RESEBREV 10
28 April-10 Juni 2006
Rutt: Bahamas ,Bermuda, Azorerna. Prisexempel: Bermuda -1 st Apelsin 10 kr, 1,5 l vatten vanligt bordsvatten 16 kr liten burk champinjoner 22 kr.
Azorerna - 1,5 l vatten samma ca 3 kr. Apelsiner 7,50 kr/ kg
BAHAMAS
Ögrupp omfattande ca 700 öar och mer än 1000 rev. tidigare medl. av Brittiska samväldet, 13 900 kvadrat km, ca 260 000 inv.
Great Inagua
Hamnen var såpass liten (50x50 m) och utsatt för swell att vi beslutade att ankra på utsidan under amerikanarnas uppsikt, de som hade eskorterat oss hit. Blåsa upp båten och hänga på den sura motorn som inte alls hade lust att vara med. Till slut med muskelpumpad högerarm kom kapten iväg för den vanliga proceduren för att beviljas inträde i ett nytt land. Inne i hamnen fanns en skylt med nummer till öns enda taxi. Men för första gången fungerade inte någon av våra mobiler så det blev till att börja gå mot flygplatsen där det skulle finnas custums. Väl framme visade det sig att dom rätta blanketterna för inklarering av småbåtar fanns på ett annat ställe, halvvägs tillbaka till hamnen. I en plåthall utan några skyltar kom en uniformsklädd man ut ,och visst, det var customs men tyvärr, han var på väg därifrån. Du kan inte stå här och vänta i solen , följ med istället. Så bar det av runt ön i bil till läkarstationen, komunalhuset, affären mm. Varje fråga om var t.ex. banken låg följdes inte av en vägbeskrivning utan han körde helt enkelt dit. Tillbaka i plåthallen fylldes dom dyra tillstånden i. För båt upp till 35 fot kostar det 150 dollar. Sedan var det dags för immigration som låg en bit bort. Men vi ringer hit dom så du slipper gå i solen, sa den vänliga tjänstemannen.Immigration kom och skjutsade kapten tillbaka till hamnen.
Ön har 900 inv. och 140 jobbar på Morton Salt Company som exporterar 1,5 milj. ton salt årligen.Det finns en affär med mestadels tomma hyllor,en takeaway och en restaurang. Att det inte alltid finns varor upptäckte vi när vi ville ha frites till burgaren, den som fanns kvar serverades bara till dagens rätt, som var kyckling. Ett litet postkontor fanns, och där avbröt vi skvallerstunden med att fråga efter vykort. - Nej, det har vi inte på den här ön. På telebolagets kontor fanns öns enda data för internet. Här kunde man också få lyssna på byskvallret och köpa telefonkort till automaterna som alla var out of order.Fyra kyrkor med olika budskap fanns också. På den enda (o)bemannade bensinstationen, fick vi väcka dottern som sov i en pickup parkerad vid pumpen, så att hon kunde väcka fadern som sov i huset, och sedan tog dom bilen 20m. ner till hamnen där det fanns en pump för diesel, och vi fick fyllt våra dunkar. Höjdpunkten var utflykten till nationalparken. En tidig morgon blev vi hämtade av parkvakten med sin stora 4-hjulsdrivna höjda pickup. Vi åkte på smala grusvägar och stigar som inramade stora fält med spegelblankt grunt vatten. Här finns ca 60 000 knallrosa västindiska flamingos, bahamiska papegojor, kolibris och över tusen vilda åsnor, som enligt vakten söker sig till byn när moskiterna blir för svåra.
