ARC Las Palmas 28` 07.0N , 015 `24.18W - Sant Lucia 14`04.8N , 060`57.6W Start 20 nov 2005
Tävlingen arrangeras av World Cruising Club och är sponsrad av turistmyndigheterna på Gran Canaria och hamnmyndigheten i Las Palmas. Santa Lucias turistmyndighet sponsrar vid målet. För att vara med i tävlingen krävs att båten är mellan 27-85 fot och att båten har seglats till Las Palmas på egen köl, eller dokumenterat minst 500 NM. Största båten i år var Kalikobass II, 104 fot (31,69 m) från Cayman Islands. Ungefär hälften av de tävlande kommer från England. Majoriteten av båtarna är mellan 40-46 fot (12-15 m). Många av båtarna hade ny besättning som mönstrade på i Las Palmas .Från Caribien kan man sätta båten på ett fraktfartyg tillbaka till England eller Medelhavet.
Dagen D började med strålande solsken. Vi var klara med nästan alla förberedelser, I sista stund hade vi hittat ett hål för tre extra dunkar diesel mellan bordet och soffan i salongen och de skulle fyllas på morgonen.
Väderprognosen skulle hämtas på ARC kontoret och för säkerhets skull en snabbvisit med taxi till Internet för att gå in på våra egna vädersajter. Vattentanken fylldes till brädden och alla lösa saker stuvades undan. Stämningen i hamnen var hög med alla förväntansfulla seglare. Blåsorkestern gick fram och tillbaka på bryggorna och när de spelade viva Espania sjöng hela bryggan med. Massor av folk började samlas för att vinka av tävlingsbåtarna. Det blev trångt i hamnen när de en efter en kastade loss. En timma före start var också vi redo för att lossa förtöjningen på land. Båtarna tutade, folk ropade lyckönskningar till varandra, musik spelades, alla vinkade och - Heja Sverige friskt humör hördes från kajen. Det var en fantastisk upplevelse att segla ut ur hamnen en dag som denna. Seglen hissades och båtarna grötade ihop sig bakom startlinjen. När startskottet ljöd högt över hamnen började alla att jaga efter vinden, för eftersom det blåste så lite blev det nästan helt stopp om man kom i lä från någon båt. Vi fick en fin start och satte kurs söderut. Det kändes härligt att komma ut på havet igen Efter ett antal timmar då vi strax skulle lämna Gran Canaria bakom oss la vi märke till att båtarna framför oss lutade väldigt mycket på ett betänkligt sett med helt annan vindriktning i seglen. Luften stod plötsligt stilla, vindex gjorde ett par varv som om att den inte kunde bestämma sig. Vi tittade på varandra och sa samtidigt - REVA! På fem röda hade vi ett rev i seglet, rullat in förseglet, tagit på seglarställ och stövlar samt spänt fast oss i livselarna. Vi hade ungefär två minuter tillgodo innan effekten av en kallfront drabbade oss med all sin kraft. Med byar upp till 35 knop lutade båten rejält, vattnet sköljde in i sittbrunnen, Kapten tappade balansen och landade på durken som mera liknade ett badkar. Det blev ett jack i skenbenet och foten var rejält svullen i de påföljande två veckorna.
Vinden avtog så småningom men vädret ville sig inte riktigt, det var tropiska stormar och orkaner vilket gjorde att det var säkrast att hålla sig längs med den Afrikanska kusten och avvakta Den första advent hade vi en temperatur på 28 grader i både luft och hav. Det blåste mellan 10 -15 knop. En bra dag att prova sin fiskelycka på. Vi hade köpt bläckfiskar av gummi i Las Palmas. Olika färger för soliga eller molniga dagar. Vi chansade på den rosa, och BINGO vi fick napp. Den första Guldmakrillen tappade vi förstås, vi försökte igen och strax hade vi fått två fina lagom för söndagsmiddagen. Genom JRSK hade vi haft den stora förmånen att få gå på Svantes fisk kurs med tips om fisket och hur man hanterar och tillagar till sjös. Träna på att både filea och stycka i snygga bitar fick man göra på stora Laxar. Sedan tillagades ett flertal olika rätter gruppvis. Det hela avslutades med att vi fick inmundiga de olika läckerheterna och skölja ned med lämplig dryck.
Så sakteliga tog vi oss rakt söderut ena dagen motvind andra dagar stiltje och ingen tradvind hade etablerat sig ännu. Kanske nästa vecka, ingen visste. Möjligtvis kunde det finnas en svag norr om Cape Verde. Men dit hade vi flera dagar kvar. Med tri-tim pass vakt dygnet runt blev vi tröttare och tröttare och ena halvan blev liggandes med feber. Vi fick rucka på vaktschemat och tog det lugnt med seglingen ett tag, för att prioritera sömn var nödvändigt. Efter åtta dagar befann vi oss norr om Cape Verde seglandes med Genacker i hela två knop, Strax bredvid oss kom en sköldpadda simmandes - Jaha nu blir vi omkörda av Skalman också.
Vi hade egentligen inte alls tänkt oss att hamna så nära Cape Verde och sau Vicente men eftersom vindarna fört oss så nära kändes det lite snopet att bara segla förbi, dessutom skulle vi nog behöva mer diesel ifall det skulle bli mer stiltje och för att kunna ladda batterierna. Vi lade om kursen och kl 07.00 nästa morgon blev vi mottagna av Louis på kajen för visiters. Denne man var en slags egenföretagare, Han kunde fixa allt från rundturer till att passa båtar och behövde vi komma till bankomaten -No problem sa Louis och visade kapten vägen samtidigt som han bjöd på en miniguidning i staden.
Efter att lyckats att få ut lite pengar i landets valuta var man tvungen att besöka Shell kontoret för att beställa diesel. Enligt info i pilot kunde man sedan få vänta upp till ett dygn, alternativ att själv besöka närmaste bensinstation och ta dunkarna med sig. Dessbättre var det inga problem att få diesel samma dag - ja redan inom en halvtimma sa mannen bakom skrivbordet så skulle vi få dielsen levererad. Nu fick vi bråttom tillbaka vi ville komma vidare så fort som möjligt. Nu började väntan ,en halvtimma blev snart till flera timmar tick tack tick tack….
Vi var inte den enda ARC båten som hade kommit på samma tanke, säkert ett tiotal fanns i hamnen. Alla var inte där för att tanka, en 22-m segelbåt låg förtöjd framför oss med bara en liten stump kvar av masten, det såg inget vidare ut.
Efter lite velande fram och tillbaka vilken kaj som skulle vara lämplig för att tanka fick vi flytta oss för andra gången till en annan kaj. Till slut hade vi fått vår diesel, klockan hann bli nästan 12 innan vi kastade loss och vinkade adjö till Louis, efter ett löfte om att skicka ett kort av båten. Han skrev sitt namn på ett papper, någon adress hade han inte.
NET CONTROLERS
Alla ARC båtar var indelade i fyra grupper, i varje grupp fanns det fyra frivilliga net controllers dessutom två i reserv. Enligt ett rullande schema var net controllers ansvariga för väderrapport och positionsrapporteringen. Varje dag ropades alla båtarna upp enligt lista med start kl 12 utc, därefter varje hel timma tills alla blivit rapporterade. Här kunde man också få annan viktig information, blev det tid över på gruppens timma fanns det också möjlighet att efterlysa reservdelar eller få goda råd av de medtävlande. Hur viktigt radionätet var visade sig vid de två mayday (sos ) som var, då netcontrolers fick agera som samordnare i räddningsaktionen. Den första båten tog in vatten i stora mängder, men tillsammans med andra ARC båtar kunde de få situationen under kontroll. MRCC i Las Palmas (Maritim Rescue Cordination Center ) skickade ut helikopter med pump och fartyg för att bogsera båten tillbaka till Las Palmas. Vid andra tillfället höll kölen på att lossna, besättningen hörde hur det slängde och dunkade under båten. Netcontrolers länkade larmet till MRCC Falmouth som dirigerade ett tankfartyg mot haveristen, samtidigt satte ca 6 ARC båtar kurs mot de nödställda. Tankbåten nådde fram efter två dygn och plockade upp besättningen som hade fått tillbringa dessa två dygn uppe på däck då en segelbåt utan köl kapsejsar. Båten fick överges men lämnades med navigationsljusen på, normalt sänker man båten i situationer som denna för att inte utgöra fara för andra sjöfarare. Men i detta fall skulle en båt ifrån Kap Verde gå ut och försöka bogsera den, hur det gick med detta vet vi ej.
Att lyssna på vädret och positionsrapporteringen blev en av höjdpunkterna på dagen. Vädret lästes upp väldigt tydligt och var heltäckande för de sex olika väderområdena. För säkerhets skull brukade vi alltid dessutom spela in den på band för att i efterhand göra noteringar i sjökortet om tex. utvecklingen av orkaner tropiska stormar och de andra vanliga lågtrycken osv.
Under överseglingen var satellittelefon i gång, och lika roligt varje gång signalen hördes och vi fick påhejning hemifrån och rapportering om vår position i fältet. Efter att ha lämnat Kape Verde fortsatte vi söderut i ytterligare ett dygn, vid 16 grader nord hittade vi äntligen passaden och kunde lägga kursen rakt på santa Lucia. Med utspirad genua vaggade båten fram och tillbaka likt en anka emellan 6-8 knop. Vissa dagar var vaggningen så våldsam att man tappade lusten för allting. Allting åkte runt, skulle man försöka fika så åkte kaffekoppen åt ett håll mackan åt ett annat läsglasögonen åkte i golvet och när man hörde ett krasch och upptäckte att man trampat sönder sina ögon var det nära att man tog till lipen. Att läsa var det man gjorde dygnet runt, helst spännande böcker så att man kunde hålla sig vaken om nätterna. Vaktschemat med 3-tim pass blev tillslut ohållbart när några gamla åkommor gjorde sig påminda hos kaptenskan, vilket gjorde det nödvändigt med mer sammanhängande vila. Därför blev det ett 6-tim vila natt vilket gjorde att bördan blev större för andra halvan som fick försöka ta igen sömnen på dagtid.
Det fanns också bra dagar när allt gick som på räls och man gjorde fartrekord, och härliga nätter i månsken med tusentals stjärnor, och häftiga stjärnfall.
