Här är nästan alla aktiviteter som vi har haft under åren 2001 till 2005 först listade och längre ner på sidan beskrivna i text. Denna sidan är lång och inte överskådlig och är därför mest till som ett historiskt dokument och inte som en vacker presentation av vad som har varit.
Öckerö 17 maj 2001
På Norges nationaldag den 17 maj samlades ett tiotal JRSK:are ute på Björn Huvud på Öckerö för att bada!!!!! Sammanlagt var vi 21 personer som träffades för att få information och även prova sjösäkerhetsutrustning. FUC är i detta fallet inget snuskord utan står för Fiskets utbildningscenter. Två killar som jobbar med detta professionellt, visade oss vad våra livflottar innehåller, beroende på olika klassningar. Vi fick även provsmaka de sk skeppsskorporna, som enligt Janne (en av instruktörerna) smakade som digistivekex. Jodå, det blir nog samma smak när digistivekexen har legat nedpackade i livflotten ett par år. (Eller också bör han handla sina kex någon annanstans.) Nåväl efter genomgången var det dags att rycka i utlösningslinan till en 6-mans flotte. Poff, där kom den, nu kunde vi syna den från alla håll och fråga allt som vi kunde komma på. Nästa moment var att gå ner och skjuta nödraketer och tända handbloss samt utlösa en röksignal för dagsbruk. Många av oss blev nog förvånade av hur stor kraft det var i avskjutning av raketer, stå stadigt är det som gäller.
Sedan var det dags för det alla hade väntat på - BADET. 12 grader i vattnet rapporterades. Vi delades in i 2 grupper och tog med ett visst besvär på oss överlevnadsoverallerna. Det var en syn att se JRSK-gänget promenera ner till bryggan från huset. Om man skulle försöka sig på en beskrivning, så kan man säga att man har gjort overallerna i storlek one size fits all och där har man tänkt på ordentligt storvuxna svenskar. Jag är också helt säker på att Grodan Boll hade blivit rejält tänd när han sett detta gäng. Stående på bryggkanten kastar sig alla med dödsförakt i det kalla vattnet, och flyter upp som korkar i sina "enmansflottar". Manövrerbarheten verkar vara lättare i vattnet än på land. Nu fick man försöka sig på att vända på en livflotte som ligger uppochnervänd. Sedan klättra in i denna och där upptäckte de flesta att det var ordentligt trångt med 6 personer i en 6-mans flotte. En annan intressant sak var att några utav oss provade en annan typ av overall med riktiga stövlar som fotbeklädnad. Denna overall kunde man jobba i och använda under segling när det blir lite kallare. Inte riktigt lika effektiv som den rena överlevnadsdräkten, men den skall vara helt vattentät. Flöt i den gjorde man likaväl som i den riktiga överlevnadsdräkten. Fördelen är att dräkten kan man använda så fort det känns lite kallt och då sitter den på plats, medan den rena överlevnadsdräkten kan man i stort sett bara ta på sig när det är dags att lämna skeppet. Jag tror att alla var nöjda med kvällen och om intresse finns så kanske vi kan göra om det någon gång.
Svante Jacobson
Båtar som kom: Adelina, Beuty, Elena, Maria-Helena, Ronja, Spice II, Westvind.
De som ej hade möjlighet att komma med egen båt, kom med färjan och fick inkvartering ombord på båtarna på Käringön. Allt som allt var vi 21 personer.
Pingstaftons kväll: Räkfrossa. Ina, Björn och Mirjam hade handlat. Ina fixade plats under balkongen på Handelshuset. Lånade bord av dykfirman och ordnade långbord. Räkorna hälldes ut i en lång sträng mitt på samtliga bord. Regnet strilade, vinden ven och det var kallt, men roligt hade vi. Av de båtar som skulle avsegla i år var endast en närvarande, Elena. De önskades lycka till av Björn och oss alla. Björn delade också ut en loggbok, som vi hoppas skall komma väl tillpass. Sen hämtade Björn gitarren , musiken och sången värmde upp oss i kylan.
Pingstdagen förmiddag: Björn hade ordnat med en guidad tur på Käringön. Vår guide var Nils Tengby, som under två timmar i kyla trollband oss med sin kunnighet om Käringön och dess historia. De första familjerna flyttade hit ut under den senare delen av 1500- talet. Den första hamnen låg väster om den nuvarande. För att ett fiskesamhälle skulle fungera var att fyra B skulle uppfyllas: båten, bryggan, båthuset och bostaden. Bostaden byggdes så att den följde bergets formation, man kunde ju inte spränga. När befolkningen ökade kom en handelsman till ön och öppnade affär. När det blev ännu fler så öppnades en affär till. Detta sågs ej med blida ögon av den förste handelsmannen, som för att behålla sina kunder införskaffade en tunna med konjak, som han bjöd sina kunder på. Detta sågs ej med blida ögon av prästen, som förbjöd befolkningen att dricka. Affären fick slå igen.
När kyrkan byggdes behövde man jord till kyrkogården och gravarna. Man grävde då upp ett antal skrevor med jord och forslade denna till kyrkogården. Dessa skrevor vattenfylldes och en av dem blev branddamm. I denna som ligger nära kyrkan finns det guldfiskar och en mycket sällsynt groda, stinggrodan.
En av Käringöns mest omtalade personer är prästen Simsson. Denne präst lät bygga en prästgård intill kyrkan. För att få jord till trädgården beslutade han att alla som återvände från fastlandet skulle ta med sig jord ut till trädgården. Han bestämde även vilka som skulle gifta sig med vilka och vilka efternamn folk skulle ha.
Detta är bara ett axplock av vad Nils Tengby hade att berätta.
På eftermiddagen hade Björn ordnat med ett besök på Sjöräddningens båtar, som är stationerade på Käringön. Mycket intressant information om hur de arbetar med olika uppdrag som bärgning, olycksfall mm. För 250:- om året blir man medlem i SSRS och för ytterligare 250:- får man ett förmånligt assistanspaket, Trossen.
Då kvällen blev vädermässigt rätt hyfsad avslutades den med diverse båtsnack på deras däck.
Annandag pingst: Morgonen var strålande, men det var nu dags att skiljas och segla hem.
Tack Björn och Ina för en härlig helg på Käringön, från oss alla genom
Inga och Thorkel
En ruggig kväll ute, regn och vind 14m/s vid Trubaduren, men väl inne i konferensrummet på Björns jobb möttes vi av glada varma människor. Ina och Björn bjöd på kaffe. Så blev det dags för Miriam och Heintz att visa filmen från sin sista segling jorden runt, skönt att följa med på en lång tur från dom varma latituderna. Tack Miriam och Heintz!