San Salvador
Detta var den första ön Christofer Columbus hittade på sin resa till nya världen 1492. Vi dök upp 6 maj 2006. Riding Rock marina som är återuppbyggd efter orkanen Floyd 1999, var vårt mål, och enligt piloten skulle det finnas tillräckligt med vatten under kölen för oss, men icke. mitt i kanalen satte vi oss och det tog en stund innan vi kunde vicka oss loss och komma ut för att ankra och vänta på högvatten.Det var så tajt att vi bara hade 1timma på oss att komma in bunkra och gå ut.Annars hade vi blivit kvar till nästa högvatten. Vattnet kring San Salvador är ovanligt klart med en sikt på mellan 30 och 60 meter och så kallad wall diving är mycket populärt här. På 20 meter kan djupet gå från 6 m. till 1000m. Det syns också på färgen i vattnet som skiftar från ljust turkost närmast land sedan mellanblå och på djupt vatten mörkblått. Även här var människorna väldigt vänliga och hjälpsamma, varje gång vi gick längs stora vägen var det alltid någon som stannade och erbjöd lift. Här var också härligt befriat från alla som skall dra dig på pengar, försäljare,inkastare,vägvisare mm. Vi kom hit på en lördag och hade ont om dollar. Banken var stängd och ingen bankomat fanns det. Det enda stället som tog kort var restaurangen och dom hade slutat servera mat när vi kom. Vi fick lift till affären och gjorde slut på våra sista dollar, och insåg att ransonering skulle införas på resan till Bermuda.
Översegling Bermuda 7 dygn
Efter ett sista dopp tog vi farväl av Västindien. Det var 29gr i vattnet och 31 i luften strålande solsken och 15 kn vind från rätt håll. När vi skall få sådana förhållande igen vet vi inte. Vad vi inte heller visste var att vår kurs låg precis mitt i Bermudatriangeln,och tur var det med tanke på vad som komma skulle. Redan första natten blev kaptenskan skrämd från vettet när tysta viskningar hördes över VHFen och sedan någon som sjöng Ten little indians, sedan sa rösten - I can see you, but you cant see me.Varken med radar eller visuellt kunde vi upptäcka någon. Vi var till slut tvungna att stänga av radion. I efterhand har vi hört att det är vanligt med missbruk av det det här slaget även i södra medelhavet, där det till och med har hänt att maydays har blockerats. Vid ett flertal tillfällen hördes också ett kraftig bubblande från vattnet.
Efter 1 dygn med vind fick vi starta motorn, och nu fick vi användning av all reservdunkar vi köpt, för de nämsta 6 dagarna var det mer eller mindre stilltje. Åskovädret med tillhörande kallfront drabbade oss sista dygnet. Vi stängde av och drog ut så många kablar vi kunde och stängde in oss i båten med en påse tröstgodis medan blixtarna slog ner runtomkring oss med dunder och brak. Vid gryningen hade åskan dragit bort och vinden kom tillbaka. Senare på dagen kunde vi kalla upp Bermuda Radio och avisera vår ankomst. Här har dom jättekoll på alla båtar som kommer och går, dom vill t.ex ha reda på ditt MMSInr EPIRBid fabrikat på flotten mm. Vid avsegling måste man ropa upp,och ange port of call antal pers ombord och beräknad överfartstid. Syftet är att MRCC Bermuda skall kunna agera snabbt om något händer.
Bermuda
Bermuda är en brittisk kronkoloni. Huvudstaden heter Hamilton och ligger mitt på ön. Vi låg i St George på östra delen. Staden med alla sin mysiga små hus finns med på UNESCOs världsarvslista. Nu blev det dags att ta fram sovtäcken och tröjor. Temperaturen sjönk under 20graders strecket på nätterna och vattentemperaturen låg på ca 18 grader. Det som man slås av först är att allting är fruktansvärt dyrt, och när vi frågade några locals om detta så sade dom att många inte har råd att pensionera sig utan måste arbeta tills man dör. Däremot så finns allting i överflöd och det var trots priserna ett nöje att fylla shoppingvagnen med frukt och grönsaker. Bland det första vi brukar göra efter en översegling är att lämna in tvätt. Här blev vi emellertid avrådda. En båt som lämnat in tvätt hade fått plagg för plagg uppvisat inför alla kunder och smutsighetsgraden hade bedömts och kommenterats.Tvätten fick dom tillbaka med plaggen inplastade var för sig, T-shirten hade en kartongbit invikt för att hålla formen. Hela kalaset blev tre gånger så dyrt som tidigare öar. Här går inte att hyra bil utan att gå i körskola och köra upp. Det vanligaste var istället skoter, och trots att högsta hastighet på hela ön är 30km/t skrotades minst en skoter om dan, hörde vi. Vi tog bussen för vår tripp till Hamilton, och tog den turen som täckte större delen av ön,det blev en heldagsutflykt. Även här stannade folk och erbjöd skjuts, och när vi kommenterade detta fick vi till svar.-Ni är seglare, vi här känner igen en seglare och hjälper gjärna till, för oss är det självklart. Efter en vecka var vi bunkrade och kände oss förberedda för nästa långa överfart till Azorerna som vi beräknade till 16-20 dagar.