Vissa dagar kändes hur långa som helst speciellt när man tänkte på hur många dagar det var kvar innan man skulle se land igen, sådana dagar kunde man känna ångesten komma krypande och då försöka tänka på något annat så man inte fick panik. Samtidigt som vi ändrade vaktschemat så tappade vi några av rutinerna vilket gjorde de långa dagarna ännu längre. Som tur var så klarade vi oss från större squalls, nattetid kunde vi se dem på radarn och hur de passerade i närheten.
I gryningen den 24:e dagen, 14-Dec., kunde vi lyssna till radio Martinique, kl 06.30 kallade vi på VHF- ARC finish line - this is ARC two, five, one. We have an ETA of 30-min. Vi fick till svar - congratulations to your crossing , you are very Wellcome to St Lucia. Efter 23 dygn, 22 tim , 59 min ljöd signalen från målbåten. Via VHF fick vi instruktioner ang bryggplats i marinan, tillsammans med påminnelse att hänga ut fendrar och förtöjningstampar. Detta eftersom många båtar tidigare blivit så exalterade att vara framme att man helt enkelt glömt att göra dessa förberedelser. På vägen in tutade de andra ARC båtarna och alla ropade grattis. Väl framme vid bryggan blev vi väl mottagna av ARC representanter och en local som spelade steelpan på ett egentillverkat oljefat. Vi fick kall rumpunch och en jätte fruktkorg och en flaska rom.
Trötta men överlyckliga var vi att ha kommit i hamn, först långt senare har man börjat att fatta vad man har gjort. Men en sak är säker aldrig 24 dagar frivilligt på Atlanten igen. Det var en stor prestation att göra detta på bara två mans besättning, därtill kommer att det var det sämsta vädret på de 20- år ARC har funnits.
Om Shantis skeppare sa, citat - Det var den mest spännande, frustrerande och krävande överfart jag någonsin gjort. Det här var hans 27-de Atlantöverfart Trots att vi tappade ett dygn när vi gick till Kape Verde är vi dock jättenöjda med vår placering. Vi har hela tiden seglat med säkerheten i första hand, vilket innebär alltid revat inför natten osv.
Den största prestationen i ARC gjorde dock besättningen på båten Spirit of Juno från England. Det var 14 killar och en tjej, alla var amputerade någonstans. De fick pris som de mest glada och positiva besättning Hela hamnområdet i Rodney Bay var som ett stort festområde, varje dag var det levande musik och BBQ. Det hela avslutades med prisutdelningen den 18-dec. Då förstod man hur mycket detta med ARC betyder för detta fattiga land. Många representanter från landets styre och turistnäring var där. Turistchefen utnämnde alla oss ARC deltagare till Proud Ambassadors för St Lucia. De flesta priserna sponsrades av något företag eller privatperson. Det senaste priset som tillkommit är till den båt som gör något fint för djur eller natur. Priset har inrättats av en mor från St Lucia, till minne av sonen som seglat många ARC, men omkom under en seglats i England. Priset gick till en båt som ute på Atlanten avbröt tävlingen under 6-tim för att befria en sköldpadda som fastnat i ett drivande fisknät. Det fanns många roliga priser också, t ex bäst klädda besättning som i år byttes ut till minst klädda besättning. Priset gick till de tre muntergökarna på tyska Monet. De passerade mållinjen bara iklädda badbyxor och tomteluva.
För vår del har ARC varit en väldigt positiv upplevelse det är stor gemenskap mellan deltagarna. Man delar erfarenheter och hjälper varandra. Många bra föreläsningar och experthjälp vid behov. Vi har också genom ARC både i Las Palmas och på St Lucia fått uppleva saker som man sällan kommer i kontakt med som vanlig turist.
Fortsättning följer….
Rutt: Teneriffa - La Palma - Gran Canaria
Vi har nu haft vår semester med lugn segling mellan ett par av Kanarieöarna. Den lilla ön Isla Bonita, La Palma var en riktig pärla med väl skyddad hamn och tillgång till segelklubbens faciliteter med pool, bar och restaurang. På den enda flytbryggan fanns några lokala båtar och en del fransmän. Det fanns inte många turister, och inte så exploaterat som många av de andra öarna. Vi hyrde bil och körde upp till högsta punkten på ön bland molnen, berget är så eroderat att det rasar ner över vägarna, så det blev ett riktigt äventyr. Vulkankratern som vi inte såg på grund av molnen sägs vara den djupaste i världen. Ön hade det senaste utbrottet 1979 och ön förlängdes söderut. Ön producerar bananer, cigarrer och vin bl.a. Den 16 oktober angjorde vi Las Palmas Gran Canaria efter 36 timmars lugn segling. Det var söndag och hamnkontoret var stängt så vi blev liggandes vid receptionsbryggan som är hos den beryktade Don Pedro som har texacotappen. I pilotboken från -99 beskrivs hamnen som något man undviker och idag är det en av de bättre, till stor del tack vare Don Pedro och ARC som är väldigt stort här. Dagen efter fick vi en plats vid en av fyra pontoner som är avsedda för ARC. Nu när vi nått ett stort delmål och klarat av den tuffaste biten fick ena halvan av besättningen en stark hemlängtan. Den botades dock när våra goda vänner Bengt och Rene stod på bryggan med 5kg nykokta kräftor direkt från Sverige. Det blev en kräftskiva som hette duga. Den veckan tillbringade vi mest vid segelklubbens pool med avbrott för att njuta av maten i klubbens restaurang som var en riktig höjdare. Sedan blev det en veckas jobb med båten innan moster Gun och systerdotter Linnea hälsade på oss, Och vi fick återigen ett underbart avbrott i förberedelserna. Kontakten med släkt och vänner känns ännu viktigare när man är så långt hemifrån. ARC (Atlantic Rally for Cruisers) Kontoret öppnar två veckor innan start, då man får beställa tid för att checka in. Proceduren tar cirka 20 minuter. Man blir tilldelad ett tävlingsnummer, vårt blev 251, och man får en tid för en safety check som är obligatorisk. När det var vår tur för säkerhetskollen var vi de första den dagen som klarade oss utan anmärkning. Första veckan var det en stor välkomstfest som turistnäringen i Las Palmas bjöd på. Med Kanarisk mat och lokala sångare och dansare. Sedan fortsatte det med mängder av seminarier av olika slag, som t ex. att använda sextant , double handed , riggning, bunkring, osv. Ett av seminarierna handlade om rutt och väder och hölls av Chris Tibbs. En mycket rutinerad seglare , med 250 000 nm ett antal varv runt jorden. Varje kväll var det sponsrade happy hour på någnt av pubbarna i marinan. Dessutom ordnades ett antal middagar med dans, och maskerad med tema Mardi-Gras madness. Söndagen den 13 nov var det den officiella invigningen med flaggparad. 28 länder var representerade. Sveriges flaggbärare var Pia. Den andra svenska båten hade ännu inte hunnit hit. Från Skandinavien är det 15 norska 3 finska ,och 1 Dansk båt. Från Sverige två båtar, en är i racingdivisionen. Vi har den minsta båten vilket har väckt väldigt stor uppmärksamhet. Många journalister har varit här för att intervjua och plåta oss, bl a från tidningen Segling, Yachting World från England och en Italiensk motsvarighet. Vi har också haft besök av många svenska turister som har åkt hit för att kolla in alla båtarna i ARC. Även Jonas Ekblad som skriver för På Kryss och har skrivit många böcker om sjösäkerhet tillsammans med Jan-Erik som är ordförande i OSK avlade ett besök på vår båt. Jättekul tyckte vi, då vi har läst många av böckerna. Christer från Medelhavsseglarna har också varit här. Extra roligt då han även besökte oss innan avfärden från Lilla Bommen. Bunkring Mat för 22-25 dgr. 70 st 1,5 L. Flaskor, 8 st. 5L dunkar (tot 145 L ) +80 L i vattentanken och flera 1,5 L flaskor på däck för avsköljning av salta kroppar. Inför bunkringen hade vi skrivit långa listor, provat ett antal konserver och läst recept på lättlagad båt- mat. Den första inköpsrundan tog en halv dag, dagen efter blev alla 17 kartongerna levererade till båten. När vi kommit ungefär halvvägs med instuvningen tänkte vi - Hur i jössenam skall allt detta få plats? Det gick till slut att hitta ett hål för allt och båtens vattenlinje sjönk betydligt. Senare i veckan skulle vi inhandla resten, färskvaror, frukt och grönt. Vi har läst om extrema koster som tex någon som bunkrat enbart Guiness öl eller som en annan att lasta båten full med välling. Kanske väldigt enkelt men gud så tråkigt. I kväll firas ARC nr 20 på den flotta Real Club Nautico Dress code “smart yachting “ ???Det blir mat dryck och underhållning. I morgon kl 11.00 checkar vi ut. Kl 12.00 är det skippers briefing, då får vi det senaste vädret, radiofrekvenser och annan viktig info. På kvällen blir det Latinamerikansk avskedsfest i hamnen och fyrverkeri. Skall bli skönt att få vila upp sig i 3-veckor efter det här. Söndagen den 20-Nov går starten. Racingen startar kl 12 och Cruisingen kl 13.(kl 14 Svensk tid ) Adressen till ARC hemsida där man kan läsa om senaste nytt , väder och positioner är: www.worldcruising.com/arc2005 Hoppas att det inte blir för tufft i början, f ör då blir det kanske jobbigt hela vägen. Vi hörs om lite drygt 3- veckor. Många kramar till er alla därhemma från besättningen på s/y Grace
RUTT: Portugal, Cascais- Porto Santo-Madeira-Salvagem –Teneriffa
Loggad distans hittills 3265Nm.