Efter filmvisningen blev det som vanligt eftersnack, goda råd, och en och annan historia.
Så blev det dags att gå över till Puben, där fick vi ett eget rum, men vi trängde snart ihop oss, som vi brukar göra när vi är ombord på våra båtar. Vi drack öl, åt goda smörgåsar, mera öl, mera snack, vi seglare är ju outtömliga.
Vi som kom: Susanne och Lennart på Julina kom sjövägen! och låg gott i hamnen, vi andra
Dick på Ayla, Kristina o Svante, Jabina. Yvonne o Sune, Ronja. Lollo o Kjell, Spice II. Marlo o Björn, Så Lång. Marianne o Lars, True Love. Inga o Thorkel, Tips III. Ina o Björn, Westvind. Miriam o Heintz. Vi kom landvägen.
Tack för en mysig kväll!
Inga på Tips III
Du, som såg Die hard-hämningslöst på 3:an den 27:e November fick säkert en hel del spänning i vintermörkret. Och du som såg på Plus-ekonomi på 2: an samma kväll kunde säkert putsa på din Aktieportfölj lite mera. Du, som däremot valde Gör det själv kl. 21:30 samma kväll fick goda råd för hus och trädgård. Men du, som är intresserad av långfärdssegling har verkligen missat en del!
Bengt, på Albatross sails bjöd oss på mycket nyttigt och tänkvärt. Dels på riggens svaga punkter, och vad man skall hålla ögonen på, dels hur vi genom att trimma rätt inte bara kan få en säkrare och mera bättre avvägd båt, utan även väsentligt förbättrar prestanda och roderharmoni.
Albatross finns i en föga maritimt inspirerande miljö i Bäckebol. Men, väl innanför dörren märker man entusiasmen, kunnigheten och intresset för seglingen. Och, till skillnad från andra loft kan Albatross, mycket tack vare Bengts erfarenhet inte bara sy bra skräddarsydda segel för varje enskild kund, utan även se seglen som en integrerad del i båtens funktion, där samspelet mellan rigg och segelställ är A och O.
Bengt har mångårig erfarenhet som kappseglare, och lägger årligen under några hektiska månader mer än 8000 Nm bakom kölen. I dessa sammanhang, där man pressar båtar och besättning till det yttersta, och kör med fulla ställ, när vi för länge sedan hade revat, eller sökt oss till en trygg hamn visar sig ev. svagheter mycket tydligt. Och för oss, som planerar en långfärd, där vi långa tider får ta vädret, som det är, och den trygga hamnen kanske är 3 veckor framför horisonten är dessa erfarenheter guld värda.
Albatross satsar mycket på individuella lösningar, och syr merparten av sina segel till långfärdsbåtar. Eller, som Bengt uttrycker det ”du ser många fler Albatross-segel i Antigua än på Marstrand.”
Att referera Bengts 2 timmar långa, intressanta föredrag vore som att försöka sig på söndagspredikan efter hemkomsten från kyrkan. Men följande ämnen gick vi genom:
Trimning av mast och rigg
Olika riggtyper´s för och nackdelar
Svaga punkter, och åtgärder för att förbättra säkerheten
Hur man spänner sin rigg rätt, så att alla delar hjälps åt att bära påfrestningarna.
Hanteringen av akterstaget, en viktig detalj för roder- och segelharmoni
Båtens balans i samtliga plan
Åtgärder vid rigg och (eller) masthaveri.
Peter Lutze
31 maj-2 juni
Efter en regnig fredagseftermiddag o kylig kväll möttes vi i Hälsö hamn Maria-Helena, Ronja, Tips lll, Westvind.
Vi var bjudna till Miriam o Heinz. Där serverades jordgubbsbål med olika tilltugg. Solen kom fram, så vi satt på altanen och njöt av den härliga utsikten. Sen blev det flagg- gissning, Miriam och Heinz hade hängt upp ett 40- tal av sina olika nationalitetsflaggor i trädgården, besättningarna på båtarna funderade och skrev. Maria-Helena`s besättning vann,1a pris en flaska rött vin, Grattis!
Kvällen fortsatte inomhus med titt på Heinz målningar, och bläddrande i dom många vackra böcker från deras resor, samt mycket båtsnack som vanligt. Tack Miriam och Heinz för en fin kväll.
När vi gick tillbaka till båtarna låg havet som en spegel, Fam. Sjöholm hade kommit i en lånad Maxi 77. En mycket lugn natt i Hälsö hamn.
Lördag morgon, lika lugnt som vi somnade, lika lugnt vaknade vi, havet som en spegel, solen sken från en klarblå himmel. Avgång från Hälsö kl. 10.00 mot Dyrön för motor!!! Förutom tidigare nämnda båtar startade även Miriam och Heinz med sin nya båt en trevlig snipa. Maria-Helena passade på att inspektera riggen under gång. Vi gick genom Albrektsunds kanal det låg flera båtar i Marstrand med flaggspel vad dom nu firade, det vackra vädret kanske. Efter tilläggning på Dyrön kom Adelina .
På eftermiddagen gick vi en poängpromenad på en av dom vackra lederna som går runt Dyrön. Vår promenad slutade vid utsiktspunkten, där man har en fantastisk vy runt om, där fick deltagarna gissa antalet Non-Stop i en burk. Däruppe finns också en grill, men vi föredrog att grilla i närheten av hamnen.
Vinnare i poängpromenaden blev Agneta i Maxi 77. En kartong choklad i pris. Non-Stop burken tog Lena på Adelina hem, Grattis!
Ina o Anders hade ordnat med motion efter maten, Anders instruerade oss i ”irländsk dans” 2 lag tävlade om att springa mot en pinne luta pannan mot denna springa runt 10 varv!!! Sen springa tillbaka igen, ni kan nog tänka er hur det såg ut. Skratt.
Sen hade vi dragkamp, jag vill nog säga att det blev oavgjort. När vi ändå höll i repet hoppade vi ”ström”som det heter det var många år sedan men det gick fint.
Avslutningen på kvällen ombord på Westvind lyckönskades besättningarna på Adelina o Ronja till sin färd söderöver och Björn överräckte loggböcker.
Björn tog fram gitarren, vi sjöng tillsammans barnen somnade och till slut även vi.
Söndag morgon, ännu en fin dag, vi tog det lugnt gjorde besök i båtarna fick några bra ideer och sen var det dags att segla vidare till ny arbetsvecka med mycket planerande inför avseglingen.
Vi hade en fantastisk helg och roligt dessutom.
Inga på Tips III.