Översegling Azorerna 20 dygn.
Vi skulle avgått lördag den 20 maj, men var inte klara förrän sent på eftermiddagen, så vi beslöt att stanna en natt till. Det är nämligen lugnast om man kommer iväg och får ordning på allt innan mörkret faller. Första dygnet är alltid jobbigast innan man kommer in i rutinerna, sova på beställning osv. Tre dagar var vinden ok och vi loggade bra. Något enstaka fartyg såg vi.Därefter en kallfront med åska två nätter i rad , sedan stiltje flera dagar . Vi hade medvetet valt en sydligare rutt för att slippa dom kraftigaste vindarna, men nu fick vi puttra på norrut för att fånga någon vind alls. Vi hade bekvämt ombord med sol och steelpanbandmusik ur dom nya högtalarna i sittbrunnen. Nätterna blir kallare och dom tjocka sjöställen åker fram. På väderfaxen har vi sett ett lågtryck som parkerat mellan oss och Azorerna, det rör sig upp och ner oftast med vindar med kulingstyrka. Tendensen är att det rör sig söderut, så vi beslutar att ta oss förbi på nordsidan. Autopiloten ville inte vara med längre, och gick inte att reparera. Istället skulle vi segla med vindroder, men nu hade vinden ökat till 40 knop med mer i byarna, våghöjden var upp till sju meter, och ändå befann vi oss över 500 Nm från lågtryckscentrum. Allt detta gjorde det omöjligt att få vindrodrets spade i vattnet. Segla på två pers. utan självstyrning i det vädret var inte att tänka på, så vi drejade bi i 36 timmar. Vi stängde in oss och körde upp huvudet emellanåt, mellan sjöarna som ibland bröt ovanför oss och rätt ner på båten. Som tur var hade vi innan det blev som värst kunnat kravla omkring och surra allt på däck extra noga och plocka ner barriärdukarna. Vi hade hårt skotad bottenrevad stor och vinden in från babord. Rodret var surrat dikt babord. På så vis gjorde vi nån knop framåt och lovgirigheten tillsamans med rodret fick henne att ligga med en bra vinkel mot vågorna. Senare hittade vi en bläckfisk som satt två meter upp i masten. Till slut lugnade det sig såpass att det gick att klättra ut över aktern och få ned spaden med foten. Nu började en kapplöpning. Lågtrycket rörde sig sydost och bakom var det stiljte i ett högtryck så nu var det viktigt att komma framåt i takt med lågtrycket. Vi lyckades bra och närmade oss Horta. Då ringer satelittelefonen och vi får reda på att en liten välkomstkommite väntar oss på Sau Miguel, så vi ändrar kursen.
Portugisisk örlogsman
Nu fick vi 130 dist till men tur var det får på Horta var det överfullt på grund av det dåliga vädret.Dom sista dagarna var det blandat väder och en del motorgång då vi var tvugna att handstyra . Näst sista dygnet på morgonen kunde kaptenskan nästan klappa dom två valar som strök förbi båten. Frivakten hann bara upp för att se en stjärtfena. Sista kvällen skulle vi gippa för bättre vinkel, och allt blev fel. Pang den kontrollerade gippen blev en slänggipp och vi hade en bom i två delar. Ner med den, och skota storen i blocken vi har för stormstoren, det fungerade bra. På morgonen efter nästan exakt 20 dygn la vi till i Ponta Delgada och mottagna av den lilla kommiten bestående av Janne och moster Gun det var en riktig höjdare och vi fick flera trevliga dagar tillsammans innan dom flög hem.
Fortsättning följer........