Hola amigos
Vi har nu nått fram till ett av våra stora delmål, Kanarieöarna. Det känns stort. Nu skall vi ha ”semester”. Se oss omkring och umgås med vänner och familj, som kommer för att hälsa på . Vi försöker att anpassa oss till det varmare klimatet ,och ta seden dit vi kommer. Alltså lunch vid två- tiden och middag vid tio. Att uträtta något under siestan är helt meningslöst då allting är stängt. .Båten har fungerat jättebra, ingen av oss har upplevt båten som liten. Så bortsett från de problem vi haft och som de flesta långseglare har, är vi jättenöjda. Go small go cheap go NOW. Många av de “käcka “ grejer vi haft med oss har dumpats i närmaste soptunna. Ju färre prylar desto enklare liv. Vi lyssnar ibland till Radio Sweden 6065 kHz på kortvågsradion, för att ha lite kontakt med ”verkligheten”. Det är också alltid lika roligt att få mejl med nyheter hemifrån. Den 7-nov börjar förberedelserna med samling i Las Palmas på Gran Canaria, tillsammans med 224 andra båtar. Alla med samma mål, den stora utmaningen, Atlanten och 2800 NM till St Lucia Västindien. Cascais-Lissabon Marinan i Cascais ligger nedanför fortet de Santa Marta med 10 min. promenad från centrum. Marinan öppnades –99. Här finns allt inom marinans område, affärer med båttillbehör ,kläder ,och restauranger/barer (17 stycken).Ingen risk för kö till duscharna, då hygienutrymmerna är väl tilltagna. Området var dessutom mycket välbevakat, grindar till varje ponton och hela marinaområdet var inhägnat med låsta grindar nattetid. Det upptäckte vi efter att varit på Fado med supe i Lissabon, och blev lite sena till marinan. Snopna blev vi när den gångväg vi brukar ta var låst och vi fick vandra runt hela fortet till andra sidan där det fanns en vakt. Vi blev inte insläppta utan att visa passerkortet till pontonen och tala om vilken plats vi låg på. Här skulle man tryggt kunna lämna båten en längre tid, vilket många också gjorde. Flera av de båtar vi träffat tidigare valde att ligga för ankar i bukten utanför. Många vänner hade vi till vår båt för att ljuga lite om allt vi varit med om och passa på och få en dusch eller tvätta i marinan. Här låg också Crux, en First 45 med Roger och Anna från JRSK och Göteborg. Det var särskilt roligt eftersom vi träffats tidigare hemma på kurser och träffar inom JRSK. Anna är förskolelärare och Roger entreprenör. Det var lätt att med tåg ta sig till Lissabon. Pendeltågen gick varje kvart och tog mellan 30- 40 minuter till centrum .Två heldagar hade vi i Lissabon. Med Lisboakortet åkte man gratis med tåg, tunnelbana, spårvagn och buss. Höjdpunkterna var de gamla smalspåriga spårvagnarna som gick genom de smala gränderna i Alfamakvarteren. Att få promenera i dessa, dom äldsta i Lissabon, med fladrande tvätt, kanariefåglar som sjöng i sina burar, och fadomusik som hördes från någons öppna fönster. Helkvällen med supe och fadosångare som sjung de ofta vemodiga sångerna var en upplevelse. Det var svårt att lämna Cascais och efter att ha skjutit upp avfärden ett antal gånger checkade vi slutligen ut den åttonde september. Överfart Lissabon-Porto Santo Samling vid pumpen. Vid dieselpumpen visade det sig att två av de andra båtarna, Sulamit 2 och Albertina planerat att gå samtidigt som oss. Här träffade vi också Kristina och Jan från Råå som seglar sin egenhändigt byggda båt, och har seglat sedan barnsben.De har en son som deltar i Americas cupsatsningen.De berättade att de tänkt göra varvet och vara borta i tre år. Efter att ha tankat diesel och köpt varsin glass ,satte vi segel och la ut en waypoint på plottern till Porto Santo, samt kopplade på Nisse. Vi har gjort om vaktschemat än en gång. Nu provar vi med tre timmars pass dygnet runt. Konsten är att kunna sova på beställning och med utmattningsmetoden brukar det fungera. Vinden dog ut framåt natten och vi fick motorsegla, tråkigt med mullrandet men skönt att slippa ransonera strömmen. Andra natten vred vinden över till syd och vi ändrade kurs. Vi hade tills nu haft de andra båtarna inom synhåll men olika bedömningar gjordes och vi skildes åt. På nätterna var det stjärnklart .Månen var uppe, det kändes som att man seglade på en egen gata av silver .I vågorna som slog mot båten gnistrade marelden. Sagolika nätter som är svåra att beskriva med ord, det måste upplevas. Lugnet härskade ombord. Det gick att laga mat, vi kunde t.o.m. göra ägg och bacon till frukost. Läsa ut var sin bok hann vi också med. Någon fiskelycka hade vi däremot inte. Sista natten siktade vi återigen en lanterna ,och på morgonen låg vi återigen på samma kurs som Sulamit2. Det hade annars varit väldigt tomt på havet och man blir faktiskt lite glad när man ser ett ljus om natten. Vi siktade Porto Santo i gryningen .Vid lunchtid lade vi till vid piren för visiters. Överseglingen hade tagit drygt fyra dygn med loggad distans 538 Nm. Sulamit kom i hamn en halvtimma efter oss ,och ensamseglaren Bernardo ett halvt dygn efter. Utan att ha gått för motor och dessutom fått tre Dorados ,det nappar för dom erfarna. Tove på Sulamit2 som låg utanpå oss vid betongkajen, klagade över fiskstanken i hamnen. Efter ett varv på däck hittades en flygfisk stendöd, därav lukten .Uffe fick posera med den femton cm stora fångsten framför kamera. Porto Santo Liten ö norr om Madeira som har en tre km lång gyllene sandstrand som ger en försmak av västindien. Ön är populär bland långseglare och enligt tradition målar varje besättning sitt båtnamn på den höga vågbrytaren av cement. Roligt var det att beskåda många riktigt fina konstverk. Många namn kände vi igen. Färg och penslar hade vi glömt att ta med oss, så det blev en lång promenad längs med stranden in till byn för att införskaffa nödvändiga attiraljer. Några turer blev det också till supermarket för att bunkra mat och vatten. För en billig peng tog vi taxi tillbaka till båten, och blev körda ända fram. Hälften av båtarna i vårat ”gäng” valde att ligga för ankar i hamnområdet. Ligger man utanför marinans område skall det inte kosta något. Och gör man som Bernardo, går in och registrerar sig på olika instanser är det inga problem. En av de svenska båtarna togs av polisen när dom innan avgång gick in till kajen för att tanka vatten. Deras båt vägde över tio ton, och då gällde andra regler. De fick betala lika mycket som det hade kostat att ligga vid pontonerna i marinan. En dag fick vi besök av en göteborgstjej som” fastnat” på Madeira för åtta år sedan. Hon hade gift sig med en portugis och hade två döttrar som sagt. -Mamma där är en båt från Göteborg, du måste gå och hälsa. Av henne fick vi lite info om dom olika nya marinorna på Madeira och rekomendation om att besöka naturreservaten Ihlas Selvagem Grande och Pequena. På marinan kunde man hjälpa till med tillstånden som krävdes för att ankra på Selvagem. Dokumentet var gratis men skulle ta mellan 24-48 tim. Porto Santo är en liten ö. En bussrundtur med stop på dom vackra utkikspunkterna tog två timmar och då hade man sett allt. Det var svårt att lämna lugnet och friden i Porto Santo. Men den tionde dagen gjorde vi det sista penseldraget på vårt bomärke på muren ,checkade ut och fick rabatt som ”långliggare”. Översegling Porto Santo-Madeira . Efter åtta timmars segling kastade vi ankar i Baia de Abra på Madeira, omgivna av höga berg . Tio meter djupt, och så klart vatten att man kunde se botten. Här låg vi i två dygn ,Pia badade och vi studerade alla ”ryggsäcksfolken” högt där uppe på vandringsleden. I vattenytan stack ett huvud upp då och då. -PeGe kom och titta, det ser ut som en sköldpadda. Just då försvann den. Hade det varit en synvilla? Eller hade frun blivit knäpp? Senare på eftermiddagen kom den tillbaka ,och finns numera med som bildbevis. Sköldpaddan hade brun sköld och var ca.70-80cm i omkrets. Vi fick senare bekräftat av Roger på Crux, som seglat charter runt Kanarieöarna, att dom finns men är mycket sällsynta. Efter två dygn lättade vi ankar, och möttes av personal i gummibåt från den nya närbelägna marinan.Vi blev erbjudna ett förmånligt pris om vi nyttjade deras faciliteter.Vi hade tänkt att hyra bil i några dar, då kändes det tryggt att båten låg förtöjd iland, därför accepterades erbjudandet. Marinan var fortfarande en byggarbetsplars , mycket var fortfarande provisoriskt ordnat. Duscha fick man göra i ett provisoriskt plåtskjul med ståtoa(hål i golvet).Duschningen för kaptenskan skedde endast dagtid. Emellertid var servicen från personalen fantastisk, bl.a. erbjöds man skjuts till supermarket och tvätteriet. Dessutom kunde man få tillgång till marinans internet och väderfax. Marinan ordnade med en hyrbil .Och i tre dagar var vi ute på serpentinvägar i hisnande höjder .Ett stopp för lunch i den lilla bergsbyn Sao Jorge .Vid spisen stod mamman och lagade maten medan dottern serverade, äkta och hemlagat ,så underbart. Madeira är en fantastisk ö ,här skulle man lätt kunna bli kvar .De flesta här pratar engelska, så det var inga problem att göra sig förstådd. De är också oerhört vänliga och hjälpsamma. Utan kontanter på fickan och hungriga besökte vi första dagen närmaste by för lite mat. När vi satt där på restaurangen och fått in av vad vi beställt frågade vi -Ni tar väl kort ? Pinsamt för oss blev det . -Tyvär, det gör vi inte .Enda bankomaten i byn låg flera km bort. Ägarinnan tillkallades . - Inga problem, jag kör er dit. Allting löste sig och vi blev både mätta och belåtna. Vid vårt nästa besök erbjöds vi skutts hem till båten. Tillståndet för Selvagem Grande hade gått ut. Man måste uppge ett datum, sedan har man 48timmar på sig. Men i Funchal kan man gå till kontoret som utfärdar sådana. Myndigheten ligger vid botaniska och efter att ha knackat dörr ett antal gånger kom vi till slut till rätt instans. Efter