14 september 2002
Den 14 september när det fina vädret fortfarande bestod träffades vi på Hälsö. Åtta båtar kom och det blev så gott som fullsatt i hamnen. Klockan 14 träffades vi, ett 30-tal vuxna och 5 barn i Hälsös Idrottsklubb. Under tiden som de vuxna pratade och lärde känna varandra lekte barnen fint tillsammans och tittade på videofilmer i ett särskilt rum. Vi drack kaffe och åt ostfralla och därefter lyssnade vi på Rolf och Lena Modig, som berättade på ett trevligt och intressant sätt om stålbåtar som det fanns både för- och nackdelar med. Mycket lärorikt och dom som inte redan har sin jordenruntseglarbåt fick säkert något att tänka på. Därefter hade vi paus ett par timmar och passade på att gå ner till hamnen och kolla på båtarna och umgås lite på dom. Det är ju alltid intressant att titta på hur andra har löst problem och se olika inredningar och man får ju alltid några tips. När vi kom tillbaka till lokalen var middagen serverad. Den bestod av havets guld. Torsk, potatis, ärtor, senapsås och sallad Därefter kaffe med toscakaka. Verkligen gott! Vi presenterade oss och vi har fått fyra nya medlemmar som vi hälsar hjärtligt välkomna. Det var Svante och Anette Wedin samt Hans och Milla Ohlsson. Vi hoppas att dom fick behållning av kvällen och kanske några värdefulla tips.
Miriam Rogner.
den 10 maj 2003
Vi var många som hade hörsammat inbjudan till livflotteövningen på Öckerö tidig lördag morgon.
Vi, Monica och Bo Wising – nya medlemmar i klubben - blev på ett mycket övertalande sätt utsedda av Ina Jarde att skriva ner våra upplevelser från det här tillfället.
Henrik från Sjösäkerhetsskolan och Tomas från Sjöräddningssällskapet introducerade oss om allt från kläder till att bli räddade av helikopter i just några av dessa kläder.
För att ta det från början.
Vid tio-tiden startade vi – ca 30 personer – med kaffe (bullen kom senare). Henrik – med kunnigt bistånd från Tomas - visade olika sjösäkerhetskläder, från räddningsvästar till överlevnadsdräkter på ett mycket målande sätt, bl a hur man bäst och snabbast tar på sig en överlevnadsdräkt. Hans råd att göra det några gånger under lugna förhållanden skall man nog ta ad notam.
Därefter ut på gården för att i praktiken lösa ut en livflotte. Efter lite kinkighet gick det alldeles utmärkt. På ett par minuter var allt klart.
Så var det äntligen dags för dagens mest spännande övning, att hissas upp i räddningshelikopter från vattnet. Bland många intresserade valdes tre ut, Hans, Lotta och Jan. På med överlevnadsdräkterna, ut med Tomas i båten, ner i vattnet, hissas upp med hjälp av en ytbärgare och sedan hissas ned alldeles ensam till båten igen. Allt detta genomfördes på ca en kvart. Imponerande! Alla tre var helt begeistrade över att ha fått vara med om detta. Kanske fler kan få pröva en annan gång.
Nästa punkt på programmet var fika och bulle medan det hade börjat regna så smått ute men vad gjorde det. Efter teknisk genomgång av nödraketer var det dags för alla att få pröva i praktiken från kajen. Jättebra att få göra detta när inte paniken fanns med.
Övningen avslutades med att den som ville kunde bada iklädda några av dräkterna som Henrik hade förevisat under förmiddagen.
Detta var ett fantastiskt tillfälle att både i teori och praktik få kunskap om den viktiga säkerheten ombord om olyckan skulle vara framme. Rekommenderas å det livligaste till Dig som inte varit med ännu.
Monica och Bosse på Christina
På onsdag åkte vi, Hans, Milla, Emma Ohlson och Stefan Paulsén / Blue Marlin, hem till Miriam och Heinz på Hälsö. Miriam hade gjort en fantastisk bål som hon bjöd frikostigt på. Eftersom uppslutningen var sisådär blev det mycket bål på få personer vilket medförde röda kinder framåt kvällen. Vid tiosnåret tog vi en promenad ner till hamnen där vi välkomnade S/Y Smile med besättningen Stellan, Ann-Sofie Freiholtz (som äger båten) och Björn, Ina Jarde. Vi fortsatte kvällen och natten hos Miriam och Heinz med ytterligare bål och ändlöst med anekdoter. Tack Miriam och Heinz för en underbar kväll.
Torsdag morgon seglade vi iväg från Hönö vid elva tiden. Vi möttes efter en lugn och skön segling på Dyrön vid 17.00. Där fanns redan Heinz och Miriam som åkt dit i sin lilla Kajsa. En stund senare anlände även SY Smile med endast Ina och Björn kvar ombord. Stellan och Ann-Sofie blev avsläppta på Marstrand. Ina klarade tilläggningarna med glans trots 14 m stål. Det blev grillning på piren och många roliga berättelser bl. a Heinz historia om barnkalaset (ni som hört det vet vad vi menar). Senare anlände även Bengt och Inger Ludvig i sin nya Juliette, Hallberg Rassy 34. Vi tog en promenad över ön och kollade in EU-projekten som alla hade åsikter om. Kvällen slutade i Juliette med vin och nattmacka. Tack så mycket Inger och Bengt för en trevlig avslutning på kvällen.
På fredagen var det meningen att en 24 timmars segling skulle gå av stapeln men pga dålig uppslutning gav sig endast Blue Marlin iväg. Vi seglade med fina västliga vindar ca 8-10 sekundmeter. Vi kom till Brandskär utanför Lysekil där vi bröt seglingen. Där åt vi gott och sov gott.
Dagen där på (lördag) seglade vi tillbaka ner igen. På vägen såg vi en amerikan i en sprillans ny Hallberg Rassy 53:a (antagligen precis hämtad på varvet) som seglade på fel sida pricken vid Gåsö söder om Lysekil. Innan vi han hojta gick han på grund i ca 5 knop med ett väldigt brak som följd. Han klarade sig dock för vi såg hur han seglade vidare. Vid 18.00 kom vi fram till Åstol. Där fanns redan Miriam och Heinz med Kajsa, Björn och Ina med S/Y Smile, Bengt och Inger med Juliette, Lars Wennergren och Lisbeth Ekman med sin Hilda, Maxi 108, Owe, Marie och Malou Lösaus i sin nyinskaffade Najad 34 (som vi tyvärr inte vet namnet på). Vi fick bråttom att duscha och fixa till oss för kl 18.00 hade vi bordsreservation på rökeriet. Först tog vi en öl på uteserveringen, sen gick vi in och åt en festmåltid. Vi tackade av Lars och Lisbeth, Hilda och lyckönskade dom på sin resa som går av stapeln ca vecka 25. Det blev även lite dans innan dom stängde. Kvällen avslutades i S/Y Smile (där alla 15 fick plats i salongen) efter det att vi kollat in Åstols EU-projekt.
