägga prov och kan avancera i tillverkningen. Eleverna får betalt under utbildningen. 9 converibla och som löneförmån blir det en och annan ciggar rökt. Män och kvinnor som rullar ciggarerna sitter vid något som liknar gamla skolbänkar och rullar skickligt ihop de noga utvalda tobaksbladen.Medan de arbetar läser en uppläsare tidningar och utdrag ur böcker för dem via en mikrofon. Det finns ett antal utsökta cubanska märken tillexempel Cohiba- uppfunnen av Che Guevara och rökt av Castro tills han slutade röka 1985. Eller Romeo y Julieta berömda för sina Churchill ciggarer i aluminiumtub.
TIGGARSYNDROM
Tyvär upplevde vi det väldigt jobbigt med allt tiggeri. Trots att vi själva höll en låg profil, gammal som ung eller välutbildad proffesor, tiggde de precis som om det var en sorts livsstil.De var bara att konstatera att turister ses som vandrande kassaskåp.Vi träffade det unga paret på norska båten Vanvarra. De berättade att de hade klätt upp sig en kväll.De blev så " uppvaktade " att de gick hem för att byta kläder.Vanligt var att tigga pengar för att köpa mjölk till barnet. Mjölken på Cuba är dubbelt så dyr som hemma.
ÅTERFÄRDEN
Utbudet på restauranger och mat var mycket bra och vi åt fantastiskt gott och prisvärt i Havanna. Musiken flödade från barer och på gatan.Många skatter har vi med oss hem iform av musik cd. Sista dagen tog vi oss till en av de fina stränderna vid sidan om de stora hotellen öster om Havanna. Efter 4 - dgr. i Havanna blev det dax för tillbakafärden med buss till Santiago.Vi hade varit och kollat på tågen,det räckte för att besluta om att det fick bli bussen tillbaka. Två tim innan måste man infinna sig för att checka in bagaget.Nu trodde vi att vi var jätte smarta och satte oss längst bak för att sedan kunna sträcka ut och sova lite var tanken.De som är mer rutinerade i att åka buss kan lätt konstatera att på dåliga skumpiga vägar är detta de sämsta platserna, där kroppen liksom lyfter en halvmeter vid varje gupp.Vi fick varsin fralla och en dricka ombord på bussen. Några bensträckare gjordes också . Det var vid ett sådant stopp där belysningen tänds som kaptenskan gjorde den förskräckliga upptäckten. Det kryllade av KACKERLACKER i hela bussen.Resten av natten tillbringade kaptenskan sittandes upprätt och med jämna mellanrum stampandes i golvet. Väl tillbaka tidigt på morgonen gick vi i godan ro ut från terminalen för att bli fullkomligt överfallna av svart taxi förare, minst 20 st.Vi ville endast åka med cubataxi som hade taxameter sa vi. - Det har jag sa en man och ryckte väskan från kapten .När vi kom fram till den sk taxin var det ytterligare en av de skrotbilar som det är mer eller mindre livsfarligt att färdas i .Kapten blev förbannad och fick ryckt väskan tillbaka - Du är inte cuban taxi sa han -JO sa mannen ,Jag är cuban och jag kör taxi. Vi ringde till marinan som så alltid kunde fixa allting.Ta absolut inte någon av de bilarna sa de.Vi ordnar med en taxi härifrån. En av de trevliga och pålitliga chafförerna som tidigare kört oss hämtade upp oss och eftersom vi behövde handla körde han oss till den bästa marknaden och lyckades även leta rätt på någon som sålde ägg. Väl tillbaka på marinan med väskor och kassar från marknaden kommer tullen rusande.- Ni har inte varit i båten i natt sa myndigheten.- Var har ni varit ? Sedan följde en redogörelse för våra förehavanden och kvitton fick visas av ciggar inköpet.
AVSKED
Minst 24- tim innan avsegling måste man meddela myndigheterna om att man önskar utklarering. Nu blev det bråttom med det allt som måste göras i sista stund. Vi hade anlitat Pedro för inhandling av färskvaror som han förvarat i sin kyl, Rosa erbjöd sig att låna ut sitt kök om vi ville laga till maten innan, hon tyckte synd om oss att vi skulle behöva stå i båten och laga när det gungar. Vi tackade nej till detta men avskedsmiddag skulle det bli för oss , denna sista kväll med våra vänner. Med på denna fantastiska middag med både kyckling och fisk var den franska besättningen på båten Morgongry. Båten som var en Colin Archer typ var byggd i Danmark på beställning av en norrman och fransmannen hade i sin tur köpt den i sverige. Kaptenskan fick underbara blinkande blommor och ett halsband i rasta färger med en kula, där på ena sidan fanns ett öga och andra sidan en gudabild. Detta skulle skydda oss över haven.
SANTERIA
Santeria " dyrkan av gudarna " kom från yorubafolket i Nigeria. Man beräknar att 90 % av cubanerna någongång gått igenom dess ritualer ,även Castro påstås det Det finns hundratals gudar,sk. orishas i Santerias gudavärld. Man kan se på deras halsband och på försoningsaltaret vilken orisha som tillbeds. Varje orisha motsvaras av ett katolskt helgon. Helgondagarna firas med mycket afrocubanskt trummande och dans.
UTKLARERING
Vi hade beställt utklareringen till kl 11 men först 4- tim senare anlände myndigheterna med båt till marinan. Först ombord var tullen därefter de "gröna " i sina militär kläder ,Guardia Frontera. Den här gången fanns hunden med och var den som först sökte igenom båten, sedan var det dax för de "gröna "att vända upp och ner på allting .Påsen med raketer ,VHF mm. skulle vi få öppna först när vi lämnat marinan. På mindre än en timma var det avklarat med myndigheterna och vi fick tillstånd att avgå. Men inte riktigt än ,för en man utrustad med sprayburk skulle spruta inne i vår båt mot insekter. Inte ens de cubanska småkrypen lämnar levande Cuba.
Det var med tårar i ögonen vi vinkade adjö till våra vänner fam Pedros som stod uppe på berget utanför marinen det var de närmaste de fick komma.Vi kommer aldrig att glömma dessa underbara människor som trots olika kulturer och livsstil vi hade mycket gemensamt med. Personalen på marinan var också så måna om oss att de nästan kändes som family. Ett land som inte lämnar någon opåverkad .Inte någonstans såg vi utslagna hemlösa . Trots fattigdom så var det ingen som behövde svälta. Ett land att både älska och hata.Vande sig vid kontrollerna gjorde vi aldrig, men det är ett fascinerande land ,som förmodligen aldrig kommer att bli det samma när fam Castro tappar makten.
Två tim efter avgång blev vi uppropade av marinan.De varnade oss för att gå närmare än 5 NM vid Guantanamo basen.Gränsen hade flyttats ut avsevärt mycket mer än vad som stod i piloten.Vi smög iallafall helt obemärkt förbi om natten. Nästa mål var Bahamasöarna, närmare bestämt Great Inagua, som var den sista sydligaste i ökedjan. Andra natten lämnade vi Cubanskt vatten. Ett fartyg närmade sig vår båt ganska så snabbt såg vi på radarn.Återigen blev vi uppropade på VHF. Denna gång av US coastguard. -Var kommer ni ifrån, - Cuba sa vi. Sedan frågor om nationalitet osv... Trots att vi befann oss på internationellt vatten. Vi svarade iallafall snällt, för som det står i en pilot:Det är dom som har alla pistolerna. Resten av natten och ända fram till Bahamas fann vi oss eskorterade. Var vi verkligen ett sådant hot mot amerika?
fortsättning följer....