att ha lämnat vårt gamla tillstånd fick vi efter en tids väntan till slut ett nytt. Portugiserna är mycket för dokument och stämplar. Det är minst två instanser att besöka vid varje marina, trots att man är inne i landet måste man visa pass, båtens dokument osv. om och om igen, och i många hamnar kommer tullen ombord. Men än så länge har vi inte haft någon razzia. Blåste gjorde det i varje fall varje dag, med fallvindar från dom höga bergen vilket gjorde att båten ryckte våldsamt i förtöjningarna. Datan som klarat alla överfarter med dess väder föll i durken så att skärmen sprack. Bateriladdaren gav upp första dagen i hamn. Vid rep.försök slutade även solpaneler och vindkraftverk att ge ström. Reservladdaren fick grävas fram ur gömmorna .Pege fick återigen en heldag med verktyg över hela båten ,och en och annan svordom hördes emellanåt. Vi konstaterade återigen att många båttillbehör ej lämpar sig utanför Vinga. Nästa gång blir det villastandard och inte ”leksaks prylar ” i plast för dyra pengar. Coctail party För objudna gäster. Typer som kallas KACKERLACKOR. Serverar vi i plastkorkar en delikat blandning av kondenserad mjölk och borsyra .Dödsgod. Ett beprövat recept som vi fick av Bernardo på Albertina. Korkarna placeras med fördel på varma ställen som tex.i maskinrum och bakom elcentralen. Översegling Madeira- Selvagem Grande- Kanarieöarna Prognosen var NO 9- 10 m/s , dyning NNW 2,5m. Med avtagande efter 1-dygn.Lovande tyckte vi och kastade loss. Med ett rev i storen lämnade vi Madeira. Redan i sundet mellan Madeira och ihla Desertas hade vi mer vind än vad som förväntades. Rent ostliga vindar på mellan 13-15 m/s . Dyningarna var mellan 3-4 m. Med kursen vi hade lutade det mycket och var ganska obekvämt. Vi övervägde att vända , men beslutade ändå att fortsätta. Vi hade ju ändå gått i 8-tim, inga varningar fanns på navtex. Hela natten och dagen efter hade vi kulingstyrka. Oturligt nog tog gasen slut redan första dagen .I den kraftiga sjön var det inte läge att gå fram till fördäck för att byta tub. Till middag blev det en kall burk med bullens pilsnerkorv och kalla vita bönor i tomatsås. Med tanke på prognosen om avtagande vind hade vi fortfarande kurs på Selvagem. Trots att det innebar att vi måste gå högt i vind .Detta vilket i sin tur innebar inte vidare komfortabelt ombord. Skam den som ger sig. Vi rundade Selvagem på västsidan pga. vågor och vind, tvärt emot anvisningarna från piloten. På sydsidan ligger den grunda viken där de två väktarna på ön bor .De vakar över ön och kontrollerar tillstånden för de båtar som vill ankra där. När vi kom fram till den lilla trånga ankarplatsen såg vi att höga dyningar slog in i viken. Vilket innebar att det var omöjligt för oss att ankra där utan stor fara. Vi hade inget annat val än att fortsätta. Vi beslutade att gå till Teneriffa istället för Graciosa som planerat Med kursändring blev det mycket lugnare och komfortabelt ombord. Till lunch denna dag blev det burk skinka med kikärter, det gick väl an men att inte kunna få kaffe är värre .Det läckte stadigt in från fönstret i förpiken. Kölsvinet fylldes, vi fick länspumpa med jämna mellanrum .Det klafsade från mattorna, tidningar och handdukar fick läggas ut på golven så gott det gick Efter drygt 3- dygn angör vi Santa Cruz Teneriffa Trötta möra och salta tycker vi återigen att livet är underbart. I gästhamnen mottages vi av en spanjor på en knallorange vespa. På sydländskt vis tecknar han med hela kroppen ,att vi skall ligga till höger om katamaranen och bakom den stora motorbåten. Förstod ni? Bakom med teckenspråk tecknades genom att ta bägge händerna från fötterna, upp i en vid båge, och avsluta med händerna vid marken så långt fram han nådde och hela kroppen följde med. Nu skall vi skölja av båten och utforska Kanarieöarna, mer om detta nästa gång. Fortsättning följer…
Rutt: Skottland :Campeltown – översegling Irländska sjön Irland: Bangor/Belfast – Dun Laoghaire (Don Liri ) /Dublin- Arklow- Kilmore – Kinsale
Prisexempel Irland: Ponton 250-400 exkl. El. Biscaya översegling Spanien :La Coruna-Corme-Camarinas-Ria Muros-Bayona-Isla del Faro-Bayona Portugal: Viana do Castelo-Leixoes/Porto-Figueria da foz –Peniche-Cascais/Lissabon Loggad distans hittills 2413 NM (ca. 450 mil) Hola amigos I snart tre månader har vi nu varit på väg. Det har varit en händelserik tid. Många var också farhågorna innan vi avseglade från ”Götet”. Hur skulle det gå med tidvattnet, nattseglingarna, och att ensam ansvara på vakten? Det är väl alltid så att det okända eller det man inte tidigare har någon erfarenhet av, kan kännas lite skrämmande. Vi har numera lärt oss att dra fördel av tidvattnet och på Irland tyckte vi att nattseglingarna var de bästa. Förväntningarna att träffa spännande människor, se nya platser, och göra nya erfarenheter har infriats med råge, för det gör vi hela tiden. Så mycket tid till att läsa böcker har vi däremot inte haft. Men verkligheten överträffar dikten. Ett gammalt indianordspråk säger att man ska färdas så långsamt så att själen hinner i kapp. Visst skulle man vilja stanna lite längre på vissa ställen.1år känns samtidigt som långt, väldigt kort. På fukt/mögel fronten har det lugnat sig betydligt. From. att vi kom till Spanien, där vi kunnat ha alla luckor öppna och det så att säga har blivit helt urblåst. Stora problem har de haft här i Norra Spanien och Portugal med alla skogsbränder. En natt såg det ut som om hela berget bakom oss brann. Och i en av fiskebyarna i Portugal berättade Hamnkapten att åtta hus brunnit ner där. Tack alla som skriver och berättar om vad som händer där hemma. Vi läser alla mejl så fort det finns möjlighet ,men det är långt emellan internet -cafeerna här. Många gånger har det inte funnits tid till att svara, hoppas på överseende med detta. Många kramar från besättningen på Grace Överfart Skottland-Irland Tidigt på morgonen den24-Juli på kurs mot Bangor marina och Irland .Vi hade kollat i piloten innan, vilken tid som var lämplig att passera udden Mull of Kintyre. Där kan vara farligt när det blåser i komb. med tidvattnet .Överfarten tog 11 tim i lugnt väder. Irland Bangor Marina ligger 30 min utanför Belfast . Det var den flottaste marinan vi någonsin varit på. Det var som att checka in på ett hotell. Där fanns allt, receptionen var öppen 24 tim om dygnet, och vilka duschar, med obegränsat tid och vatten. Vilken lyx .Hamnen var naturligtvis bevakad Kommer man från annat Eu land behöver man inte anmäla sin ankomst till kustbevakning .Det räckte med blanketten man fyllde i på marinan. Dagen efter tåget in till Belfast och en Hopp on Hopp of tur i Belfast .Bla.fick vi se varvet där Titanic byggdes .Där hus tidigare stått som blivit bombade under konflikten , var det nu stora parkeringsplatser .Enl. guiden som förresten var så rolig att ingen hoppade av, så finns det ingen annan stad som har så gott om p-platser. Några dagar efter vår vistelse fick vi uppleva en historisk dag då IRA lade ner sina vapen. I Bangor marina bodde också Black Guillemots. Svarta fåglar med röda ben .Där hade fåglarna haft sin hemvist sedan år 1911.De hade sina bon i hålorna i hamnpiren. Fåglarna skyddades av en förening Det berättades om en man som hade upptäckt ett par som byggt bo i hans båt .Mannen ville inte störa den lilla fågelfamiljen så därför använde han inte sin båt på hela den säsongen. Pege hade en heldag nere i durken för att komma tillrätta med alla läckor. Vi träffade en annan svensk båt på marinan. Båten hette Blue Marlin från Hönö.Besättningen Hans och Milla deras dotter Emma och sambon Stefan .Emma är väldigt duktig på data och hon har bla. byggt upp hemsidan för JRSK . (Jorden runt seglar klubben )Blue Marlin var också på väg söderut till Caribien , kanske blir det också varvet runt på obestämd tid. Vi lämnade Bangor marina på kvällen, nattsegling och kurs mot Dublin. En sträcka på ca 20- tim.Marinan Dun Laoghaire,( det iriska namnet uttalas Don Liri )ligger ca 20 min från Dublin .Den var också den dyraste hittills(40 euro/natt).Två nätter planerade vi att stanna för att hinna med guidad tur i Dublin och Guiness bryggeriet förstås. Dagen efter ankomst tog vi tåget till Dublin ,hittade en Hopp on Hopp of buss och när vi kom till Guiness och nästan alla hoppade av undrade guiden –Was it something i said? Bryggeriet var i gamla delen omgjort till ett museum. Till musik och häftig ljussättning kunde man följa produktionen och dess historia. Sju våningar upp och en fantastisk utsikt över stan avslutades det hela med att få avnjuta en pint of Guiness. Det blir ofta inte riktigt som man tänkt sig när man färdas med båt .Inblåsta blev vi ytterligare i två dagar, gale och” skitväder”. Då kunde vi roa oss med att studera lite av den Irländska filosofin: There are only two things to worry about either you are well or you are sick If you are well Then there is nothing to worry about If you are sick There are two things to worry about. Either you get well or you will die. If you get well There is nothing to worry about If you die There are two things to worry about. Either you will go to heaven or to hell. If you go to heaven There is nothing to worry about. But if you go to hell, you`ll be so damn busy shaking hands with your friends. You wont have time to WORRY. Vädret blev stabilare ,kurs mot Kinsale ,med stopp Arklow och Kilmore (två små fiskehamnar.)Sälarna verkar vara en turistattraktion här .I många av hamnarna har vi sett tjocka och välmående sälar. Efter att fått tillslängt sig ett skrovmål från någon av fisketurerna har de sedan legat på slipen och jäst. B`as en Eiran – Må du dö på Irland, säger irländarna ibland när de skålar med varandra. Tydligen det bästa en irländare kan önska