Söndag började med sol och varma vindar. Vi splittrades upp för hemsegling. Det var en trevlig och lyckad helg och vi vill tacka alla inblandade. Hoppas vi ses snart igen.
Emma och Stefan / Däcksvabbare på Blue Marlin
Fredagen 23/4 hade JRSK vårträff i officersmässen på Nya Varvet.
Baren öppnade som vanligt vid 18.30, och deltagarna kunde få sig något till livs före start av kvällens program. Skaffningen bestod i av Chiabatta med brieost och salami. Därtill kunde man få en öl eller ett glas vin att dricka. Snabbt steg ljudnivån och stämningen hos de ca. 35 deltagarna.
Programmet för kvällen bestod i ett bildspel presenterat av Annika Koch och Björn Christensson, som berättade om sin segling i Medelhavet 2003 med deras båt Lindisfarne.
Annika och Björn lämnade Göteborg och Sverige 2002 för att segla mot Medelhavet och varmare vatten. Vi, Anna-Karin och Håkan, gjorde delvis samma resa under 2002 med vår Unicorn, och bitvis hade vi sällskap på vägen. Annika och Björn fortsatte till Turkiet medan vi stannade i Spanien. Med Lindisfarne, som är en Forgus 37, seglade Annika och Björn i 5 månader under 2003 från Kemer i Turkiet till Kroatien. Lindisfarne har haft vinterhamn i Kemer och där tillbringat tiden över vintern på land.
Planen var delta i EMYR (East Mediteranian Yacht Rally) men detta blev tyvärr inställt på grund av det osäkra läget i Mellan Östern. Färden gick därför först en bit öster ut för att besöka bl.a. Kappadokien. Därefter besöktes både södra och norra delen av Cypern. Från Cypern gick sedan färden längs den turkiska kusten norr ut tills de kom till grekiska ön Lesbos. Seglingen gick sedan vidare söder ut och Peleponesos rundades innan kursen ställdes mot Adriatiska havet och Kroatien.
Annika och Björn rapporterade att trots att Kroatien besöktes under högsäsong var det inga problem att finna ostörda ankarvikar. De flesta andra seglare, speciellt charterbåtarna, söker sig vanligtvis till en marina för natthamn. Där kostar det naturligtvis en bra slant, men marina besöktes av Lindisfarne bara vid några enstaka tillfällen. Omdömet om Kroatien var annars att det var lika fint som bilderna i alla turistbroschyrer visar.
Väl framme i detta område ändrade sig planen. I stället för att lämna båten i Italien på ett varv över vintern blev det lastbilstransport av Lindisfarne från Slovenien ända hem till Göteborg.
Vi fick många goda tips om hur det går till att ta sin båt från Medelhavet hem till Sverige. Det är inte alldeles så enkelt som man kan tro, framför allt så kostar det också en hel del pengar.
Just nu befinner sig Lindisfarne under uppgradering med en hel del ny utrustning inför kommande långsegling. Vi har hälsat på Annika och Björn under denna utrustningsperiod och kan intyga att Lindisfarne är så gott som helt demonterad. Detta är så nära man kan komma att bygga en ny båt utan att faktiskt göra det.
Efter föredraget blev alla JRSK:are uppmanade att kontrollera sina uppgifter i medlemsmatrikeln och så fort som möjligt anmäla eventuella felaktigheter. Alla inbjöds också att delta i JRSK’s eskader till Saeby i slutet av maj då årets avseglare vinkas av.
Trots Björn Jardes varningar om att en råtta var lös på nedre våning vågade sig näst intill samtliga deltagare en trappa ned till baren. Råttan blev sannolikt bortskrämd av alla JRSK:are som avslutade kvällen med trevlig samvaro långseglare emellan.
För vår egen del så åker vi ner till Frankrike i slutet på maj för tre månaders segling i Medelhavet. Vi blir troligen kvar i västra delen ytterligare en säsong innan vi nästa år planerar att på allvar starta vår långsegling. Vidare rapportering från årets segling hittas på vår hemsida.
Anna-Karin Sundquist och Håkan Börjesson /Unicorn
Onsdag 19/5 - Lördag 22/5
Kristi Himmelfärd är det dags för klubbens eskader till Saeby. Det är planerat att avsegla torsdag morgon men det blåser västlig kuling. Ingen har lust att ge sig ut över Kattegat. Båtarna samlas istället på Rörö. Det är bra vindlä i den idylliska och väl skyddade hamnen. Besättningar umgås under eftermiddagen. Man hälsar på på varandras båtar, tar en drink här och där. Varje båt har egen middag idag. På kvällen skeppsråd på Elena. Vi passar på och säger lycka till på färden till besättningarna på Junett och Juliana. De får varsin loggbok med visdomsord i. På skeppsrådet beslutas att varje team får bestämma själv om avsegling mot Saeby imorgon bitti. Tyvärr är väderprognoserna för imorgon inte särskilt lovande. Man förespår vindar mellan V och NV 11-14m/s.
Efter en mycket lugn natt väcks vi på fredag morgon av Mats. Elena skall försöka sig på en översegling. Vi beslutar komma iväg vi med. Man kan ju alltid vända tillbaka. Vi går ut från hamnen och ganska snart konstaterar vi att vinden är alldeles för otrevlig. Det blåser hård västlig bris och det är råkallt, trots solskenet. Mellan öarna skymtar vi horisonten. Det ser inget roligt ut där ute. Man ser hur vågorna bryter. Vi försöker inte ens att gå ut, vänder istället kosan mot Marstrand där vi stannar ett par timmar och äter lunch. Sedan seglar vi tillbaka till Rörö där vi återförenas med resten av eskadern. Under tiden har även tappra Elena vänt. Det var inte särskilt roligt där ute i den grova sjön.
På kvällen grillar vi tillsammans, sjunger och berättar vitsar. Björn underhåller med sång och gitarrspel. Vi har det mycket trevligt trots “vinterkylan”. Hoppas vi ses i Saeby nästa gång.
Deltagande båtar: Juliett Bengt & Inger Ludvig, Andreas Arvidsson Elena Lena Jensen & Mats Törmark, Britt & Claes Johansson, Björn, Ina & Ebba Järde True Love Lars & Marianne Ivarsson Curage Håkan & Birgitta Hansson Julina Lennart & Susanne Engberg Blue Marlin Hans & Milla, Emma Ohlson & Stefan Paulsén Maria Helena Erik & Lena samt Lars-Erik Willrose Klara & Lars Jakobsson
Vid pennan Klara Jakobsson
Marstrand 18/9
16,5 grader i havet stod det på en skylt på Båtellet.
Vad vi kunde se var det ingen JRSK-are som vågade sig på ett dopp. Själva skulle vi aldrig komma på tanken att utsätta oss för något så hemskt, bortskämda som vi är av varmt västindien-vatten.
Vädret var för övrigt inte särskilt inbjudande till utomhusaktiviteter. Men ett stort antal JRSK-båtar hade trots detta tagit sig till bryggorna i Marstrand för att delta i årets höstträff.
Dessutom åtskilliga bilburna.
Totalt 75 personer vilket glädjande nog var ovanligt många.
Vi samlades som vanligt över kaffe och fralla. I år slapp man stå där med skammen att inte komma ihåg vad folk hette, eftersom klubbmästarna Lena och Britt utrustade oss alla med namnskyltar. Ett mycket bra initiativ.
Själv upplevde jag det dock som en aning genant när jag diskret försökte läsa namnet, samtidigt som jag mer och mer lutade mig fram mot vederbörandes bröst och precis innan jag tappade balansen lyckades tyda det.
Därför skulle jag vilja föreslå större text till nästa gång, (alternativt att alla bär sin lapp fastklistrad i pannan).
Hiltrud och Lars Svensson visade oss bilder och berättade om sin resa med ”Ramnoe”. Efter att ha råkat riktigt illa ut på Nordsjön med ”mayday-anrop” och räddning av båten, skulle man ha all förståelse för om dom återvänt till Svedala och köpt en sommarstuga i skogarna i Småland. Men istället seglade dom till Brasilien och berättade nu med sådan kärlek om landet, att vi alla hade allvarliga planer på att omedelbart lägga om våra rutter.
Brasilien har ju också den fördelen att vara ett mycket prisvärt land att vistas i, till skillnad mot de flesta av öarna i Västindien.
Windward och Leeward Islands är alla öar med priser som hemma och en del betydligt över det. Däremot är ju Venezuela i söder och Dominikanska och Cuba i norr genast mer vänliga mot en fattig seglares plånbok.
(Detta om de vatten vi själva har erfarenhet av).
Panelen, d v s besättningar från båtar som nyligen vistats i intressanta vatten, bestod denna gång av ”Grizzly” med Annika och Björn, ”Elena” med klubbmästare Lena och Mats, ”Ramnoe” med ovannämnda Hiltrud och Lars samt ”Stundom” med undertecknad och Håkan.
Frågorna var många och intressanta. En stor fråga är ju alltid försäkringen. Panelens båtar var försäkrade i Pantaenius och Yachtsure och premien varierade efter värdet av försäkringen och hur hög självrisk man valt.
Själva har vi haft Pantaenius fram till i år, då vi bytte till Yachtsure med hjälp av en försäkringskonsult som heter Per Åhnebrink.
En kille som vi fick tag på efter rekommendation av båten ”Antares” som seglar charter i Västindien och Venezuela.
Han säljer egentligen specialförsäkringar för företag med särskilda krav, men hjälpte en seglande kompis med sin båtförsäkring. Denne rekommenderade honom till sin kompis och på det sättet har det långsamt vuxit.
Han vill dock poängtera att de stora försäkringsbolagen i England inte har alltför stort intresse av att försäkra jordenrunt-seglare. Därför blir varje försäkring special med egna villkor och priser.
Hans e-mail adress är: per.aib@swipnet.se och tel.nr: 031 18 10 01
Hur bra ett försäkringsbolag är när det händer något vet man ju aldrig innan. Om Pantaenius har det ju skrivits en hel del tråkigt men vi har också positiva berättelser, inte minst från ”Elena” när dom låg i USA och reparerade båten efter närkontakt med en fyr.
En av våra andra seglarvänner var försäkrad i Admiral när kölen höll på att lossna och den service och omtanke dom ställde upp med var helt suverän.
Priserna mellan de olika försäkringsbolagen är dock stor, så det lönar sig ta in flera offerter.
Pirater, rån och överfall är också en viktig del att försöka förbereda sig emot. Tyvärr låter det gärna som om man knappt kan lämna sin båt utan att det står en suspekt typ men en machetes i handen och begär att få hela reskassan.
Så är det naturligtvis inte. Då hade vi snart varit hemma igen.
Men visst är man utsatt. Du seglar till ett fattigt land med egen båt, arbetar inte och kan gå i de finaste affärerna och handla mat.
I deras ögon är Du mer än miljonär och frestelsen är stor att befria oss från en del av vårt överflöd.
Men detta gäller inte den vanliga befolkningen utan den del som redan är kriminella. Precis som här i Sverige.
Vårt första intryck av befolkningen på Margarita i Venezuela var mycket osäkert. Alla såg ut som yrkesgansters och mördare. I det stora varuhuset gick de rika öborna omkring och handlade med stora magnumrevolvrar hängandes ut ur fickorna på shortsen.
När vi promenerade på en gata som betecknades som ”osäker” passerade vi 3 män som satt på trottoarkanten och blängde på oss. När den ene så ropade något var jag säker på att vi skulle bli överfallna, men han reste sig upp och sa
- Welcome to Margarita….
Man skall inte förringa risken att bli utsatt, men den är inte så stor som det kanske låter ibland.
Bunkring i Sverige var en annan fråga (som jag själv ställde). Vi har ångrat oss massor av gånger att vi inte fyllde båten med alla tänkbara reservdelar medan vi var kvar på denna sida av Atlanten. Vi handlade mycket, men långt ifrån tillräckligt på Kanarieöarna, som har ett brett utbud av det mesta när man väl lärt sig var det går att köpa. Allt vad man behöver för att underhålla och reparera båten är guld värt. Trinidad har stort sortiment men dyrt och på Margarita kan Du tillbringa veckor med att försöka hitta en vanlig impeller t.ex.
Frågan om vad det kostar per år att segla ställdes ju också, vilket alltid är lika aktuellt.
Denna panel var ganska ense om att man nog får betala runt 150.000 kr per år för en någorlunda normal tillvaro. Då med försäkring och underhåll inräknat. Vill man lägga upp båten ett halvår och flyga hem över sommaren ökar det genast med minst 35.000 kr.
Efter detta samlades vi till middagen som var superb. Marstrandröra på kavring och halstrad havskatt i musselbuljong med parmesansås.