en annan. Stämningsfulla pubbar finns det gott om här. Vyer som tar andan ur en, imponerande klippformationer som reser sig ur havet, gyllene sandstränder, och vilka blomstrande trädgårdar och med palmer dessutom .Milt klimat, 70- 80% fuktighet mätte vi i båten och ganska trötta var vi förstås på att höra ordet DRIZZEL(ofta duggregn) på väderprognosen. Inspektion av frukt och grönsaks- förrådet varje dag , mycket fick kasseras innan vi hann äta upp det .Försökte även att linda in i papper var för sig ,konstaterade att vissa grönsaker helt enkelt fick uteslutas på inköpslistan om det inte skulle inmundigas samma dag .För slit och släp är det när man skall bunkra mat och vatten .Ofta ligger supermarket en bra bit ifrån hamnen. Som hjälpmedel för detta ändamål har vi en hopfällbar back på hjul (dragkärra) oumbärlig. Får se hur länge den håller. Seglingen på Irland har annars varit relativt lätt. För att dra fördel av tidvattnet har det blivit många nattseglingar .Vi hittade inte några bra ställen för ankring här, så det blev ett stort hål i kassan med alla dyra hamnavg. KINSALE Vi hade haft ganska bråttom att hinna ner till Kinsale . Överfarten Biscaya bör göras innan augusti med tanke på väder och vind .Nu var det redan den 1:a aug .Mycket skulle förberedas innan ,även mentalt för många otäcka historier har man ju hört om Biscaya. Nätterna har blivit mycket mörkare nu. När vi anlände Kinsale vid midnatt var det helt becksvart. Vi hittade en ledig plats (trodde vi) vid hotellet .Blue Marlin som anlänt strax före oss tog emot våra tampar. När vi förtöjt upptäckte vi att det låg en del fiskeredskap vid bryggan, men chansade ändå på att få ligga kvar fram till morgonen .Hamnen verkade vara ganska så full, konstaterade vi tillsammans med Blue Marlin .När vi stod där på bryggan mitt i natten i den ”skitigaste” hamnen hittills, fick vi se något stort djur på bryggan. Trodde först att det var en råtta, det var det inte men inte hade i alla fall jag lust att stå kvar. Väckta blev vi tidigt nästa morgon av lastfartyget bredvid som skulle lossa sin last av spannmål, strax därefter kommer även fiskaren vars plats vi lånat under natten och frågar försynt om när vi hade tänkt att lämna. Allting blir emellertid lättare i dagsljus och vi hittar en plats vid marinans gästbrygga. JAKTEN PÅ RESERVDELAR Mycket tid har gått åt att hitta reservdelar. Genom hela Irland har vi försökt att få tag på bl.a. oljefilter utan att lyckas. De två som fanns med hemifrån fick kasseras efter att ha blivit utsatta för fienden nr.1 SALT (vatten) och börjat rosta. Att leta efter reservdelar är annars ett tacksamt samtalsämne och något som ofta diskuteras i varje hamn. På båten Blue Marlin resonerade man som så, att hade man inte hittat vad man sökte första dagen fick det vara tills nästa hamn. Mycket på båten läggs numera in i plastpåsar ,även datan är inplastad .Funderar att byta namn på båten till s/y Gladpack. I Kinsale träffade vi också båten Spice igen, med besättningen Kjell och Lollo. Förra gången vi träffades var på Laesö i mitten på Juni .De var på väg till Medelhavet där de skulle stanna på obestämd tid. Grannbåten på bryggan var en äldre herre ifrån Irland på båten Tyger. Han väntade på sin nya besättning och skulle liksom vi vara med i ARC . från Las Palmas. En annan också äldre man, åkte flera gånger förbi med sin gummibåt och gjorde tummen upp för vår båt. Dagen efter kom han gående till oss på bryggan och berättade att han själv hade varit ägare till en Kings Cruiser. Totalt hade han haft sju båtar i sin ägo ,men ingen som Kings Cruisern. Han var väldigt intresserad av våra modifieringar. När han hörde att vi var på väg till Caribien sa han - No problem, she take you there. Aldrig har vi väl pratat så mycket med grannarna i hamnen som på Irland ,och även på vilka andra ställen som helst förresten. Irländarna är mycket öppna och utstrålar en värme som känns väldigt genuint .Många har delat med sig av sin erfarenhet och gett oss lite goda råd på vägen , vilket vi tacksamt suger åt oss. Staden var betydligt mysigare än hamnen. Trånga gränder med hus i färgstarka kulörer, mycket folk och mysiga restauranger. ÖVERSEGLINGEN BISCAYA Den 5-Aug lämnade vi Kinsale. Egentligen hade vi tänkt att avgå dagen innan men ställde in i sista stund efter att ha fått en väderprognos med varning för hårt väder. Dagen efter var det betydligt lugnare och vi kastade loss trots att det var en fredag. Vilket enligt många långseglare betyder otur. Vi lade in kursen på La Coruna på plottern . Sträckan var ca.500 NM. Beräknad tid var 4-5 dygn. Inför överseglingen hade vi gjort om vaktschemat.6-tim. vila var på natten .Pege skulle ta den mörkaste biten. Därefter 3-tim.- pass dagtid. Middagar för 4-dgr. var förberedda och bara att värma. Vi hade också nu blivit vän med och testat vår tekniska utrustning. Väderfaxen och navigationsprogramet tillsammans med radarn fungerade utmärkt. Vi kände oss redo för nya strapatser. De första två dagarna” flöt” ,vi seglade stadigt mellan 6-7 knop .Vind 6-8 m/s. Dyningarna var däremot lite jobbiga och man önskade ibland att man var en bläck fisk. För armarna räcker inte till när man måste hålla i sig samtidigt som man äter eller gör något annat. För att gå på toa, måste man dessutom vara mer eller mindre akrobat . Spisen gungade av sitt fäste under det första dygnet. På kvällen det andra dygnet började det bli riktigt jobbigt. Över 15 m/s och max revad stor. Vinden tjöt ,vi spände fast oss med livselarna. Med knappt några segel gjorde båten stundtals över 8 knop. När man sedan låg i stick-kojen och försökte sova ringde Irish mannens ord i mina öron,-she take you there. Det blev två mycket jobbiga dygn .När man avlöst varandra var det bara en sak man ville göra ,att få sova. Det gick åt mycket sjösjukepiller de dygnen .Vi fick också en liten fripassagerare. En liten gul fågel kom flygande och landade nästan i knät. Han fick vila under sprayhooden bland tampar och kaffekoppen. Efter att ha blivit stärkt av en bit Apelsin flög han så småningom vidare. Efter sista natten började vinden att avtaga .När jag kom upp i sittbrunnen tidigt den morgonen var den gode kaptenen så slut att han stod och sov på sin post. Nu var det min tur att beodra,- till kojs. Vi var nu endast 5-tim från La Coruna och det blev istället dimma. Varje dag hade vi haft sällskap av delfiner så även denna morgon .Pege hade också sett två valar som blåste vatten ute på Biscaya LA CORUNA Vi hörde mistluren från Torre de Hercules långt innan vi såg den. Förresten den äldsta fortfarande igångvarande fyren i världen . Framme, efter 96-tim till sjöss och ganska så möra och klibbiga av allt salt .Norska besättningen Shennan och Arnolf från båten Babette tar emot våra tampar på bryggan .De berättade att de haft sällskap med två andra svenska båtar över Biscaya .Det var Blue Marlin och Spice. De avgick två dagar innan oss ,alla hade de haft lika besvärligt som oss den sista biten. Det vi mest av allt längtade efter var en” goood” härlig dusch. Efter att ha skrivit in oss uppsökte vi baracken där duscharna fanns .På damernas fanns av någon anledning också tvättmaskinen placerad. Den goda efterlängtade duschen blev något störd av folk som skulle tvätta, dessutom hade ingen varnat för att ljuset slocknade efter en viss tid. Det fanns endast en tvättmaskin för hela denna stora marina. Det gick till så att man ställde sin säck i kö, efter 3-dgr.var det vår tur. La Coruna var inte den lilla fiskeby som vi hade väntat oss, utan mycket, mycket större. Här fanns allt. Äntligen lite värme och sol på våra bleka ben ,med små inslag av blått(blåmärken). Efter en dags vila, med en stund på stranden(en ½ tim på var sida) och paella till lunch på restaurang mådde vi ganska gott .Vi hade planerat att stanna 4-5 dgr. Därför fanns ingen anledning till att stressa. Långa promenader blev det genom denna vackra stad .Reservdels-jakten gav resultat denna gång .Vi lyckades med att hitta det mesta .Spanjorerna var väldigt hjälpsamma, hade de inte vad vi sökte så skrev de namn och adress till någon annan som de trodde kunde hjälpa oss. På så sett blev det en och annan mil med apostlahästarna .Efter 5-dgr. ville vi vidare. Nästa stopp skulle bli Corme en liten fiskeby. Vid något tillfälle för längesedan hade vi hört nämnas att många hoppar över La Coruna och Finistere( som betyder jordens ände) och siktar lite längre ner .Nord este pardo är ofta förekommande i detta området ,det är en NO. Vind kuling eller gale. Inte för intet kallas denna kust för Costa del Morte(dödens kust).Vi lämnade La Coruna på fm .Vi hade haft bra väder i den skyddade hamnen .Pege kollade prognosen innan vi avgick,5 beafort och 2m höga vågor. Lugnt trodde vi, för fulla segel seglade vi ut .Efter en liten stund mötte vi en båt som revat nästan max .Då hade det också plötsligt börjat blåsa rejält ,det var ungefär som att någon tryckte på en knapp .Vi revade ganska snabbt både ett och två i storen. Ändå gjorde vi 8 knop och i surfen 9.7ö.g. Så snabbt skall inte denna båt kunna gå .Vi gjorde vårt bästa för att sakta ner då böcker från hyllan på babord åkte över till hyllan i köks-delen på andra sidan. När vi gick ut fanns det inget som tydde på hårt väder, ej heller några varningar. Det kom som en otrevlig överaskning, emellertid klarade vi det bra. När vi kom fram till målet för dagen blåste det uppåt 20 m/s. Vi insåg att det var för farligt att försöka gå in i den trånga hamnen .En engelsk båt hade ankrat utanför piren i någorlunda lä .Vi följde hans exempel och ankrade där .Det blev efterhand fler som ankrade på samma ställe . På kvällen konstaterade vi med en suck –jaha , nu har ankar-lanternan lagt av. Provisoriskt fick vi tända det vi hade, och en ficklampa hängdes upp. Gale varning hade utfärdats och vi blev kvar där ytterligare en natt .Vi hade både mat och vatten så vi klarade oss bra. T.om. fick vi oss en dusch sittandes på durken i sittbrunnen och med dusch- påsen hängandes på bommen. Tidigt nästa morgon fortsätter vi till Camarinas .Vi har nu från början ett rev i storen, visa av tidigare erfarenhet .När man börjat titta runt lite på de andra båtarna så gör alla så, eller också seglar man bara med förseglet. Väl framme i denna lilla mysiga fiskeby ankrar vi längst inne i en badvik. Det blir årets första dopp ,härligt .Gummijollen blåses upp och det blir en tur in till byn .Här får vi avnjuta den godaste bläckfisk och gambas på en trevlig restaurang vid hamnen. Dagen efter lägger vi oss i marinan för att tanka upp, och fräscha till både oss själva och båten. Såg framemot en lugn natt i marinan .