Lyckliga satt vi sedan med skeden i högsta hugg, förväntansfulla att få en smaskig efterrätt, men upptäckte till slut att skeden var ämnad till buljongen och att någon efterrätt var ju faktiskt inte annonserad.
Det var ett svårt slag som det tog ett tag att komma över.
I början av nov återvänder vi till vår båt i Trinidad för nya äventyr. Vi tar därför tillfället i akt att önska er en riktigt god jul och ett gott nytt år.
Skulle Ni ha vägarna förbi med egen båt är det bara att ropa in på SSB-radion kl 8.00 lokal tid och frekvens 8182 USB.
Kerstin Börjesson
Gårda Brandstation 18/11
En mörk, kall och isig november kväll samlas en liten skara entusiaster på Gårda brandstation för att diskutera akutsjukvård. Den erfarna livräddaren och brandmanen Claes Johansson leder oss i denna verksamhet.
Frågor som dryftas under kvällen.
Vad är det som kan hända? Hur skall man agera i uppkommen situation? Vad är det viktigaste att tänka på? Vi diskuterar blödningar, benbrott, brännskador och medvetslöshet. Som sista och kanske svåraste uppgift blir att lära sig att hantera hjärtstillestånd. Vi övar på några dockor. Några viktiga slutsatser:
var mentalt förberedd på att saker kan hända skaffa kunskap acceptera det som har hänt agera lugnt och utan stress analysera vilka resurser står till ditt förfogande En mycket givande kväll som förgylldes av fikan serverad av våra eminenta klubbmästare Lena och Britt. Köttbullemackorna blev mycket uppskattade.
Tack Claes, Lena och Britt Tack Gårda Brandstation
Vid pennan Klara J.
Gårda Brandstation 3/12
När det råkalla vintermörkret hade ramlade ner över oss i början av december, så kallade JRSK´s klubbmästare Lena och Britt påpassligt till en mysig pubkväll på Gårda Brandstationen. Ett drygt 40-tal av oss huttrande långseglare hörsammade kallelsen och bjöds på glögg och pepparkakor i brandmännens trivsamma pubhörna. Igenkänningens glädje spred sig snabbt – å, är ni också här, va kul! Snart gick samtalens vågor höga, tankar om sommarens seglingar och planerna inför nästa år utbyttes. För oss nytillkomna medlemmar (vi kom hem från 5 års segling i somras) blev det kära återseende med seglarvänner från Medelhavet och Karibien.
Senare, efter en god macka och dryck, samlades vi i aulan på brandstationen och lyssnade på Klara och Lars Jakobsson som berättade om långseglingen med sin Najad 37á Willrose åren 2001 – 2003. Med stöd av fina bilder skildrade de sin väg från Göteborg till Skottland och Irland, över Biscaya, ner längs Portugal och mellanhopp på Madeira innan uppsamlingen på Las Palmas inför Atlantöverseglingen i slutet av november 2001. En segling som sedan gick som planerat och de landade på St Lucia i god tid före jul.
Med förföriska bilder läskade de oss infrusna båtägare med Karibiens sol och värme, från sköna seglingsdagar och med härliga undervattensfoton. Det blev två fina säsonger i Västindien, med ett mellanliggande uppehåll och flygresa till Sverige hösten och vintern 2002 – 2003. Under den tiden låg Willrose nere i Trinidad, i Chaguaramas, där många andra skandinaver ”överhöstrade” orkansäsongen. Hemresan startade i slutet av april 2003 från St Martin, en snabb17-dagars segling till Azorerna och sedan en något mera händelserik sista etapp till England. Motorn lossnade nämligen från sina fästen och det blev att segla utan den vanliga tryggheten att ha ett motorstöd. Men vädret var gynnsamt och efter några veckors kostsam reparation i England, kunde färden fortsätta till Göteborg och den svenska sommaren.
För oss JRSKáre blev det en trivsam återseendets kväll och vi kunde lämna Gårda Brandstation med Karibienbilderna värmande i minnet. Det kommer snart en sommar igen och vi längtar redan dit!
Ingemar&Ulla på s/y Cocktail
Svensk Fisks provkök 22/1
Den 22 januari samlades 20 medlemmar från JRSK i Svensk Fisks provkök i Göteborgs fiskehamn. Detta för att lära sig mer om allt från hur fisken bäst bör fångas fram till att den ligger färdig på tallriken för att ätas.
Det var medlemmen Svante Wedin som är proffs på det här med fisk som hade arrangerat denna mycket uppskattade träff. Efter Anette och Svantes segling fram och tillbaka till Västindien har han dessutom stor erfarenhet av fiske från segelbåt under långsegling.
Kvällen var uppdelad i tre avdelningar enligt följande:
Fiske och utrustning. Stycka, filea och ta till vara. Tillaga och äta. Under diskussionen om vad fisken gillar bäst att hugga på framkom en hel del olika uppfattningar, men slutsatsen blev nog att vill fisken hugga så gör den det på nästan vad som helst. Det finns inget universaldrag som kan utses till det bästa. Viktig är dock att ha rejäla doningar då ganska stora och tunga fiskar kan få för sig att hugga.
Nu slapp vi denna kväll steget med att fånga fisken, det hade Svante redan tagit hand om.
Och vi fick nu en demonstration om hur det går till att filea och stycka fisken för att på bästa sätt ta vara på allt det goda.
Nu var det inte bara en demonstration vi fick. Efter Svantes genomgång blev det dags för praktiska övningar. Alla deltagare fick varsin präktigt stor lax, och vi gick lös på dem med filéknivarna i högsta hugg.
Det som såg så fantastiskt enkelt ut när Svante visade blev inte lika enkelt att själv utföra. En del tyckte också att just det där handgreppet då man stoppar tummen i laxens öga för att få ett bra och stadigt tag kändes lite obehagligt.
En del fileade med stark koncentration medan andra tog det lite mer lättsamt. Det var inte så enkelt som man kan förledas att tro och framförallt gick det åt mer kraft än vad jag hade räknat med. Fast jag tror det berodde på den slöa kniven.
Om man sedan tänker sig att utföra allt detta på en båt som rullar i grov sjö, då börjar man fråga sig om man verkligen vill hänga ut någon krok bakom båten.
Efter filéövningarna satte hungern in och det blev dags för en aptitretare. Svante visade oss hur man rör ihop god kall sås till fisken. En sås med majonnäs, honung och tabasco som bas och en annan med majonnäs, curry och krossad ananas.
Till den första såsen fick vi nystekta tonfiskbitar med sesamfrö och den andra såsen provades tillsammans med nystekt marinerad svärdfisk. Båda anrättningarna ljuvligt goda. Min personliga favorit var dock tonfisken, stekt ganska lätt så att den fortfarande var lite röd inuti. Ihop med såsen var det förförande gott.
Efter att ha stillat den värsta hungern blev vi indelade i fem matlag med uppgift att laga fem olika fiskrätter på den lax vi tidigare under kvällen berett. Rätterna som lagades var Stekt fisk med ratatouille, Fisk med pasta, Thai fisk, Fiskgryta och Saltfisk ”Con Amore”. Den senare tillagad i tryckkokare och tillredd med torkad långa istället för lax.
Den torkade långan hade lagts i blöt i ca. 15 timmar innan den anrättades.
Jag hamnade i gruppen som lagade saltfisk i tryckkokare och det var mycket intressant. Jag har aldrig tidigare varit i kontakt med en sådan, men fick nu lära mig vilka fördelarna är med en sådan. Dels lagas allt i ett, tillagningstiden blir kort (sparar gas eller annat bränsle), allt är inneslutet i en gryta med tättslutande lock och riskerar inte att hamna på durken vid häftiga rörelser. Man bör dock vara lite försiktig då den heta ångan släpps ut så man inte blir bränd.
Med stor entusiasm lagade varje grupp sin rätt och ljuvliga dofter spred sig över lokalen.
När allt var färdigt dukades rätterna upp till beskådande, och för alla deltagare återstod att slå sig till bord och hugga in på läckerheterna. Nu kunde vi jämföra resultatet
Eftersom vi alla 20 hade fileat varsin rejäl lax så hade maten räckt till, jag tror hela JRSK.
Det blev minst sagt mycket mat över och då hade vi inte på långt när tillrett all fisk. Alla som ville fick med sig lax hem i varsin påse för att träna vidare hemma i det egna köket.
Alla var mycket nöjda med kvällen och vi tackar Anette och Svante som ställt upp och arrangerat allt detta. Tack ska ni ha!
Enda smolket i glädjebägaren var att några fula filurer stulit Annika och Björns bil som stod parkerad utanför. I skrivande stund har de på ett närmast mirakulöst sätt återfått all den utrustning som förvarades i bilen. Bl.a. många delar till den nya watermakern, sjökort och en del annan utrustning.
Håkan Börjesson / Unicorn
P.S. Bilen är nu återfunnen och återbördad till dess rättmätiga ägare. DS
Samma dag som Båtmässan öppnade sina portar i Göteborg, avhöll JRSK sitt årsmöte på brandstationen vid Nya Ullevi. Vi blev ca 70 seglarentusiaster som samlades, ditlockade av klubbmästarna Lena och Britts program med förutom årsmötet, även båtdoktor Ejes föredrag och den efterföljande middagen. Förmodligen bidrog den annalkande våren och suget att snacka med båtkompisar till att vi blev så många.
Med inledande kaffe&fralla och allmänt rundsnack, kom årsmötet igång smidigt och effektivt med dagens ordförande Björn Christensson. Efter redogörelse för 2004 års verksamheter, som redovisa på annan plats i tidningen, beviljades styrelsen ansvarsfrihet och medlemsavgiften fastställdes till 250 kr. Följande val gjordes till styrelsen för år 2005:
Ordförande 2 år Björn Jarde Sekreterare 2 år Stefan Axelsson Styrelsesuppl 1 år Björn Runmalm och Lars Ivarsson Revisor 2 år Mats Törnmark Revisorsuppl 1 år Kristina Jacobsson Redaktörer 2 år Mats Wångdahl och Erland Johansson Redaktör 1 år Torkel Wingfors Webmakare 1 år Bosse Niklasson Valberedning Svante Wedin och Anders Sjöholm Valberedningssuppl Svante Jacobson
Bland övriga frågor diskuterade vi eventuella och möjliga förändringar av vår tidning Varvet. Kollegan OSK har ju graderat upp sin tidning Osceanseglaren till A4-format och trycker den numera i färg. Den allmänna meningen på mötet var dock att A5-formatet är väl så bra för båtlivet (lättare att förvara bl a) och att färgtryckning troligen blir avsevärt dyrare i våra små upplagor. Den nya redaktionen skall dock titta på möjligheterna att trycka tidningen på en bättre papperskvalitet. Viktigast är dock innehållet – inte formen!
Svante Jacobson, vårt radioamatörproffs som i många år entusiastiskt och utan ersättning drivit en av Winlinks nordligaste radiostationer för oss långseglare, har nu lagt ner sin verksamhet. En annan medlem, Björn Runemalm, kommer att ta upp den fallna manteln och hoppas få igång verksamheten under våren. En viktig och beundransvärd insats för bättre och säkrare kommunikation för oss seglare! Tack Svante och lycka till Björn!
Efter mötet fick vi ett intressant och givande föredrag av Eje Hansson, kirurg från Östra Sjukhuset och sedan år 2001 långseglare tillsammans med hustru Marita. De ligger nu med sin båt Acapella på Nya Zeeland, men är över tyfonsäsongen hemma i Göteborg. Eje gav oss en ordentlig genomgång av vilka risker och åkommor vi utsätter oss för som långseglare. Men också för hur vi kan undvika dem eller åtgärda om det händer. Till exempel kändes det bra att få veta att blindtarmsinflammation går att behandla med antibiotika – att låta operera bort blindtarmen innan avresan kan eventuellt orsaka senare tarmvred, vilket är mycket farligare. Och att kombinationen Voltaren + Alvedon ger en avsevärt effektivare smärtlindring än var och en för sig, var bra att få veta. Likaså att man kan tejpa ihop de flesta skärsår – att sy ihop sådan tillhör ju inte våra favoritsysselsättningar! En sammanfattning av Ejes lärdomar kommer att läggas in på vår hemsida.
Mötet avslutades med en god middag och mycket båtsnack i Brandkårens fina lokaler. Det blev sent på kvällen och många dröjde sig kvar. Vi sista fick sopas ut av klubbmästarna Lena och Britt som trots detta var glada över den stora uppslutningen.
Refererat av Ingemar&Ulla på Cocktail
Den 3 mars träffades ett 20-tal medlemmar i Vikings butik för att bl a lyssna på visdomsord om kikare och information om Winlink.
Björn Runmalm håller låda om Winlink
Som vanligt hos Viking ställer nästa hela personalen upp några timmar en vardagkväll och vi erbjuds också handla till 15% rabatt på det mesta, och en fikapaus med smörgås ingår också. När en hord JRSK:are träffas blir det ju också en hel del snack om när, var till, hur länge ochsåvidare, så även denna kväll.