Överallt i hamnarna har vi lagt märke till en speciell sorts fiskar .I denna hamnen var de väldigt livliga, Schluurp, Sluurp ,hördes hela natten då de sög i sig av det som fanns i hamnen och på grannbåten som hade tjocka beväxningar under kölen. Varje paradis har sin orm! Bayona-Isla del Faro Angör marinan i Bayona i nästan full kuling. Får hjälp av ett par Holländare som tar emot oss på bryggan för visitors. Marinan är full och vi får inte ligga kvar .Lämnar i alla fall båten där för en snabbis in på stan .Köpte två jätte entrecot till grillen på kvällen .I båtens utrustning ingår en förnämnlig gasolgrill som vi kan montera upp i sittbrunnen. Det fanns bra ankrings möjligheter i viken så där låg vi bra i tre nätter. I Bayona träffade vi på två andra svenska båtar. Det var ensamseglaren Bernt ”Bernardo” på båten Albertina. Detta var hans tredje resa. Han kom från Hudiksvall och hade varit hemma för att jobba i två år ,men stod inte ut med vintrarna så därför gav han sig av igen. Och båten Sulamit 2 från Stockholm. Besättningen bestod av Tove som var Frilansare och Uffe som hade friår. Alla skulle de i alla fall till Caribien. Bayona är ett attraktivt turistmål. Det var hit Columbus kom efter att ha upptäckt ”nya världen”. Här fanns också en kopia av la Pinta, Columbus båt. Tjusigt var det också med den gamla välbevarade fästningen vid hamninloppet. I den genuina gamla stan fanns fullt med små mysiga restauranger och barer. Efter att ha”gjort stan”i tre dgr.fortsätter vi ut till de s.k. Paradisöarna .Det hade vi hört talas om att det skulle vara så nära Caribien man kunde komma på dessa breddgrader. Vi kastade ankar i lä av ön .Det låg ganska många båtar när vi kom, men många gav sig av framåt kvällen. Då dök istället fiskebåtarna upp. Det blev stundtals ganska otrevligt då de blev ganska närgångna. En körde rakt emot oss med full fart, först när han upptäckte att jag videofilmade hela händelseförloppet väjde han bort. På morgonen var vi mer eller mindre omringade av nät. Tidigt nästa morgon tråcklade vi oss ut och lämnade Spanien. Nästa mål var Portugal. PORTUGAL Viana do Castelo som är en av den mest populära semesterorten i norra Portugal blev första hamn. Vid angöringsbryggan blev vi mottagna av besättningen från den Danska båten PI. Deras båt var en stor illröd farkost , vi hade sett dem tidigare under dagen ute till havs .För fulla segel hade de gått väldigt fort trots att det ej var så mycket vind .Vi hade undrat därute om det blåste annan vind närmare land där de seglade .Efter att ha blivit inbjudna på en kall” öll” fick vi förklaringen ,de hade naturligtvis stöttat med motorn. Sällskap hade de av båten Friggs med ensamseglaren Olle. Att klarera in i Portugal var mycket omständigare än tidigare. Hamnkaptenen kom och hämtade Pege i sin gummijolle , de åkte in till hamnkontoret som låg en bit in. Proceduren tog ca. 20-min. Allt ville de veta, varifrån man kom vart man skulle nästa hamn ,besättningslista ,ägare ,kapten, färg på båten etc .etc .(Samma procedur i alla hamnar i Portugal fast ibland såg formulären lite annorlunda ut.) På kvällen blev det promenad i den gamla delen av stan, med stilfulla byggnader från 1500-t. Tre rätters middag på restaurang, och med priser långt under jämfört med hemma var det en ren fröjd att få avnjuta denna lyx. I Portugal är många tackolov duktiga på engelska ,och vi fick en intressant vin lektion av vår mycket trevliga kypare. Strax efter soluppgång drar vi vidare nästa morgon till Leixöes nära Porto. Dimman låg tät, då gäller det att hålla uppsikt över alla (förbaskade) fisknät extra noga. Många har inte ens märkt ut med pinne och flagga. Många ggr. har vi sett, kan det vara typ en fotboll eller bara en frigolit bit. Därför vågar vi oss inte på några nattseglingar här. De kan dessutom finnas en bra bit ut till havs, på ställen där man minst anar det eller tror pga. djupet. Fisket har en djup tradition i Portugal och Galicien. Alla gör det. På helgen kan man se en 4-5 gubbar i samma lilla båt ,eller så står man vid piren ,morgon som kväll med sitt kastspö.. När vi anlände marinan var den stängd för renovering. Marinan är en av de äldsta på Atlantkusten .Vi fick ankra på utsidan och ta jollen för att klarera in oss. Dagen efter tog vi bussen till Porto.En heldag med sightseeing och besök på ett av de kända Portvinsmärkena. Rödvin tillsatt med lite alkohol är receptet ,vinet lagras sedan mellan 2-50 år .Det fina Portvinet bör sedan drickas samma dag som flaskan öppnas. Och vi som haft en gammal Sandeman hemma i -Ja hur länge som helst. Men det är förstås långt ifrån det vi fick provsmaka på här. Särskilt goda årgångar får betäckningen Vintage Port. Porto har inte bara gett namn åt vinet utan hela landet .Här vimlar det av små pittoreska matställen . En god lunch med utsikt över Dourofloden och gamla stadsdelen med sina skeva hus och smala kullerstensgator kändes inte helt fel. Nästa hamn blev Peniche. Och med Portugals näst största fiskeflotta varnades det i piloten för mycket svall i marinan från fiskebåtarna. Fullt var det i marinan men efter att cirklat runt några varv(många båtar kom samtidigt)la vi till utanför en Engelsk ägd båt som var Svensk designad .En Ohlsson 38 med namnet Pegasus af Arne. På kvällen blev det promenad till fästningen från 1500-t. Fästningen hade använts som fängelse för politiska fångar och senare som flyktingförläggning .Men nu var här en internationell marknad. Stor mysfaktor hade denna fiskeby trots trångt i hamnen. Båten Pegausus, på vilken vi hängde skulle avgå tidigt nästa morgon .Och uppe med tuppen var även vi denna dag ,för att hinna fram till Cascais i god tid och få en plats i Marinan. Det var söndag morgon, det låg en jätteklunga med små båtar och fiskade i hamninloppet och utanför låg dimman tät .Tjockan lättade inte förrän vi rundade Cabo de Rocka(150 m.) som är Europas västligaste punkt . Cascais är ett pittoreskt fiskeläge och en stor populär badort med gyllene stränder. Här blir det nu ett lite längre stopp,(skriva resebrev bl.a) .En dag eller två till Lissabon som ligger ca.30 min (med tåg) från marinan blir det också . FORTSÄTTNING FÖLJER…
Rutt: Norge: Mandal – Farsund - Skottland :Whitehill – Inverness - Caledonian canal – Torso - Port Ellen - Loch Tarbert - Iona sund – Staffa – Gometra / Ulva – Treshnish islay (lunnefåglar ) – Tobermory – Castlebay Barra (yttre Hebriderna) – Oban – Crinan Canal.
Prisexemrel Skottland Kaffe 125 kr/kg Dusch 15 kr/3 min Tvätta 30 kr /maskin Tork tumla 30 kr / maskin Ligga vid boj mellan 150-200 kr Ponton upp till ca 300 kr Hej på er alla där hemma i Sverige .Har hört att det varit väldigt varmt och fint väder, så vi hoppas att ni haft en riktigt bra sommar och semester .Tack för alla fina mejl .Roligt att läsa om hur ni har det därhemma. Tyvärr har vi inte lyckats att mejla ifrån båten ännu,och det har inte funnits så många tillfällen till internet cafe där vi har befunnit oss. I långa perioder har vi ej heller haft täckning på mob. Alltså så långt ifrån Storstadens hets som man kan komma. Vi har också haft ett högtryck över skottland. Detta innebar det som så ofta i Skottland täta dimbankar, med mycket dålig sikt som följd .Tur hade vi ialla fall i Caledonian canalen med klart väder .Annars så har det varit ganska blandat väder, temperaturen har varierat mellan 10-16 grader i luften,11-16 grader i havet. Det är väldigt vackert och annorlunda natur här i Skottland. Ibland så vackert att det gör ont, för att citera fotografen på båten Thais. Vi hade också väldigt roligt ihop med de andra i eskadern,och vi har lärt oss väldigt mycket. Förövrigt trivs vi väldigt bra med livet som långseglare ,även om vi hittills har fört en ständig kamp mot fukt och mögel . T.o.m .Peges fin-skor har möglat ,ett dunigt vitt lager under sulorna. Ofta har jag också sett Pege liggandes med huvudet ner i något hål och med verktygslådan i högsta hugg .Sakerna på fungerar listan är dock fortfarande större än tvärt om. När detta skrivs befinner vi oss På norra Irland men mer om detta nästa gång. Många kramar från oss på S/Y GRACE NORGE Mandal 25/6 En efter en dök de upp, de andra båtarna i eskadern .På kvällen var det bryggmöte med info och väder diskussioner. Vi konstaterade att ingen av de 8 båtarna tidigare seglat eskader inte ens ledaren .Det finns nämligen en massa regler för detta.Som t.ex att eskader flaggan skall hissas i akter staget .Att de som är hamnvärdar helst skall vara i hamn innan de övriga för att kunna hänvisa platts i hamnen. Att ha kollat upp var de nödvändiga inrättningarna finns, och om det finns något extra sevärt. Nu hade vi redan från början brutit mot reglerna då den gula eskader flaggan på alla båtarna hissats på babord sida. Det klubbades enhälligt att vi skulle skapa våra egna regler. Man skulle turas om att vara hamnvärd. Det innebar att bjuda på något gott vid bryggan eller annan lämplig plats ,och om man ville hålla ett föredrag om platsen eller annat. De flesta i eskadern hade väldigt lång erfarenhet av segling, några över 30-år. Eskader ledaren och hans familj hade haft som mål ,att segla 500 nm innan skottland. Åldern i eskadern varierade från 10 år-77år.Många yrken var också representerade.Två läkare,Sjuksköterskan Lena Lanz på båten Amfritite, som jag tror att mina (Pia) kolegor känner igen. Lena har haft hand om friskvård och kurs i hjärt/ lung. För Gbg.stad centrum, sedan fanns det dykare,IT/data expert,fotograf,tryckare,lots,flera entrepenörer m.m. Vädret var ostadigt och vindarna fel,prognosen lovade dock bättre om ett par dgr.Planen var att göra ett skutt nästa dag. Först till Lille hamn med ett stopp för lunch, vidare till Farsund.Nu ville vädret annorlunda och vi blev inblåsta i Lillehamn över natten.