Tack Viking!
Gårda Brandstation 28 april 2005 Drygt 40 medlemmar samlades denna kväll, som startade med kaffe&fralla och trivsamt båtprat såhär i sjösättningstider. Öl & vin fanns också för den som önskade. Därefter visade Kerstin Steiner sin och Kent Hjalmarssons film från 1993 och berättade om deras seglats som slutade i en olycka. De slog runt med sin oförsäkrade båt utanför Nya Zeeland och flöt utan mast, motor, ström och färskmat (1 ägg hade klarat sig) utan att kunna få kontakt med någon båt. Båda hade också skadat sig vid händelsen, främst Kerstin som fått ett rejält benbrott. Kerstin berättade om hur rädslan kröp på, men också viljan att leva. Trots att man såg andra fartyg och sköt nödraketer uppmärksammade fartygen inte den lilla mastlösa segelbåten. Slutligen blev de, efter 6 dygn, upplockade av ett fartyg, men sjön var så grov att man inte lyckades varken släpa båten eller lyfta upp den ombord. Till slut fick den överges. Den bärgades senare av en fiskebåt som krävde bärgarlön, vilket man fick betala. Därefter startade det mödosamma arbetet med att dels läka sina skador, dels åka hem för att tjäna ihop pengar till reparationerna och till sist återställa båten i segelbart skick. Och 1995 kunde de fortsätta sin resa, som så småningom fullbordades år 1998. Numera finns båten i Grekland. Vi var nog många som fick oss en tankeställare, främst om säkerheten ombord när något oväntat händer. Kerstin delade frikostigt med sig av sina tankar och erfarenheter från händelsen och filmvisningen avslutades med en varm applåd till henne. Eftersnack i puben med dryck efter behag.
På onsdagen gick Blue Marlin med besättningen Hans, Milla, Emma och Stefan från Hönö till Donsö i tät dimma. Där träffade vi båtarna EBI med Lars och Wivian, True Love med Lars och Marianne, The Spice II med Kjell och Lollo, Maria Helena med Erik, Lars-Erik, Lena och katten Wilma, Go med Donald och Roger. Efter ett kort skeppsmöte beslutade vi oss för att nattsegla till Saeby. Vindarna skulle bli sämre dagen efter och eftersom vi inte kom till Saeby förra årets eskader så ville vi till varje pris över i år. EBI valde dock att stanna på Donsö för att kanske segla över dagen efter (tyvärr så dök dom aldrig upp). Vi kastade loss vid åtta tiden och startade med motorgång. Vid ett på natten började det blåsa och vi kunde börja segla. Med soluppgången i ryggen kom vi fram till Saeby kl 5.30.
Efter lite sömn och brunch träffade vi Alf som bor i Saeby och var med och startade JRSK på Tahiti. Han hade förra året blivit ombedd att fixa lite fest men då kom vi som sagt aldrig över. Detta år hade ingen pratat med honom men han lovade oss ändå att han skulle fixa något. Alf och hans fru Ali och hans kompis Mats fixade en riktig brak fest för oss hemma hos Alf och Ali. Det fanns massor av god mat, öl och vin. Erik delade ut loggböcker till oss och The Spice II eftersom vi lämnar Sverige i år för att segla på varmare bräddgrader. Därefter blev det dans till småtimmarna. Tusen tack Alf och Ali för er underbara gästfrihet.
Dagen efter var alla ganska trötta och möra. The Spice II och Go seglade vidare till Laesö. Vi andra förflöt dagen med promenader, bunkring och mat. Vi blev nerbjudna till Alfs Collin Archer där vi fick se på video om Heinz och Miriam. På kvällen träffades vi i True Love och fikade och snackade om segling. Vi fick många bra tips att ta med oss på våran resa. Tack Marianne och Lars för gott kaffe och kaka.
På morgonen vid 9 tiden började seglingen mot Sverige. Jätte sköna vindar förde oss i 7 knop mot Kungsholmen. Vi såg Maria Helena och True Love nästan hela vägen men i slutet siktade dom på Göteborg och vi tappade bort dom. Vi kom fram till Kungsholmen vid 17.30. Dagen efter seglade vi hem till Hönö igen och är efter att umgåtts med långseglare hela helgen ändå mer sugna på att stick ut i världen.
Helgen var helt super och vi tackar alla som gjorde vistelsen så trevlig. Hoppas vi ses ute på haven eller när vi kommer hem.
Emma och Stefan / Blue Marlin
Lördagen den 17 september 2005 samlades vi vid Bryggan under bron (Götaälvbron) till den årliga sensommarträffen i underbart sommarväder. Som vanligt började träffen med kaffe och fralla som avnjöts på bryggverandan i solskenet under livligt samspråk bland de ca 50 deltagarna. De fl esta kom med bil men vi kunde räkna in 5-6 båtar som förtöjde utanför restaurangen. Efter kaffet samlades vi inne i restaurangen där Ingmar & Gun-Britt Svensson i Fantasi 37:an Stressless höll ett mycket intressant föredrag med en blandning av bilder och fi lmvisning till inspelat ljud om bl.a. Peru och Bolivia i Sydamerika. De har efter 7 år kommit halvvägs runt jorden och båten befi nner sig just nu i Nya Zeeland. Under hösten skall de fortsätta sin segling och det förefaller vara ett underbart liv som de fl esta skulle njuta av. Björn Jarde föreslog att arrangera träffar för medlemmar som har för avsikt att segla iväg på långsegling om några år för att diskutera praktiska detaljer och göra gemensamma inköp för att få lägre priser. De som är intresserade uppmanas därför att kontakta Björn. Träffen avslutades med fiskmiddag bestående av sejrygg och avslutades med kaffe ock kaka. Tre par nya medlemmar presenterade sig själva och berättade om sina seglingsbakgrunder och varför de vill bli medlemmar i JRSK. Slutligen, ett stort tack till klubbmästarna Lena och Britt för deras arbete inför den trevliga sensommarträffen.
Oj, vad mycket seglingsprat det blev. Två pubkvällar har genomförts med livliga diskussioner om olika aspekter av seglarlivet bland de ca 15-20 medlemmar som deltagit. Det har också pratats mycket om vad vi vill med vår klubb vilket säkert resulterar i lite nya idéer till styrelsen kring hur man gör för att bli medlem och om intressanta kurser, föreläsare och aktiviteter. Resultat kommer redan sista pubkvällen, den 1/12 , då vi kombinerar med en liten infokväll om väderfi ler via internet. Mer info om detta nästa gång
Livliga diskussioner i M2´s lokaler!
Heléne