(15 m/s). Ca 4 km därifrån ligger Lindesnaes fyr, Norges sydligast plats.Det blev en promenad dit.Där fanns ett museum och en filmsal uthuggen i berget. Själva fyren var öppen och vi klättrade längst upp. Vinden ven och man fick hålla i sig så att man inte blåste omkull. Vägen till Farsund fick bli inomskärs dagen efter, då vågorna var väldigt jobbiga efter allt blåsande.Man seglade genom små söta samhällen och trånga farleder.Så väldigt vackert. Farsund är en trevlig liten stad ,med en ny fin marina utan hamnavg. Pege fick ägna större delen av dagen åt att rep.trevägs ventilen till toa. Själva handtaget lossnade helt enkelt när vi skulle växla från tanken. ÖVERSEGLINGEN Nästa dag skulle överfarten till Skottland ske. Prognosen var 8-13m/s NW vridande till nord. Det var vår båt och ,de båda Amigo 40 som hade lägsta lystal. De andra båtarna var ca:30 % snabbare än oss. Därför kom vi tre överens om att starta redan kl. 05.00 på morgonen 4 tim. innan de andra. Farsund ligger väldigt skyddat, och man har ingen aning om hur mycket det blåser förrän man kommer ut. Tidigt nästa morgon gav vi oss av. Himlen var röd och vi fick lite onda aningar .Som ni kanske vet ”red sky in the morning, sailor take warning ”. Efter fyra dgr .med kuling hade det byggts upp en enorm sjö .I ca:10 tim. hade vi över 15 m/s ,vågorna var mellan 3-4 m höga. Vi fick tre nedslag i sittbrunnen, till hälften under bridgedäck (150-200 l).Det blev så mycket vatten under durken att två vhf. fick kortslutning.Vi tappade den fina fender brädan i teak ,bariärduken på babord sida slets bort av havet ,stången till vindgeneratorn lossade från sina fästen på båda sidor. Vatten rann också in bakvägen från kranen med havsvatten ,och det blev mycket vatten i köksdelen. Läckte gjorde det även från luckan i förpiken och på toan, och genom doradoventilerna. Fortsättningsvis är de med på check listan av allt som skall stängas. Dessutom drabbades Pia av sjösjuka.Innan midnatt hade det lugnat sig något och Pia fick order om att gå till kojs. Pege styrde själv resten av den natten. Vi hade hela tiden båtenThais inom synhåll ,vilket ändå kändes tryggt. Dagen efter var det betydligt lugnare väder, men fortfarande höga dyningar. Reparerade det mest akuta och torkade hela båten .Samma dag gjorde vi nytt fart rekord, (8,03 knop) med Genacker och Genua. På em. såg vi den första oljeplatt- formen, det växte liksom upp som en eldslåga i horisonten.På natten såg det ut som ett stort fält med jätte julgranar .Fälten är bevakade och man får inte komma närmare än 500m.Fägen på vattnet i detta område är intensivt turkos. Tidigt den morgonen passerade vi noll meridianen,det var dags att vrida klockan 1 tim. tillbaka .Vi passerade också genom några av de stora fiskebankarna. Som mest hade vi 21 st. trålare runt om oss .En trål kan vara flera hundra m .lång, och lite stressigt var det då man måste hålla undan. För just då man tror att de är på väg bort kan de plötsligt vända och komma rakt emot en .Vad vi senare fick höra från eskader ledaren var att trålarna i Nordsjön går i stort sett rakt ner så att man kan passera så nära som 10m.bakom. Senare den dagen lossade Rodkicken från sitt fäste, och fram med verktygs lådan igen. SKOTTLAND Den 30 juni kl.16.00 anmälde vi oss till kustbevakningen i Aberdeen. Fyra tim. därefter seglade vi in i Whitehills marina.Vi blev mottagna av självaste hamnkaptenen ,som hälsade oss välkomna till Skottland .Vi fick också en påse med lite kakor ,en liten whisky, samt broschyrer .Värdar den kvällen var Sverker och Lena på båten Magda .En Malö 40.Gott om plats med stora skinnsoffor och fåtöljer .Deras toa var lika stor som vår förpik. Det kändes underbart att slå sig ner där och bara bli serverad. Överfarten tog oss 66 timmar. Trötta men lyckliga att ha kommit i hamn i Skottland somnade vi väldigt gott den kvällen. Efter en välförtjänt sovmorgon, var det dags för nästa utmaning. Att försöka ställa in varmvattnet i duschen. Där fanns det s.k. genomströmnings –värmare ,det blev ett väldigt hoppande in och ut. Antingen iskallt eller skållhett .Hann knappt skölja ut håret innan pengen var slut. Whitehill var en mysig liten by, några av de andra hade varit på den lokala pubben kvällen innan. Det sades att även om det bara finns två hus i en by, så är det ena en pub. Kl.20.00 samma kväll nattseglade vi den sista biten upp till Invernes .För att det då skulle stämma med tidvattnet och strömmarna skulle vi vara där strax innan kl.08.00. då man öppnade sealocken.När det var dags att kasta loss ,kom hamnkaptenen och hans fam .för att vinka av oss. Utanför whitehill fick vi följe med delfiner .De hoppade och lekte runt om oss. Det var fantastiskt roligt. Det berättades senare att några även hade sett val. Caledonian Canal Vi slussade in de två slussarna till Inverness ,vilket tog en väldig tid.Detta trots att de visste att vi skulle komma och redan innan fått alla uppgifter ang. försäkringar o.sv. I slussen låg vi i tre rader med tre båtar i varje rad. Vår duktiga eskader ledare hade gjort upp en plan över hur vi skulle ligga för att få plats. Vi blev senare väldigt duktiga och snabba på att slussa in och ut hela gruppen. Caledonian canal är en vänkanal med Göta kanal .Det flaggades blågult och vi fick en broschyr över kanalen på svenska. En vanlig kommentar var:” har ni invaderat Skottland” eller ”finns det några svenskar kvar?” Slussvakterna tog också mycket kort på oss . I Inverness mönstrade våra vänner på . De hade bott på ett av många B&B över natten. På vår vilodag i Inverness beslöt vi att utforska stan och äta på restaurang skulle vi också göra. Att man i Skottland inte kunde äta mellan kl.14-18. hade vi ingen aning om. Så efter mycket letande gav vi så småningom upp. Det blev grillat på supermarket istället. Dagen efter blåste det kuling och vi blev inblåsta i, tro det eller ej, INVERNESS. Det blåste storm på andra sidan och slussvakten avrådde att segla på Loch Ness den dagen. Några ifrån eskadern fick följa med i slussvaktens bil för att se hur mycket det blåste på sjön .Det blev en extra vilodag. I Loch Ness finns ett museum vid en borg som heter Urquhart castle, tyvärr var det svårt att lägga till där som vi tänkt för lunch. Så vi fortsatte till Fort Augustus ,där vi skulle övernatta. Något sjöodjur såg vi inte till. Däremot uppförde sig ekolodet väldigt konstigt emellanåt. Baby Nessy simmar föresten i Vättern sedan ett par år .De skänkte ett ägg härifrån ,och det kläcktes. Det är väldigt vackert i kanalen och dess sjöar .Kanalen är 96,5 km. lång eller 50 sjömil. 35,4 km. är kanal resten är sjöar. Sealocken är öppen 4 tim. på var sida om högvattnet. Kanalen har 29 slussar och 10 st. broar. Det går att resa genom kanalen på 14 tim. säger dom. Men varför ha bråttom?? Man bör ha med sig 3 eller 4 st .minst 13 m .långa rejäla tampar .Längden justerar man i första slussen, och då brukar det bli lagom i de övriga slussarna .Fenderplank (som den vi tappade) är också bra att ha Har man segelbåt kan man dra tampen genom ett brytblock i fören och akterut ,så att man kan ta hem på tampen med hjälp av båtens vinsch .Detsamma i aktern. Vi i eskadern hade god hjälp av de tre tjänstvilliga ungarna, för att fästa tamparna i land. Alla som använder kanalen måste kunna visa upp ett försäkringsbevis för ansvarsförs. på minst 1 milj. Pund Liten Highland parlör Ay betyder inte som på de flesta språk att man har ont utan JA. A heelaan coo är hur man uttalar de söta urkossorna som betar här och var . Alltså inte helan går. Midges.Det är inte samma ord som används för att beskriva kortvuxna människor ,utan Skottlands knott. Så det är inte Nessie som man behöver skydda sig emot, utan knotten. Västkusten Fort Wiliam är sista anhalten på kanalen.Där gjorde vi ett nytt försök att gå på restaurang. När vi långt om länge hade hittat fram ”sorry” vi har precis stängt köket. Det fisk bli fisch and chips på kiosken istället .Vid Fort Wiliam ligger Ben Nevis som är Englands högsta berg ,och tur hade vi med klart väder vilket annars tydligen är rätt så ovanligt. Den 7 juni slussade vi ut genom sealocken .Vi var nu på andra sidan ,med den otroligt vackra Skottska skärgården med alla dess öar och vikar. Kommande natt skulle tillbringas i naturhamn bakom Jura .Nu hade vi tidvattnet att ta hänsyn till ,och därmed också tidspress .Vi var tvungna att senast kl.17.00. ha passerat genom ett sund .Där var farligt då det bildades s.k. eddies och races p.g.a. strömmarna. Vi anlände dit strax före ,kanske lite i senaste laget .Vattnet liksom kokade och båten var svår att styra, det bildades även en del virvlar.Loggen visade 4,5 knop,men enligt GPSen stod vi still så strömt var det. Corry vreckan är också ett sådant välkänt farligt ställe. Nu gick det bra denna gång men det kändes ganska otäckt .Vi ankrade för natten i en lugn och fin vik De följande dagarna skulle tillbringas i Port Ellen på ön Islay. Vi fick nu känna på det Skottska högtrycket!! 1039 stod barometern på. Tyvärr innebar inte detta sol utan bara dimma och tjocka de följande dagarna. ISLAY Islay har 7 st. destillerier ..Vi hade bokat guidad visning på Lagavulin ,som på gaeliska betyder :Där kvarnen ligger. Det ligger nära de dystra ruinerna av Dunyvaig Castle och är ett av Skottlands äldsta. På 1100-talet var Dunyvaig hem för den förste ”Lord of the Isles, Somerled, som drev bort vikingarna från västra Skottland,och därför kallar Lagavulin sin särpräglade komplexa maltwhisky för Lord of the Isles -the definitive Islay malt” Den guidade turen var intressant. Vi fick lära oss att whiskyns karaktär bl.a. beror på det svarta vattnet som denna dyrbara dryck gjordes av. Vattnet fick sin färg genom att det runnit genom torv mossar .Det bjöds på smakprover först på mäsken ,och sedan på råspriten vilket hälldes i händerna .Den var utspädd med vatten till 63%. Till sist bjöds vi på den färdiga produkten. Den lagras i minst 10-år på amerikanska bourbonfat och ett litet antal sherryfat för finishlagring sedan spädes den ytterligare till 43% En del hälls direkt på flaska ,och kallas då Cask strenght,då får man själv späda efter tycke och smak .Faten staplas i lagerhus alldeles vid stranden. Vi besökte också grannen destilleriet Ardbeg. Utöver visning och provsmakning kan man här avnjuta en lätt lunch ,vilket vi gjorde Sedan tog vi lokala bussen tillbaka ,vilket var en upplevelse i sig. Ardbeg har en hemsida där man kan göra en virtuell rundtur. När vi lämnade Port Ellen gick vi på grund i lågvattnet. Med hjälp av några skottar vid bryggan som tog emot vårt spinnackerfall , så vi lutade båten av grund. Vi skulle tillbringa de två nästkommande nätterna i olika naturhamnar.Det var tjocka och strategin var att hålla ihop två och två .Bara hälften av båtarna hade radar. Fisket hade hittills inte gått något vidare. Men när vi låg där i viken i Loch Tarbert på ön Jura och Bertil hängt ut krokarna nappade det fem ggr.Pege fick ett napp ,och morgondagens lunch var fixad. Resten av kvällen låg han tyvärr med verktygsväskan i högsta hugg .Katastrofen var nära .TOAN var trasig. Efter limmande och sågande blev den i alla fall klar några minuter innan avgång morgonen därpå. I Iona sound skulle vi ankra för lunch. Då skulle det också finnas tid för ett besök på det gamla klostret för de som ville. Sedan blev det ett stopp vid ön Staffa för några av båtarna som ville prova sin fiskelycka. Vi tillbringade den natten i en vacker naturhamn mellan Gometra / Ulva . Nästa dag sattes kurs mot Tobermory, men först tog vi vägen om ön Treshnish isles för att beskåda Lunnefåglarna som håller till där. Tobemory är en populär liten stad, och liksom Marstrand måste man vara där tidigt för att få plats vid en moring boy. Bryggor är inte så vanligt här.Vi närmade oss slutet av eskadern och det skulle bunkras både mat och diesel ,inför slut etappen till yttre Hebriderna. Våra gastar skulle också mönstra av här ,efter 10- dgr seglats .Vi tog gummibåten in och åt en jättegod avskeds middag tillsammans på en av de många trevliga pubbarna i stan.Tack Bertil och Gunilla YTTRE HEBRIDERNA Slutmålet på eskadern var ön Barra .Närmare bestämt Castle Bay. Som avslutning skulle vi ankra vid en kritvit sandstrand på baksidan av ön, och där skulle vi grilla gemensamt. Tur hade vi med vädret denna dag och det blev en perfekt avslutning. Vi var alla väldigt nöjda med vår resa tillsammans och att vi nått fram till målet för eskadern .Alla fick ett plakat ifrån kryssarklubben, men det finaste var den hemmagjorda medaljen ,den var gjord av en papptallrik och delades ut av eskaderledaren Bill och hans fru Marie-louise. Alla båtarna låg för ankar i denna fantastiska vik över natten.Visst hade vi hört att några av båtarna hade haft svårt med ankaret att få fäste ,några hade t.om. ankrat med dubbla ankare .Det kändes ändå som att vi låg fast ,så vi tänkte inte mer på det .Senare den natten vaknade vi av att det rasslade i kedjorna.(kättingen) och rusade upp. Vi hade då draggat ca: 600 m.Då det hade börjat både att blåsa upp och regna,beslöt vi då vid 4-tiden på natten att gå tillbaka in till Castle Bay,för att där lägga oss vid en moring boj.Senare på f.m samma dag blir vi uppropade på vhf.Det är båten Thais som har fått in en lina i propellern.De kan inte använda sin motor och kommer snart seglande in i hamnen.De behöver assistans för att kunna lägga till vid en boj.Pege ger sig iväg med gummibåten .Det blåser och regnar, han lägger sig vid en boj och väntar, redo att kasta en lina. Aktionen lyckas och vi kan alla andas ut. .Så småningom blir vi så gott som ensamma kvar i viken .Känns skönt att pusta ut efter en intensiv tid med eskadern ,och att få tid att hämta andan och få smälta alla upplevelser. En av dagarna bestämmer vi oss för att göra en utflykt. Det blir en rundtur med den lokala bussen. Turen tar en timma ,och man får då b.la. se den enda flygplatsen i världen där tidtabellen styrs av tidvattnet. Vi hade tänkt att fortsätta direkt till Irland. Vädret ville annorlunda. Via Oban tog vi oss så småningom till Crinan Canal. Varningar var utfärdade för mycket grov sjö. CRINAN CANAL Crinan canal är förtrollande vacker ,kanalen uppfördes under 1793-1801. Det är 14 st. slussar och 7 st. broar. Man kan passera här igenom på 5-6 tim. Så detta är en mycket mindre kanal än Caledonian. Här måste man dessutom sköta slussandet själv, så det krävdes en del muskelstyrka.Vi hade sällskap med först en båt från Glasgow och sedan med en båt med ett gäng hjälpsamma killar .Slussarna är ganska små, det får bara plats med två båtar åt gången .Det kan därför bli en del väntan emellanåt. Det tog oss 7 tim.45 min. till Ardishaig som är sista innan sealocken. Ganska trötta och möra var vi när vi kom fram ,det blev ett besök på restaurang, och gissa om det smakade gott. Nästa dag skulle vi slussas ut tidigt på morgonen, för att sätta kurs mot Irland, med ankring i någon vik över natten .Senare på kvällen kastade vi ankar i Campbeltown .Men” ve och fasa” triplinan fastnade i kättingen och snurrade sig runt under kölen. Först trodde vi att linan fastnat i propellern.Efter att ha trixat fram och tillbaka med gummibåten löste det sig dock till slut, och vi kunde andas ut .Tidigt nästa morgon satte vi kurs mot Irland. Fortsättning följer…..
Ett stort tack till er alla som bidragit till att vi kom iväg .Ett speciellt tack till mina chefer Mustapha och Berit som varit så positiva och som beviljade mig (Pia) ledigt. Tack också till alla som besökte oss i båten under de två veckorna vi låg vid Lilla Bommen, och alla de som trotsade det dåliga vädret och kom för att vinka av oss. Första stopp Laesö. Pia blev sjuk och fick uppsöka läkare. En riktigt elak bakterie gjorde Pia helt däckad, och vi blev liggande kvar på Laesö i 6 dgr. Under tiden sysslade PeGe med underhålls arbete av Rigg och el-system bla .Vi hade haft problem med både radarn och vhf. På söndagen gick vi över till Skagen för enl. prognoserna skulle vi ha väldigt fördelaktiga vindar att gå till Norge på måndagen. Andra stopp Skagen. Vi gick för motor till Skagen. Det var så gott som helt vindstilla. Vi fick tillfälle att testa overdriven på den nya proppelern, fungerade utmärkt.Nisse styrde(autopiloten) och det var en väldigt lugn överfart. Det låg inte många båtar i hamnen, däremot var det mycket folk på alla uteserveringarna. Vår båt fick mycket uppmärksamhet, det var många som var nyfikna och undrade vart vi var på väg. Vi kollade vädret igen och bestämde oss för att kasta loss senast kl. 12 dagen efter. Nu fick vi bråttom, det skulle bunkras mat och en del saker till båten innan. Vi kom iväg på utsatt tid. Hissade segel strax utanför hamnen och fick sedan en fantastisk segling. Vi kom upp i en fart på 7,5 knop vilket är rekord för denna båten hittills. Vindriktningen höll sig sedan i 12 timmar. Nisse skötte sig och styrde så bra. Pia hade första vakten fram till klockan 12 på natten, och sedan vila i 4 tim. Det var en härlig känsla att vara helt själv där uppe i sittbrunnen. Båten forsade fram och det var bara hav i all oändlighet. Eftersom det var fullmåne blev det aldrig helt svart. Vinden vred mer och mer till vår nackdel fram på småtimmarna och vi beslutade att starta motorn. Tidigt nästa morgon råkade vi ut för tjockan, som sämst var sikten endast 25 m. Tack och lov för radarn och för PeGes radarutbildning. Det klarnade så småningom och blev rätt gott en stund ,men sedan började ovädret ge sig till känna. Vinden ökade till 18 m/s och vågorna växte sig högre och högre. En våg slog in över hela sittbrunnen vi fick oss en rejäl dusch och det kalla vattnet rann in under regnstället. Den beräknade tiden för överfarten var 30-tim.men efter 31-tim hade vi fortfarande 14 distans kvar. Med den motvinden och jättevågorna emot oss beslöt vi oss för att söka skydd. Vi hittade en fantastisk plats, en vik helt omgärdad av höga berg helt vindstilla. Vi kastade ankar, åt en god middag och kröp till kojs helt utmattade. Nästa morgon vaknade vi utvilade, gjorde en skadekontroll och kunde fortsätta den sista etappen Fortfarande var det väldigt höga vågor och motvind till havs, så vi snirklade oss fram inomskärs nästan hela sista biten. Onsdagen den 22 juni på em, lade vi till vid Mandals gästbrygga. Hamnen ligger väldigt skyddat och det är Norges sydligaste by Nu väntar vi bara på de andra eskader båtarna. Är vädret och vindarna de rätta går vi över till Skottland den 25 juni. Överfarten beräknas ta ca 3dygn. Trevlig Midsommar önskar besättningen på S/Y GRACE